måndag, mars 19, 2012
Inget är klart
Silfverberg, Järnkrok och Wännström har firat stora triumfer i två matcher. Jag tror dom kommer att få annat att tänka på idag. Pebben visade exakt hur jobbiga Frölunda tycker Silfverberg och Järnkrok är. Hans armbåge mot huvudet mot en liggande CJ berättade mer om frustration än om något annat. Tror Frölunda kommer att gå hårt mot den här kedjan ikväll.
Därför hoppas jag att andra kliver fram och hittar vägar till ett avgörande. Jag blir inte överraskad om det blir Jonathan Granström. Han har retat upp Frölunda rejält och det vore väl trevligt om just han avgjorde? Tommy Jonsson kan också komma att avgöra. Han får byta sist och kan coacha laget därefter. Att han dessutom visat sig ha överraskande taktiska drag glädjer. Det kan komma att behövas.
Nu hämtar jag den lugnande medicinen och försöker koncentrera mig på annat i några timmar. Klockan 19.00 kommer pulsen, hettan och känslorna att skena iväg. Frågan är bara åt vilket håll?
lördag, mars 17, 2012
En mycket speciell upplevelse
Jag kommer att minnas Niklas Svedbergs sanslösa match, jag kommer att minnas Jörgen Sundqvist och Niclas Andersens backspel, jag kommer aldrig att glömma när Jesper Ollas täcker skott i slutminuten för att hans lagkamrat ska få hålla nollan och jag kommer naturligtvis att i minnet tatuera in Jakob Silfverbergs match.
Varje gång Jakob var på isen styrde han alla på isen. Lagkamrater, motståndare och publik vill se regissörens nästa drag. Tack för uppvisningen den här kvällen, men glöm inte bort att det krävs en seger till för att det ska bli semifinal. Annars kan den här upplevelsen bara bli ett vackert minne och ingen historisk seger.
En blek kopia eller eufori?
Jag tänker naturligtvis på Tommy Jonssons coachning. Jag tillhörde dom som efter match I och II ställde mig tveksam till att Jakob Silfverberg och Carl Järnkrok hade tyngd nog att avgöra matcher. Den förändring jag ville se var mer tyngd. Tommy Jonssons svar blev mer fart. Sebastian Wännström kommer in i formationen och ökar farten och det ger resultat. Deras insats tillsammans med Lavanders och Granströms kroppsspråk ledde fram till en euforisk taklyftarkänsla när Ryan Gunderson avgjorde under den plötsliga döden.
Det ska också bli intressant att se Kenta Johansson coacha laget. Jag tror Frölunda har större möjligheter att vinna om han gör det istället för att ständigt organisera domarkonferenser.
Nu väntar match IV i Göteborg. Frölunda kommer säkert att ta ett gigantiskt grepp om matchen, men min förhoppning - även om det bara är en förhoppning - är att Brynäs ska reda ut stormen och därefter jobba sig in i matchen. Med andra ord en repris av match II, men med förhoppningen om ett annat resultat.
Blir match IV en blek kopia av förra mötet i Göteborg? Kommer jag att få känna den euforiska känsla som bara en brynässeger kan ge? Vi får väl se!
Släpp pucken!
torsdag, januari 12, 2012
Ikväll gjorde det det
Samspelet mellan Niklas Svedberg och backarna firade stora triumfer. Svedberg såg dom flesta av skotten tidigt och när han inte gjorde det verkade pucken älska vårt klubbmärke. Niklas gör några fantastiska minimalistiska räddningar med benskydden i slutet av matchen. Han är värd all beröm han kan få, men backarna ska också få ett erkännande. Åtminstone av mig.
Jag njöt av Jonas Nordquist och Mads Hansen. Dom gör allt det jobb man kan begära av en hockeyspelare. Detsamma gäller Mats Lavander.
Borde jag då inte ägna 10 000 tecken till att hylla Silfverberg och Järnkrok? Jag vill att dom som ännu inte förstått storheten i Silfverberg ska få möjligheten att upptäcka det själv. Han är just nu så bra att jag bara vill förtränga att vi bara får se honom den här säsongen. Därefter kommer det att dröja innan vi ser honom i våra färger igen. Njut nu! Köp biljetter oavsett vilket lag du följer. Ta chansen att se en blivande världsspelare. Du kommer inte att bli besviken. Jag lovar dig.
Järnkrok står inte långt bakom Silfverberg i kön av spelare som kommer att etablera sig bland dom allra bästa, men han står bakom. Det är inte alls omöjligt att han spelar kvar i Elitserien en säsong till.
Jag känner stolthet över hur laget hanterar bortamatchen mot Luleå. Man är bättre än Luleå. Det räcker inte alltid till tre poäng, men ikväll gjorde det det…
söndag, januari 08, 2012
Estetik, kreativitet och en knuten näve
När jag påminner mig om beslutsamheten i Niclas Anderséns och Jörgen Sundqvists fysiska backspel ser jag enkelhetens vackra estetik. Ofta är det spelare som dessa som visar i vilken form ett lag är. När dom defensiva pjäserna i ett lag är timade i sitt spel ger det en fingervisning om vilken sorts tillit det finns i laget.
När jag påminner mig om hur Carl Järnkrok och Jakob Silfverberg orädda kreativitet firar triumfer som får den mest luttrade förståsigpåaren i Gavlerinken - luttrade förståsigpåare kallar fortfarande Läkerol Arena för Gavlerinken - att resa sig upp när spelarnas risktagande resulterar i avgörande mål konstaterar jag stillsamt att det är något med årets Brynäs som väcker känslor hos många fler än bara hos mig.
När jag ser fokuseringen i Tommy Jonssons ögon när det återstår två minuter och ledningen är ointaglig förstår jag att han leder ett lag som är ute på ett mycket större uppdrag än det som handlar om att slå Färjestad i den 36:e omgången. Jag förstår att Färjestad har förstått det. Deras uppträdande igår kväll fick mig att förstå att dom inte gjort en dålig match. Dom blev bara medvetna om att dom var det sämre laget den där kvällen.
Jag kan inte låta bli att njuta just nu. Jag vet att det kommer att slå tillbaka, men jag gör det ändå.
För övrigt var det nya introt i Läkerol Arena en känslomässig rollercoaster som resulterade i att jag fick torka en tår av stolthet över att få tillhöra föreningen. För er som undrar så vill jag meddela att Niklas Czarnecki även igår kväll höjde en knuten näve. Jag tror det var för en tveksam offside.
torsdag, juni 02, 2011
En stolt hundraåring
Den gångna säsongen satte sina spår. Precis när representationslaget gick på is blev jag förälder. Intrycken från isen grumlades av sonens frågor om världen utanför isen. Min egen lycka håller i sig, men intrycken saknar struktur.
När sommarens första dagar får syrenen att blomstra på ett sätt som gör att man aldrig vill att det ska ta slut kommer jag på mig själv att fundera över vem som ska passa Widing. När sonens blick ingjuter hopp om en framtid värd att möta konstaterar jag att Ollas är efterlängtad, att Johansson mycket väl är en joker och att Gunderson ska bli spännande att se på isen.
Ägnade en kväll åt Honken. Såg final V från 1999 och mindes med värme vad han då åstadkom. Jag är säker att hans ord kommer om att få spela i Brynäs kommer från hans hjärta och inte är legionärens tillrätta lagda ord för att blidka supportrar.
Johan Larsson och Jakob Silfverberg har visat ungdomlig mognad när man väljer att stanna kvar trots dollar och äventyr som väntar. Järnkrok visade samma medvetenhet som han gör på isen när han resonerar likadant.
Jag kommer att skriva mer och ofta under den säsong som kommer. Det är en säsong jag längtar att möta. Den stolta hundraåringen ska ha mig som ständig följeslagare.
söndag, november 28, 2010
Dagen efter
Nils Ekman tappade koncepterna fullständigt. Redan tidigare under matchen visade han dåligt humör och inget kan försvara det fullständiga sammanbrottet strax efter Djurgårdens kvittering. Jag häpnade när jag såg det och trots att det gått en dag sedan händelsen kan jag inte ta till mig konsekvenserna av vad som kunde ha hänt. En misslyckad tackling, en fasthållen klubba och ett slag hade mycket väl kunnat avsluta en ung och lovande karriär. På onsdag får vi veta disciplinnämndens beslut. Det ska bli mycket intressant att se längden på straffet. Vågar man hoppas att nämnden skickar ett tydligt besked till hockeysverige. Om ni inte läst Magnus Nyström i Expressen borde ni göra det. Han skräder inte orden och jag står inte långt bakom honom.
Hardy Nilsson. Den stålblå blicken, den respekterade ledaren, den oantastlige hockeyprofilen visar ett ansikte jag trodde var historia. Ett ansikte och åsikter som präglats av öl, testosteron och dåligt omdöme. Jag trodde faktiskt att dom ledare som nu återfinns i dom stora företag som våra elitserieföreningar faktiskt är hade kommit längre i sin ledarsyn.
Det finns ledare som i sina försök att vara roliga, tydliga eller för att på annat sätt sälja biljetter till hemmamatcher glömt bort sin människosyn och vad idrotten representerar. Så långt är ingen större skada skedd, men när en ledare står femton meter från det vi alla fick se och inte väljer att åtminstone vara försiktig i sina omdömen då tror jag idrotten förlorat ytterligare en dimension. Stisse Åberg på GD skrev en välformulerad krönika vars innehåll jag på många sätt delar.
Det djävliga - jag skiter i att leta ett adjektiv med nivå - med hela historien är att det kastade en våt filt på min upplevelse av att se dom spelare som väljer att använda otumlade handdukar istället för rakhyvel och deras insats igår. Jag njöt nämligen också under delar av matchen.
Den förväntan Järnkrok, Silfverberg, Larsson, Wännström, Rödin och Ekholm väcker hos mig när jag ser att dom gör sig redo för att göra sitt nästa byte fick sitt lystmäte igår. Låt vara att Ekholm kom snett vid Djurgårdens första mål och att Larsson och Wännström inte gör allt klockrent. Mellan misstagen ser jag spelare som vågar, vill, kan och som tillför - inte bara laget utan också - spelet något mer och bättre än vad jag vågat drömma om innan serien startade.
Den starkaste stjärnan på den unga himlen är i mina ögon är Järnkroks. När han spelar som igår gör han det enkelt att vara medspelare. Det kännetecknar - i mina ögon - riktigt stora spelare. Han tar igen det han förlorar i sina dalar på sina toppar. Han är ung och jämnheten saknas, men den kommer. Allt är redan sagt om den här talangen, men har du inte sett honom i spelet utan puck har du högtidsstunder framför dig. Har du inte sett hur tio år äldre spelare underordnar sig honom i spelet med puck har du något att längta till.
Carl Järnkrok är framtiden. Den enda motsättningen med det påståendet är att framtiden redan är här.
Tyvärr kommer jag inte att minnas den här matchen på grund av Carl Järnkroks artisteri. Jag kommer att minnas den på grund av något helt annat. Jag hoppas det kommer en dag då minnet efter Järnkroks insats är starkare. Jag hoppas...
onsdag, november 10, 2010
Bipolärishockey
Jag konstaterar lite nedstämt att det varit en period av känslomässig ishockey. En del har kallat det Sobrilhockey. Jag tycker det är att ta i, men visst har även jag haft mina svåra stunder. Jag skulle snarare kalla det bipolärhockey.
Det har funnits stunder när jag varit så låg att jag inte ens sett det flämtande skenet från lysrören i Läkerolens gångar som hopp i det kompakta mörker till ensamhet jag upplevt. Det har också funnits stunder när svävat runt bland arenans översta bänkrader. Som den lekman jag är konstaterar jag bara att lika svajigt som mitt humör varit - lika ojämnt har Brynäs representationslag presterat ishockey av yppersta klass.
I sina bästa stunder är Brynäs ett lag som är underhållande, effektivt och som spelar en ishockey jag beundrar. I dom andra stunderna är spelet jag betraktar av en art som inte tillfredsställer den frusna hockeysjäl jag är.
Min analys är enkel. Spelarna i årets upplaga av Brynäs är unga och då vi tidigare vant oss att få se vårt lag prestera olika från match till match har vi den här säsongen fått uppleva det under en och samma match. Kanske beror det på alla unga spelare, kanske beror det på att de äldre inte står för ryggraden i spelet och kanske beror det på målvakter som varierat sina insatser.
Det finns spelare som väckt min beundran under hösten. Mattias Ekholm är självklar. Med entusiasm och hjärta som metod har han nått framgång. Jakob Silfverberg en annan spelare som jag följer med tillåtande ögon. Gör nästan allt rätt på isen. En mogen ung spelare i min värld. Jag kan inte heller låta bli att ge Niclas Andersén väl godkänt också. Han är den spelare i laget som tar minst utrymme i pressen men aldrig döljer sin närvaro på isen. Om jag vore back i årets Brynäs skulle jag vilja spela med honom. Jag vet vad jag får och jag får det varje gång.
Jag har förhoppningar om att laget har mått bra av att få vila, snacka ihop sig, sätta gemensamma mål och bestämma sig för att den bipolära ishockey vi sett inte är kronisk.
Höstens längsta inlägg är på väg mot ett slut och jag konstaterar att det är tur att det är min blogg ni läser och inte min journal. Ishockey är ett komplext spel och då är det svårt att ställa diagnos. Det är inte heller min uppgift. Det får dom som kan sporten göra. Min självpåtagna uppgift - att från min trångsynta horisont betrakta och kommentera det jag ser - gör jag med hjälp av några enkla rader.
Många bloggare talar om sitt bloggande som en sorts terapi. Jag håller med.
lördag, november 06, 2010
Hockeyfest?
Brynäs borde ha vunnit, men när Frölunda tar ledningen i den tredje perioden är det inget snack om saken. Brynäs hade ingen sista växel, sista idé eller sista lösning på Frölundas försvar. Istället fick vi en lektion i hur en ledning kan kontrolleras till seger. Men det var den tredje perioden.
Innan dess borde Brynäs avgjort. Brynäs var bättre än Frölunda, men vad spelar det för roll när laget ger bort två mål i den första perioden. Ingen skugga på Kallios avslut, men vad hände före målet? Lägg till ett mål i baken med en man mer på banan och det blir svårt att vinna hockeymatcher.
Målvaktsbytet? Inget jag gillade när det skedde. Greiss får den offentliga skulden istället för en ursäkt för att han att blivit utlämnad av sina lagkamrater. Svedberg gör några riktigt bra räddningar när han kommer in, men den stora förklaringen - i mina ögon - är att laget hjälpte honom betydligt bättre än Greiss. Greiss såg det, vi andra såg det och Cz såg det. Ingen vidare signal till Greiss om ni frågar mig.
När jag letar fram det positiva är det helt omöjligt - och inget jag vill - att gå förbi Rödin, Järnkrok och Silfverberg. Rödin blir bara bättre och bättre. Järnkrok spelar + 3 och gör dom andra bättre. Silfverberg gör det jobb som leder till dom andras framgång. Imponerande var ordet jag sökte.
Jag gläds också med Andersén. Han gör idag ett mål som uppmärksammas. Niclas är en spelare som behövs i alla lag. Han ger och tar, kämpar och svettas, men får ytterst sällan någon uppmärksamhet. Därför är jag extra glad över att han i en nära fullsatt arena får motta folkets jubel. Det borde han få göra oftare.
Mitt minne kanske är svagt, men jag undrar om Brynäs vunnit någon gång Hockeyfesten arrangerats? Någon som minns? Om jag har rätt tycker jag Hockeyfesten ska förläggas till någon försäsongsmatch.
För säkerhets skull och för att mejlboxen inte ska fyllas med mejl om att jag inte gillar Hockeyfesten är det bäst att skriva att jag verkligen gillar den - men att jag är såväl skrockfull som ironisk. För min del får det vara Hockeyfesten varje match.
måndag, november 01, 2010
Roligt för pojkarna
Både Ekholm och Silfverberg är värda chansen. Mattias är i sitt korta livs form. Han tacklar, täcker skott och gör mål som om han inte vet om något alternativ. Det är en sorts seniorhockey som bara unga spelare kan spela när dom njuter av hockeylivet.
Jakob är en viktig del i Brynäs och skulle ta en plats i dom flesta andra elitserielag. Han besitter spelförståelse och taktiskt kunnande som vissa spelare aldrig skulle kunna skaffa sig även om dom spelade lika länge som Tommy Sjödin. Det är två talanger utöver det vanliga, men dom är det inte på det där uppseendeväckande sättet.
Det ska för första gången på mycket länge bli intressant att se Tre Kronor spela Kalle Anka-turneringarna den här vintern.
lördag, september 18, 2010
Lördagsgodis?
Jag tror inget, men jag hoppas en hel del. Silfverberg ska visst vara tillbaka och kanske balanserar det laget bättre. Låt oss hoppas.
onsdag, september 15, 2010
söndag, maj 02, 2010
En bra bild av Sportchef Sundlöv
Sundlöv har ett av hockeysveriges mest utsatta jobb. Få människor i idrottsvärlden får så många råd av experter och oavsett vilket beslut dom fattar finns det personer som tycker på det ena och andra om - inte bara beslutet - utan också om personen ifråga. Min respekt för Sundlöv är extra stor då jag suttit och pratat med några av dom som saknar filter mellan hjärna och mun, har otur när de tänker eller helt enkelt bara vill vara tuffa och döma hårdare än alla andra för att inför andra framstå som "experter". Tyvärr får dessa personer allt för stort utrymme i våra liv.
Jag har skrivit mängder av inlägg där jag på olika sätt kommenterat Sportchefens arbete och jag ångrar inget. Sundlöv har varit en viktig person för Brynäs i snart 25 år. Dels som en av Sveriges absolut bästa målvakter och på senare år i egenskap av sportchef.
Min bild av sportchefen är att han brinner för vår sport och det lag många supportrar runt om i landet önskar framgång. Han gör det på ett sätt som imponerar. Det verkar finnas något i hans person som många respekterar. Lauritzen stannar trots bättre lön på annan ort, Sundqvist stannar trots KHL-erbjudanden. Kahnberg, Somervuori, Jonsson, Nordquist har kommit från andra lag och inmatchningen av unga spelare som Bertilsson, Järnkrok, Silfverberg och Rödin kan ingen klaga på.
Jag vill än en gång tacka Karlström och GD för att ni gav utrymme i er tidning för att visa läsare och supportrar en nyanserad bild av Sundlöv, men framförallt vill jag tacka Sundlöv själv. Utan honom skulle Gävle vara ett elitlag fattigare och jag skulle inte kunna se fram emot nästa seriepremiär.
tisdag, mars 30, 2010
Vi behöver många tänk om
Brynäs ska hitta en målvakt, ett par backar och några forwards. Laget har många unga spelare som blir kvar och - förhoppningsvis - kommer de att utvecklas ytterligare. Tänk er Simon Bertilsson och Simon Löf ett snäpp bättre och tänk er Jakob Silfverberg och Anton Rödin med ytterligare verktyg i sin låda och tänk er att trollkarlen Järnkrok tar ett steg till i sin utveckling. Det vore mer än mumma, men det är många tänk och ännu fler om.
Läck blir kvar. Jag gillar Läck och han har utvecklats i bakvattnet av det hysteriska fokus som funnits på Markström. Jag hade gärna sett mer av Läck, men dom som vet bättre tar ut laget och ingen kan sägas göra fel om Markström. Oavsett vem som ansluter till Brynäs kommer han att få kriga för att få låna förstaspaden av Eddie.
Brynäs stora utmaning inför nästa säsong ligger i att lyfta sin spelidé en nivå till. Jag har haft - och har fortfarande - stor respekt för vad Brynäs åstadkommit de senaste säsongerna. Niklas Czarnecki har skapat trygghet i laget och en gemensam överenskommelse om hur spelet ishockey ska spelas när vårt lag är på isen, men finns det mer att hämta ur Czarneckis kunnande?
Jag hoppas det, men med handen på hjärtat kan jag bara konstatera att lagets spel saknar den variation och kreativitet som präglar seminfinallagen. Variation och kreativitet är inget som kommer bara för att slutspelslottningen genomförs. Det är sådant som nöts in under seriespelet. Det är min förhoppning att den kreativitet jag efterfrågar finns i det recept som Czarnecki och hans ledarkollegor just nu ordinerar Brynäs representationslag inför nästa säsong.
En sak är helt säker. Vi behöver många tänk om.
lördag, mars 06, 2010
Det är inte klart, men nära
Den första perioden tävlade matchfunktionärerna om att göra rätt för arvodet. Utvisningarna var många - för många om ni frågar mig - och spelet blev därefter. Rytmen i spelet gick att likna vid en kallstart av en Volvo 142 med felinställda tändstift. Jag stannar vid konstaterandet att dom följande två perioderna resulterade i mer av den sport jag håller så högt; ishockey.
Brynäs var disciplinerade i defensiven och kreativa i offensiven. Tyvärr räckte inte den kreativiteten till att avgöra matchen till Brynäs fördel. Istället fick Timrå kvittera med sekunder kvar. Det ska inte få hända, men händer ändå.
Medgångarna i Eon Arena hade redan gått ut, men eftersläntrarna kom tillbaka till läktarna och där krängde man på sig halsdukarna igen. Ni förstår att det inte bara var jag som trodde att Brynäs skulle vinna.
Kahnberg gör mål igen. Såg ni avslutet? Gillar ni inte det håller ni på Timrå. Det finns ingen anledning att annars säga emot mig.
Stabil insats, men inga slutspelsbiljetter i min brevlåda som min gamle bänkgranne skulle sagt. Jag vet att det ser bra ut inför dom avslutande matcherna, men jag väntar tills dess Tjocka tanten sjungit sin sista ton.
Järnkrok blir bara bättre och bättre. Mogen, energisk. Kvalitet rakt igenom. Idag var Silfverberg och Carl kalas. Rödin med för den delen, men jag gillar verkligen Jacob och Järnkrok. Kan bli något alldeles särskilt i framtiden.
Nu väntar HV och självklart förlorade dom idag. Självklart då dom kommer till Gävle på måndag med revanschlust och lite frustration.
lördag, februari 06, 2010
Viktig seger gav viktiga poäng
Brynäs första minuter av matchen hade en del att önska, men vad gör väl det när Eero Somervouri gör 1-0. Förstaformationen gör mål trots att man inte glänser. Man gör det för att formationens lägstanivå är hög. Innan målet kommer till genomför man ett antal passningar som är skolboksexempel på hur det ska se ut när spelet inte fungerar som man vill, men man ändå vill underlätta för sina lagkompisar. Somervuori spelar på öppna ytor, Dixon och Dackell vänder några gånger på Luleås försvar och till slut har Eero the Hero via målburens alla stolpar gjort 1-0.
Än en gång blir jag glad när Rödin, Silfverberg och kanske främst Järnkrok är på isen. Kloka spelare som kompletterar varandra och spelar seniorishockey trots sin unga ålder. Imponerad är det ord jag söker.
Lagen spelar inte snällt mot varandra och när Lauritzen blir skadad är vi många som blir oroade över var den här matchen ska sluta. Det lugnar ned sig och spelarna tar ansvar för sitt eget beteende.
Som åskådare - på plats i arenan - får man ta del av mycket som aldrig syns framför tv-apparaten och jag konstaterar att det var inte artigheter och vänliga klappar på axeln som utbyttes i de vinklar som kamerorna inte kommer åt.
Markström är stor i matchavslutningen, men han fick mycket hjälp av sina lagkamrater vid några av skotten i slutminuterna. En delad poäng hade kanske varit mest rättvist, men då ishockey inte är en bedömningsidrott utan en sport där flest mål vinner fyller jag på poängkontot med tre nya och mycket viktiga poäng.
Vi ser ibland olika matcher som en konsekvens av att vi följer olika lag och det trots att det är samma spelare på isen. Vi följer våra egna spelare på ett annat sätt än motståndarna. Vi är - kort sagt - färgade av våra egna klubbfärger och våra känslor för våra respektive lag.
För min del såg jag en match fylld av kamp och mindre av finess, en match där spelare gick över gränsen mer än en gång och en match som slutar på ett - för mig - mycket tillfredsställande sätt. Det ligger i sakens natur att jag skulle vara överraskad om någon Luleåsupporter håller med mig på den punkten.
onsdag, februari 03, 2010
Seriespelet kringlar vidare
Brynäs har inte spelat sedan i lördags medan SSK gjorde en - i mina ögon - riktigt bra match mot LHC. I alla fall i den första halvan av matchen. Brynäs åker inte till Södertälje för att möta en slagpåse utan för att möts stolta spelare med en spelidé, en duktig målvakt och ett förhållningssätt gentemot sin tabellsituation som imponerar på mig.
I Brynäs är Markström tillbaka i målet och Lauritzen tar sina första skär på några veckor. Det känns bra och även om SSK imponerar så möter dom ett Brynäs som är bättre än på flera år.
Det är min förhoppning att juniorkedjan fortsätter att spela som man gjort. Deras spelstil kan passa riktigt bra mot SSK.
Förra gången lagen möttes i Södertälje var jag på plats. Den här gången blir det till att följa matchen på något annat sätt.
Trots att det i alla matcher står lika många poäng på spel känns poängen mer värdefulla den här tiden på året. Märkligt, men så är det.
Kom igen nu, Brynäs!
söndag, januari 31, 2010
Nära, men ändå inte
Jag imponeras av mitt lags inställning. För några år sedan hade 1- 4 med 20 minuter kvar setts som en omöjlig uppgift, men årets lag tänker inte så. Junisarna har den genetiska koden som gör att de inte ser tremålsunderläge som någonting annat än en rolig utmaning.
Silfverbergs fina avslut och Anderséns offensiva inbrytning gav laget till chans att nå en poäng, men av det blev blott intet. Heder åt avslutningen av matchen. Låt nu ett formstarkt SSK betala ett högt pris för eventuella poäng i den kommande matchen på torsdag. Hietanen spelar över 30 minuter. Skönt för Juuso att nästa match inte är på tisdag.
Måste också berömma Bartecko. Dragskottet är ett sätt att skjuta som få spelare klarar av att göra till en estetisk upplevelse. Bartecko visar teknik, styrka och känsla som åtminstone gör mig avundsjuk. Om ni undrar vad jag menar råder jag er till att titta på matchbilderna.
Nu gör vi som en gammal värmländsk statsminister. Vi laddar om!
fredag, januari 29, 2010
Det kräver mod att ha talang
Så skrev jag inför gårdagens match. I skenet av en dagen-efter-analys konstaterar jag att Brynäs stabilitet och trygghet var överlägsen Timrås desperation och kamplust och visst blev vår ungdomliga talang skillnaden mellan lagen.
Markström var precis så duktig som man vant sig vid att han ska vara det. Silfverberg glänste, Rödin skrinnade och Järnkrok dominerade i sina byten. Jag är alldeles säker på att Timrås Anton Lander hellre hade spelat med Rödin och Silfverberg igår kväll. Pojkrackarna i Brynäs bjuder oss supportrar på en alldeles särskild upplevelse den här säsongen.
Lägg till Simon Bertilsson, Simon Löf, Sebastian Wännström och en hel uppsjö av talanger i diverse juniorlag som - när de går förbi a-lagets omklädningsrum - tittar med en blick som berättar att representationslagets spelare inte ska känna sig alltför säkra på sina platser.
Ungdomlig talang är alltid intressant att följa, men jag skulle ljuga om jag inte medgav att det känns extra bra när killarna på isen känns som våra spelare. Deras ungdomstränare måste småle när de ser hur deras parvlar växt upp till supertalanger där bara det som finns mellan öronen och eventuella skador skiljer dom från stora karriärer.
Varje gång jag ser Brynäs spela påminner jag mig själv om den förmån det är att få se så begåvade spelare utvecklas. Det är en förmån i sig och när det kombineras med goda resultat kan inte hockeylivet bli mycket bättre.
Sträck på er, Brynäs
Under den tredje perioden återfår jag vilopuls. Brynäs bjuder på kontrollhockey av högsta märke. Charles coachar hårt. Timrås förstalina får lika mycket istid som Hietanen och Sundqvist får tillsammans under en normal bortamatch.
Jag imponeras av Brynäs fjärde formation den här kvällen. Rödin, Järnkrok och Silfverberg gör en stormatch. Jag är övertygad om att vi får se den fler kvällar framöver. Ett särskilt omnämnande ska vikarie Sundström få. Än en gång spelar han back och som han gör det.
Tack Brynäs för en trevlig tillställning.