En gång är ingen gång och en seger är ingen trend. Nästa match på programmet är anrika Södertälje Sport. Ett klubbmärke jag hyser stor respekt för även den här säsongen. Årets SSK består av ett gäng spelare som varje dag matas med kommentarer och analyser som handlar om kvalseriemardrömmar och budskap som obönhörligen leder mot undergång. Popovic i båset ansvarar för spelare som vill visa en hel värld och landets samlade hockeyexpertis att man inte är så dåliga som dom tror. Sådana lag har jag alltid stor respekt för.
Tyvärr drabbades Brynäs av ytterligare en backskada i och med att Simon Bertilsson åkte på en hjärnskakning i matchen mot HV 71. Jag gillar inte när unga och lovande spelare tidigt i karriären får den här typen av skador. Istället för Bertilsson får vi istället se Victor Berglind i a-laget igen. Trevligt. Ni som är på plats tycker jag ska ägna några byten åt att specialstudera unge Berglind. Även han är en talang utöver det vanliga.
Matchen mellan Brynäs och Södertälje Sport vinns av det lag med bäst moral. Jag vet att det inte finns några moraliska segrar, men jag tror vi kommer riktigt nära i just det här fallet.
Jiri Bicek gjorde några matcher i BIF för några år sedan. Han vet ännu inte hur det känns att lämna banan iförd SSK-tröja utan att göra mål. Han får gärna prova på den erfarenheten ganska snart.
Kahnberg och Somervuori gör det mesta rätt på isen utom just mål. Jag är övertygad om att det kommer att lossna. Kanske redan mot Tälje?
Jag kan inte skriva ett inlägg där Södertälje nämns utan att slå ett slag för Kent och hans blogg Sarg Ut. Jag håller inte alltid med Kent, men hockeygudarna vet att han kan mycket om det han skriver. Läs den och ni förstår själva. Jag läser den med stort nöje och jag lär mig mycket.
Om några timmar drabbar två av svensk ishockeys mest anrika föreningar samman. Jag hoppas Brynäs ler bredast när den tjocka tanten sjunger vid 21-tiden på torsdagskvällen.
För alltid en av oss
6 år sedan
