En glad dag

Jag är glad och tacksam över att inte behöva vara orolig den här dagen. Jag vet hur det känns och har visst medlidande med supportrarna till dom inblandade lagen. Leksandsserien som väntar två lag från Elitserien kanske bara innehåller ett siljanslag den här gången. En serie inget lag vill vara en del av. Jag har haft flera nära döden upplevelser i samband med deltagande i den serien.

I eftermiddag ska jag bara ta det lugnt. Jag ska bara leka med grabben, pussa på frun och invänta kvartsfinalmotståndet.

Jag är glad och tacksam över att inte behöva vara orolig den här dagen.

En tvivlares tankar - Torsdagen den 10 april 2008

Det var torsdagen den 10 april och året var 2008. Under en knapp månad hade fem lag kämpat om två platser i Elitserien. För två av klubbarna var hotet om degradering närvarande och för dom andra betydde den här månaden möjligheten att uppnå en dröm.

Det var torsdag kväll och i Västerås hade supportrar till Brynäs fyllt arenan för att känna lättnad. I Ängelholm var det en ren bandyfinal - en match - mellan Rögle och Mora som skulle avgöra vilket av det regionala småsyskonet som skulle sträcka upp sitt långfinger mot den överlägsne storebrodern. I Dalarna skulle Malmö defilera hem elitserieplatsen mot ett - som vanligt - slaget blåvit lag.

Ni minnesgoda minns hur det gick, eller hur? 7-0 till Brynäs och luften har aldrig varit lättare att andas än just den kvällen. Rögle vann i slutsekunderna och Kung Kenny har aldrig känts som en bättre beskrivning på en enskild spelares betydelse för ett lag och i Dalarna satt ett skånskt lag i ett modernt omklädningsrum och tittade tomt framför sig. Idrotten hade ännu en gång visat sitt skoningslösa ansikte.

Jag skulle ljuga om jag inte medgav att det starkaste minnet från den dagen var Brynäs seger, men det finns också ett annat och kanske mer oväntat minne.

I handskmakarens palats satt en person kvar längre än någon annan på läktaren. Han hade supporterns besvikelse i ögonen. Ni vet den där blicken som omvandlat ohämmad glädje till frustration och krossade drömmar. När mikrofonen sträcktes fram mot honom ville han vara någon annanstans än just där, men stoiskt stod han där och sammanfattade, höll sig samman och var professionell. Även om han inte grät är jag säker på att hans hjärta var förtvivlat. Han hette Percy Nilsson och sedan den dagen har han haft min respekt.

Han är något så ovanligt som en passionerad sponsor. Det är min övertygelse att han kände samma sak dom Malmösupportrar som trängt sig samman i hörnet av arenan. Dom som aldrig varit i en loge och som aldrig vill dit. Dom som satsat sina sista pengar för att få vara på plats när deras lag skulle ta steget upp. Jag är övertygad om att dom och Percy kunde se varandra i ögonen och där se något gemensamt.

Sponsorer vill synas i rätt sammanhang och nå många kunder. Det är supportern och publiken som skapar produkten ishockey och möjligheten att sälja den till fler än redan hängivna. Publiken betalar inte mest, men utan den skulle sponsorerna visa samma intresse för miljonsponsring som man idag gör för svensk boule. Supportrar betalar med passion och sponsorer med pengar.

Tomas från BrynäsPortalen kommenterade ett tidigare inlägg med orden; Jag saknar helt enkelt en ny Thure Wickberg. Det gör jag också. Jag söker också svaret på frågan om det finns någon som vill ställa sig sida vid sida med supportern och övrig publik för att göra det möjligt för Brynäs att återigen bli en klubb som utmanar om den titel vi alla längtar att få se återvända till Gävle?

Det har nu gått två år sedan den där torsdagen i april och jag tänker då och då på Percy Nilsson. Just den där torsdagen ville jag tacka honom för att han visade passion. Den kvällen återfick jag tron på att en sponsor kan tänka mer på sporten och sin klubb än någonting annat. Tack för det, Percy!

Brottningsmatch med det egna egot

Ibland brottas jag med mitt ego. Ibland tror jag mig veta något om ishockey och andra gånger inser jag mina begränsningar. Jag är övertygad om att ledarstaben kring representationslaget vet vad dom gör, men det finns saker jag inte riktigt förstår och som jag gärna skulle vilja ha svar på.

Jag tänker naturligtvis på Moras lån av Anton Rödin. Det är bara att gratulera Mora. En entusiastisk spelare med stora utvecklingsmöjligheter anländer till Dalarna med ambitionen att ta sig till Elitserien - ungefär som hela Mora med andra ord...

Det finns ingen anledning att ifrågasätta ledarnas beslut. Tvärtom; det är deras jobb att fatta dom svåra besluten, men jag skulle vilja veta på vilka grunder beslutet fattades.

I dagens GD ger Czarnecki och co en förklaring och jag accepterar den. Det är vägen fram till beslutet jag är intresserad av. Vad skiljde Rödin från andra spelare som är på hans nivå? Vilka egenskaper och karaktärsdrag vägde tyngre än Rödins?

Siljansmatchen

Jag kan inte låta bli att lämna en kort kommentar kring Siljansmatchen. 4 - 1 till Mora. Gladast i Mora är alldeles säkert Håkan Bogg. Han är född i Mora och spelat med klubben i många år. Hans känslomässiga nivå i matchen mot det andra silanslaget var alldeles säkert på en nivå som låg över det mätbara.

När han avgör matchen med sitt 3 - 0 mål när Mora spelar med två man mindre på banan kommer han att minnas länge. Tro mig.

Masarna spelar derby nästa säsong också

Redan innan Kvalserien inleddes trodde jag på Rögle och SSK och det ser onekligen ut som om jag får rätt. Halva serien är inte spelad, men jag har svårt se hur något annat lag ska komma ikapp elitserielagen.

Nu sörjer jag det inte. Både SSK och Rögle förgyllde årets Elitserie och är väl värda möjligheten att delta även nästa år och - inte minst viktigt - dessa lag vinner sina matcher i Kvalserien.

Däremot är jag en aning trött på gullandet med Moras lokalrivaler. Jag vet inte vilken gång i ordningen laget missar möjligheten att spela elitserieishockey. Hockeysverige engagerar sig i ett gigantiskt luftslott där före detta elitspelare tjänar elitserielöner, men spelar allsvensk ishockey. Jag missunnar inte Siljansfärjan - som verkar vara svår att styra - framgång, men jag tycker att man ska ära dem lag som faktiskt presterar.

Elitidrott handlar om att prestera och inte sällan vid ett visst givet tillfälle. Årets upplaga av Kvalserien ser ut att bli en två-lags-serie där inte Moras rivaler är något av dessa.

Nej, SSK tar pendeltåget och Rögle fjärrtåget till Elitserien medan Siljans blåvita tar återtåget tillbaka där allt började - med ett daladerby i Allsvenskan...

Har inte så mycket med Brynäs att göra, men ändå...

Två nyheter har fångat min uppmärksamhet.

1. Robert Kristan till Mora. Brynäsbekantingen som lämnade vår förening är tillbaka i Sverige. Jag säger grattis till Mora och till den allsvenska publiken. Kristan är en riktigt bra målvakt som kommer att göra mycket nytta för Mora IK.
2. Jan Houkko lämnar det andra maslaget. Något har hänt i föreningen som gör att kaptenen lämnar in en månad före seriepremiären. Slutar Houkko nu? Spelar han vidare i någon annan förening? Nu är det inte så att jag ligger sömnlös på nätterna för att det krånglar till sig i Dalarna. Jag bara konstaterar att jag aldrig kommer att förstå hur föreningar, spelare och ledare och föreningar agerar i dessa lägen.

Nu lämnar vi det där bakom oss och ser fram mot nästa uppgift. Timrå på torsdag. Är Dixon med? Jag tror det.

Jonathan Granström först ut

Brynäs presenterar sitt första nyförvärv idag. Det blev Moras Jonathan Granström som var den förste spelaren att skriva på ett kontrakt med Brynäs inför nästa år. 22-åringen har gjort 54 matcher i Mora.

Jonathan beskrivs ha god karaktär och utvecklingsmöjligheter. Onekligen bra saker att ha med sig in i den tunga försäsongsträningen.

Jag ber att få hälsa Jonathan välkommen till föreningen. Vill samtidigt passa på att önska honom ett stort lycka till.

Kvällen efter

Puh...

Seger odiskutabel, men plågsam. Mitt inre befinner sig i en konstant känslohiss när det gäller årets upplaga av Brynäs.

Pavel, Pavel och Pavel. Vad säger man? En favoritspelare vars glans jag alltid kommer att putsa och vars fana jag håller högt levererar än en gång. Kan han klara det uppdrag vi begär av honom? Jag tror det.

Vilodag imorgon. Det känns bra. Behöver en andhämtning inför Ängelholmsmatchen på söndag. Resultatet i den matchen avgör mycket mitt hälsotillstånd inför tisdagens match mot Leksand.

Nu ska jag vila och ladda inför söndagen.

Kom igen nu, Brendl Boys! Fullt fokus på uppgiften! Fullt fokus på Elitserien!

Dagen efter, igen...

Det är dagen efter en ny förlust i den där serien. Malmö vinner med 7-5. Fem mål på bortaplan men ingen poäng. Det är en märklig idrott det här.

Konstaterar att Pavel Brendl gör fem poäng. Han är inblandad i alla mål. I ett tidigare inlägg förstår jag att han väcker känslor. Hoppas fler ser hans storhet efter igår. Nu spelar inte hans insats någon större roll då laget ändå förlorar matchen.

Vi har fortfarande allt i egna händer. Segrar i hemmamatcherna mot de bägge maslagen och en bortaseger mot Rögle eller Västerås kan räcka långt. Men matcherna måste vinnas. Därför är det som vanligt en match i taget som gäller. Mora vann över Leksand senast och är säkert rejält laddade och är med alla säkerhet ett lag med självförtroende och testosteron så det räcker till fler lag än det egna.

Leif-Niklas får plocka fram det lilla extra på taktiktavlan och laget får tömma de sista dropparna svett ur sina kroppar om det här ska gå. Det måste gå vägen.

Nu gäller det Brendl Boys! Fullt fokus på uppgiften! Fullt fokus på Elitserien!

Orkar inte ens prata om det

Hemma. Ledsen. Trött.

- Livet går vidare, sa en bekant på mejlen. Trott det den som vill.

Nu behöver jag tänka på annat, omgruppera i huvudet, skapa fokus på vad som ska göras.

Jag ska göra det jag kan i kvalserien, men visst finns den där tanken där. Kommer inte att läsa och titta på hockey under några dagar. Det krävs för att hantera det där andra som heter livet.

Vi måste klara kvalet, men då kommer det att krävas mycket mer än det vi såg idag.

Sambon kanske kan ge mig en ny matchsammanfattning som hjälper mig vidare.

Vill så gärna säga grattis till Luleå och Mora, men jag tror inte jag menar det. Jag säger bara; Lycka till!

Har en märklig känsla i kroppen sedan igår

När jag ringde hem efter matchen igår kom min sambo med den mest klockrena matchanalysen av alla. Hon konstaterade att det måste kännas annorlunda. Hon hade så rätt. Annorlunda på så många olika sätt. En seger när det förmodligen, men ändå inte, är för sent. En seger som kändes som om det inte hänt sedan Gavlerinkens dagar. En seger som kändes lite som trissreklam. Plötsligt händer det - en annorlunda känsla. Annorlunda. Min sambo, hon kan det där med matchanalyser.

Den där märkliga känslan - hur var det med den? Jo, så här är det. Mitt intresse för Brynäs är stort, för stort säger vissa, och det tar sig ofta uttryck i att mitt humör och känsloliv inte sällan kan avläsas genom att läsa Brynäs läge i tabellen. Igår var jag glad att Brynäs vann, men samtidigt förbryllad över mitt lag presterar den ishockeyn och inte i torsdags mot Skellefteå. Förstår ni? Känslan var annorlunda. Det verkar som om sambon återigen hade rätt. Känslan var annorlunda.

Anspänning verkar bli nattens och morgondagens tema. Min förhoppning är att laget hanterar anspänning bättre än mig.

Kom igen nu, Brendl Boys! Låt mig slippa den annorlunda känslan.

Boork del II?

Ja, ni... Sportvärlden är den mest skvallriga av världar. Det räcker med att Boork sitter på läktaren och antecknar ett telefonnummer för att hela världen ska börja leka viskningsleken. Nu skulle jag inte bli överraskad om han, trots allt, står i båset vid eventuellt kvalspel. Konstigare saker har hänt i Brynäs under den här säsongen.

Kvalspelet rycker allt närmre. Seger för Mora imorgon och det spelar ingen hur det går i Brynäs återstående matcher. Förlust för Mora imorgon medan vi vinner och inget är klart ändå. Då måste Mora förlora mot LHC samtidigt som vi tar poäng borta mot FBK. Ni hör ju själva. Det är långt borta.

Jag håller för övrigt med Börje Salming i nästan allt han sagt de senaste dagarna.

Brynäs populära i Luleå idag

Jag tror Brynäs aldrig varit större i Luleå än vad vi är idag. Det är nog fler än en lulesupporter som glömt den nesliga finalförlusten 1993, eller hur? Efter 7 - 2 mot Mora har Brynäs inte bara gett sig själv den teoretiska chansen att spela hockey i Elitserien nästa år. Segern innebär också att Luleå fick samma chans. Trevligt att kunna glädja andra...

Om nu några i Luleå vill uttrycka tacksamhet vill jag föreslå att man gör det genom att vinna mot Mora på torsdag. Om det sker skapar det möjlighet för alla lag att i den 55 omgången avgöra vilket lag som undviker kvalspel. Jag vet att jag medvetet valt bort den lilla petitessen att Brynäs själva måste slå Timrå på bortaplan på torsdag och sedan FBK i Karlstad. Jo, det var medvetet...

Är precis hemkommen från matchen i Läkerolen. Dom långa hemresorna som präglat vinterns matcher sitter i kroppen, men det fanns en viss värdighet i kvällens Brynäs. Laget möter ett Mora som varit riktigt bra den senaste tiden och som kunde lagt sig i striden om den sista slutspelsplatsen. Brynäs vinner klart efter en darrig första period, en bättre andra och en lysande tredje.

Jag hoppas verkligen att de återstående två matcherna ska spelas med samma värdighet. Oavsett hur tabellen ser ut på lördag är det viktigt att känna att det här laget kan spela ishockey. För det var precis det man gjorde idag. Tempot var kanske inte det högsta, men spelarna passade pucken till varandra, kämpade, tog de extra skär som behövdes och visade att ryktet om lagets död var överdrivet.

Några som var särskilt bra idag? De gamla. Sjödin, Dackell och Molin var bra hela matchen. Brendl gör tre mål och var strålande, skimrande och hängiven sin idrott. Widing gör två mål och river och sliter på det där Widingska sättet. Markström i målet gör några viktiga räddningar. Många var bra, men Anton Persson får mitt hedersomnämnande. Debut i eliten och fullständigt orädd. Stort.

Ny match på torsdag. Jag återkommer.
Stolt, men inte nöjd...

Det är sorgligt

Jag känner mig sorgsen. Framförallt, och fullt ut, för att mitt eget lag är indraget i sin största utmaning på fem decennier. Men, jag är också sorgsen för att tre klubbar som Brynäs, Mora och Luleå är i den här situationen. Det är tre föreningar som under många år slitit för att glädja sina supportrar och likt katten haft nio liv. Jag har stor respekt för såväl Luleå som Mora.

Det hade varit så mycket enklare att hantera om det varit andra lag som varit inblandade. Vilka lag? Det är egentligen oviktigt och jag vill inte peka ut några särskilda lag.

Men, nu spelar det ingen roll. Jag vill bara lyckönska mitt lags spelare lycka till och jag hoppas verkligen att vi klarar den utmaning vi står inför. Samtidigt vill jag till Luleå och Mora säga; Lycka till och må bästa lag klara sig kvar utan kvalspel.

Serien lever...?

Tre omgångar kvar. Den lilla, lilla chansen finns... Trott det den som vill. Seger mot Mora imorgon för oss närmare Lule och Mora. På torsdag möter samma lag varandra och något, eller bägge lagen kommer att tappa poäng. Samtidigt måste vi slå Timrå borta. Sedan behöver något av lagen förlora på lördag samtidigt som vi slår FBK borta. Trott det den som vill...

Ja, det blir inte enkelt det här, men det ska spelas om det. Imorgon vid 21.30 sätter jag mig bakom ratten för att köra de många milen hem och då vet vi mer, eller så är det än mer rörigt.

Nervös? - Inte nu längre.
Brynäsare - Jajamän. Inte lika roligt som förr, men Brynäsare är jag ändå.

Ungefär som i förrgår

Matcherna är slut i Stockholm Globe Arena och Scandinavium. Tabellen påminner mycket om hur den såg ut efter förra omgången. Med en mycket viktig skillnad. Brynäs vann sin senaste match. Det är om att vinna matcher det här spelet handlar om.

Jag är övertygad om att det kommer att krävas många segrar för Brynäs. Ja, jag vet att det inte krävs något geni för att förutspå någonting sådant, men faktum kvarstår. Det spelar ingen roll hur det går i de andra matcherna. Vi måste hur som helst vinna fler matcher än dom andra.

Micke Lind - jag ber en bön både morgon och kväll för att du är tillbaka snart. För mig får du gärna stå i strålkastarens ljus klockan 19.00 på torsdag. Det är i alla fall det jag ber om i mina böner.

The only way is up

Brynäs lämnade idag kvalserieplatsen för ett ögonblick. Härligt för en supporter, men säkert riktigt skönt för spelarna. Idag visade laget att man lyckas prestera även i det svåraste av situationer.

Matchen bestod inte av det vackraste av spel, men vad gör väl det när behovet av poäng skriker på uppmärksamhet.

Nu kommer två viktiga matcher. Djurgården borta på tisdag och Skellefteå hemma på torsdag. Kan Brynäs störa dessa två lag också? Det är möjligt, men då krävs det samma inställning men med mindre slarv än idag.

Kom igen nu Brynäs! Låt kvalstrecket vara en del av tabellen, men inte en del av vår vardag.

Jag vill särskilt tacka Brynäsklacken idag. När Hockeyfesten är på tillfälligt besök får klacken väldigt lite uppmärksamhet. Jag tror att dom kan ta det, men all heder till dessa människor som varje gång vi har hemmamatch står upp för vårt lag. Bra jobbat, Brooklyn Tigers! Ni gör varje match till en hockeyfest.

Norrlands Guld?

Satt och tänkte på Norrländsk hockey idag. Luleå vann visserligen senast, men ser tunnare ut än på många år. Skellefteås andra år i Elitserien är det svåraste på många, många år. Modo vann SM-guld förra året, men i år finns det fler guldkandidater som är intresserade. Timrå vill vinna och tror att det är möjligt, men jag tror inte på dom i år heller. Brynäs är bättre än på många år säger en del. Säkert riktigt, men inget topplag.

Guldet vi spelar om hamnar söderut i år. Räknar vi bort Södertälje Sport, Mora och Djurgården så återstår det några lag och inget av dessa lag är direkt några norrlandslag. Linköping är jag väl snart ensam om att tro att det är ett finallag. HV ÄR ett finallag och Frölunda ångrar sin fjolårssäsong och tänker nog göra ett allvarligt menat försök att ta titeln till Göteborg. Färjestad KAN gå hela vägen även om jag inte tror det.

Nästa norrlandsguld? När vi delat om i lagen finns möjlgheten, men innan den dagen inget Norrlandsguld.

Nu behöver det inte betyda att årets säsong blir tråkig. Tvärtom den kan bli roligare än på många år. Det är alltid roligare att gå mot tipsen och visa att man är bättre än vad alla tror.