Supporterns värsta månad

Det är dagen efter suddenseger i Lule. Januarimånad är årets värsta månad. Jag är inte ensam om att tycka det. Julens alla utgifter har betalats eller ska betalas. Det är långt mellan löneutbetalningstillfällena och lunchnudlarna börjar bli mer än lovligt tråkiga. Men det är inte det jag tänker på...

Januari är en hockeymånad som bara de klubbar som ligger på säker plats i tabellen ser som en transportsträcka. För oss andra är det en månad där det varannan dag spelas matcher av ödeskaraktär. Hockey ska vara roligt och underhållande. Den ska ge livet dess guldkant och inte vara panikångestens bästa vän. När jag vaknar med andan i halsen och svettpärlorna rinnande ned för pannan är det helt uppenbart att hockey inte alls är roligt. Det är allvar.

Visst skulle de flesta säga att det är dags för mig att ta tag i mitt känslomässiga liv, men nu är det som det är. Det är ett faktum att Brynäs framgångar eller motgångar avspeglas i hur jag mår. Missförstå mig inte. Jag prioriterar familj och vänner före. Jag är medveten om att det i världen finns betydligt mer allvarliga saker än tabelläget att oroa sig över. Utvecklingen i Mellersta östern, svälten i världen och klimathotet är bara några av dessa. Men, trots det, skäms jag inte över det jag känner. Förvisso är jag inte alltid stolt, men skäms gör jag aldrig.