Några hade otur när dom tänkte

Inspirerad av Lasse på Bättre Hockey tänkte jag kommentera Småkronornas semifinal.

För några dagar sedan pekades David Rundblad, 19 år, ut som den som - ensam - var anledningen till att Småkronorna förlorade semifinalen i JVM mot Kanada. Jag vet inte vad jag ska säga utan att sänka mig till en nivå som inte är värdig att användas i samma sammanhang som David Rundblad. Rundblad blev en symbol för ofiltrerat snömos från människor som har mer än otur när de tänker.

David Rundblad är en stor talang och jag njöt när han i bronsmatchen gör samma fint på offensiv blå som han gjorde mot Kanada. Den här gången rundade han schweizaren och satte upp sina medspelare i bra lägen.

Jag tror Rundblad har det som krävs. Han har talang så det räcker och blir över och han verkar ha ett mycket starkt psyke. För att bli riktigt bra krävs det mer än talang. Psyke, karaktär, fysik som hanterar hård träning, ambitioner, visioner och rätt omgivning är bara några exempel. Det handlar om så mycket mer än bara en dragning på offensiv blå.

Nu är det upp till honom att träna, öva, göra fel, göra rätt, avgöra matcher, täcka skott och allt annat som leder honom mot att ta det sista steget för att bli en ny Göran Lindblom i Skellefteå. Jag vet att det är många som både hoppas och tror det. Jag är i alla fall en av dessa och jag önskar honom lycka till.

Jag talade med några av mina goda hockeyvänner och jag råkade säga att det var ett juniormisstag av honom. Reaktionen från dom var lika självklar som given. När ska man göra juniormisstag om inte när man är junior? Mina vänner hade naturligtvis helt rätt. Dom hade inte otur när dom tänkte...

När guldet blev till sand

Vaknar efter några timmars sömn med tydliga juniorminnen på näthinnan. Småkronorna klarade inte av den sista prövningen och får vända hem till baracken med drömmar om guld.

Laget gjorde en riktigt bra turnering som tyvärr slutade med en förlust av den mer smärtsamma sorten.

Jag ser fram emot att få hem tre hungriga, revanschsugna och förbannade juniorer till representationslaget.

Ishockey kan vara roligt också

Natten ägnades åt juniorhockey från Ottawa. Junior-VM känns som den sista nationsturneringen där de bästa deltar med ambitionen att vinna en turnering för oss på läktaren.

Glädjen, naiviteten och ambitionsnivån är så hög att det inte går att missta sig på att spelarna tycker att ishockey är det roligaste som finns. Även om kvaliteten på spelet har en del att önska är det härligt att se att ishockey fortfarande kan vara en idrott där det finns spelare som inte skrattar när man förlorat, som inte rycker på axlarna när man vunnit och som först när man tittar in på bankkontot ler. Med andra ord kan ishockey vara roligt också...

Jacob Markström ska ha godkänt för sin insats. Själv tyckte jag Anton Persson var riktigt duktig.

Lindbäck tar chansen

Det finns dom som är oroliga för hur det ska gå för Brynäs när Markström lämnar landet under några veckor. Jag är inte en av dom. Visst håller även jag Markström som något bättre än Lindbäck, men Anders är ingen dålig målvakt.

Årets Brynäs spelar en kraftödande ishockey och jag är inte ensam om att välkomna några veckors vila för spelare som Lars Jonsson. Det är min uppfattning att julvilan kommer väldigt lägligt med tanke på målvaktsbytet. Ett utvilat lag spelar mer fokuserat och koncentrerat än ett lag som är slitet. Jag ser fram mot matcherna med Lindbäck i målet.

Lindbäck har potentialen att bli en förstemålvakt och nu får han chansen. Jag tror han tar den...

Förlust i matchen, men seger för klubben

J-20 vinner ett silver i SM-finalen mot Förlunda. Brynäs satsning på juniorerna börjar få ett ordentligt genomslag. Två juniormedaljer på bara någon vecka är härligt att se. När dessutom J-20 laget är ungt - om det uttrycket tillåts - ger det vissa förhoppningar om att fler framgångar kan komma de närmaste åren.

Det är roligt för killarna som spelar, men som supporter är det extra roligt att se spelare i A-laget som är fostrade eller åtminstone utbildade under juniortiden i den klubb som de sedan representerar som seniorspelare.

Vi har redan fått se Kim Sunna, Jonathan Carlsson, Andreas Lindbäck, Emil Sandin, Linus Morin, Johan Alcén, Jacob Markström och naturligtvis Nicklas Bäckström. Det finns fler juniorer som spelat i A-laget och de ska inte heller glömmas bort även om en morgontrött bloggare inte lyckas med konststycket den här dagen.

Jag tror mig veta att det var ett tjugotal rejält besvikan spelare och ledare som återvände till Gävle från Göteborg. Till dessa vill jag bara säga tack för en riktigt bra säsong. Vi ser fram mot en kommande säsong där silvret ska bli guld.

Tack ska ni ha!

Fullt fokus på uppgiften! Fullt fokus på uppgiften!