Liket lever!

Ryktet om min död är överdrivet! Visserligen har mina livstecken här varit av den mer återhållsamma sorten den senaste tiden, men det finns anledningar.

Under några veckor har jag befunnit mig i en formsvacka som heter duga. Jag har till och med haft tankar om att helt sluta. Tänk er en sliten Peter Hasselblad på dåligt slipade rör och ni kan för ert inre frammana en bild som berättar om tröghet, trötthet och stillsamhet. Ungefär så har jag känt mig under stundom

Mina försök att formulera mig har haft samma nivå som Brynäs representationslag. Ena stunden lika imponerande som insatsen mot Frölunda för att i nästa stund mest påminna om inledningen mot SSK i lördags.

Nu har jag bestämt mig. Det här är självvalt, lustfyllt och väldigt trevligt. Jag bryr mig inte om dem illa formulerade mejlen och kommentarerna som ifrågasatt mina ambitioner. Dom som genom sina ambitioner att förlöjliga mina enkla formuleringar inte lyckats. Jag fortsätter.

Därför ber jag er förbereda er för en vårsäsong där mina kommentarer återigen kommer att vara frekventa. Där min oro kommer att beskrivas med lika känsliga handleder som Esa Keskinens, där min glädje kommer att påminna om Evgenij Davydovs målgester och där mina analyser kommer att söva mer än en hockeyintresserad. Det är jag som bestämmer här. Det är jag som sätter punkt när jag vill. Det är jag som bestämmer.

Välkomna och välkommen åter!