Misslyckas med mitt uppsåt

Matchen mot Allmänna Idrottsklubben inleddes med en tyst minut till minne av Lennart "Tigern" Johansson och det är naturligtvis därför jag tänker på honom under dom timmar som skulle ha kunnat vara en hockeymatch att minnas med ett leende.

Tyvärr kommer jag inte att minnas matchen för att den påminde om när oken på våra tröjor glänste och blänkte av stolthet och framgång. Jag tänker på Tigern av den enkla anledningen att han och hans lagkamrater - möjligtvis - tillåtit ett uppträdande som det vi fick se idag en gång. Nu har vi fått se det två matcher i rad.

AIK gör en mycket bra bortamatch, men det räcker inte som förklaring. Det finns inget värre som supporter än att se laget i hjärtat förlora matcher där känslan som består är den som handlar om att laget kan - och borde vara - bättre.

Jag säger inte att laget inte ville spela som det lag man är. Det är min övertygelse att laget försökte, men att man den här kvällen inte lyckades konkretisera ambition med praktisk handling.

Med andra ord; Jag säger inte att laget inte försökte. Jag säger bara att min upplevelse var sådan.

Jag orkar inte skriva mer. Det gör mig bara olycklig. Bloggen har alltid varit mitt försök att hantera representationslagets framgång och motgång med finess och eftertanke. Den här gången misslyckas jag med mitt uppsåt. Det verkar ha varit en sådan dag för fler brynäsare än bara för mig.