Några rader om dom andra kvartsfinalerna och kvalserien.
AIK - Luleå. Det här är klart efter Allmänna Idrottsklubbens beundransvärda insats mot Luleå. Det krävs bara en seger till och laget har tre chanser. AIK till semifinal.
MoDo - Skellefteå. 2-0 till SAIK har blivit 2-2. Jag tror MoDo tar det. Skellefteå verkar i rejäl gungning. Laget har tappat spelet som tagit gav do andra platsen i seriespelet. Tvärtom gäller för MoDo. MoDo till semifinal. HV 71 - Färjestad. Viktig vändning för HV senast. Den här serien kan gå hur som helst. Tror mer på Färjestad, men HV är HV. Färjestad till semifinal.
Kvalserien? Mer fokus på kval än någonting annat. Djurgårdens förlust och Timrås oväntade poängtapp skakade om kvalserien ordentligt. Mina tips står kvar. Djurgården och Leksand till Elitserien. Varför? Därför att de bägge lagen vinner idag och sätter ordentligt tryck på de andra utmanarna.
Några kommentarer om dom andra kvartsfinalerna är på sin plats.
AIK - Luleå är en serie som jag tror får ett oväntat slut. Såg inte Luleå lite överraskade ut i match II och III? Å andra sidan räcker det för Luleå att vinna imorgon och ordningen är återställd. Tror det blir sju matcher och sedan slantsingling.
Skellefteå - MoDo trodde jag skulle bli något alldeles extra. Tycker det hittills varit en ganska tydligt att Skellefteå dominerar - trots gårdagens MoDo-seger. Vi får väl se vad som händer imorgon. Om MoDo vinner imorgon och Skellefteås målvaktsspel fortsätter som igår är det här en helt öppen historia.
Färjestad - HV 71 är nog redan klar. Kan verkligen HV vända det här? Tror inte det. Kan Färjestad förlora fyra av de fem återstående matcherna? Tveksamt.
Kvalserien börjar ikväll. Ångesten blandas med förväntan för de inblandade lagen. Tror det bli Djurgården och Leksand som möter Brynäs i seriespel nästa år. Inte för att jag tror Timrå är chanslösa. Jag vill bara mena att Djurgården är det bästa laget och att Leksand spelare en Salo-hockey som gör en gammal back lycklig. Vi får väl se hur det går.
Tanken med min blogg är egentligen att bara skriva om Brynäs, men ibland känns det viktigt att också kommentera andra lag. Därför har jag valt att idag kommentera två lag som den här säsongen presterat fast på två helt olika sätt. Jag tänker - som så många andra - på Luleå och Frölunda.
Luleå är ett lag som - nästan - alltid spelar slutspel. En klubb där profilvärvningar tillsammans med norrbottnisk tjurskallighet ofta lett laget framgångar. Jiri Kucera, Mika Nieminen, Jarmo Myllys, Stefan Nilsson, Mikael Renberg och Thomas Berglund är bara några exempel på spelare som väckt beundran långt söder om Byske älv.
Den här säsongen var laget nederlagstippade av många, men nu leder laget Elitserien efter att ha imponerat på väldigt många olika sätt. Det finns dom som säger att det inte kommer att hålla hela säsongen, men jag undrar jag. Laget spelar tryggt, har åtminstone en seriös ledare och spelar därefter. Jag tror Luleå kan gå riktigt långt även om jag tvivlar på att man går hela vägen. Ni vet att jag tror mer på bland annat LHC. Luleå och dess supportrar är i sjunde himlen. Inget att snacka om. Det skulle också jag vara. Om jag höll på Luleå.
I andra ändan av tabellen hittar vi Frölunda. Ett lag med resurser, tillgångar, tradition och förutsättningar att lyckas, men just nu är man inte ens nära. Lugn och ro kännetecknar knappast framsidans stolthet. För några dagar kunde vi läsa om hur klubben hanterade situationen kring Ulf Dahlén. I mitt huvud dök frågor upp hur en organisation hanterar motgångar. Idag läser jag om Kenta Johanssons lösning på dagens problem i Frölunda. Han vill lösa dagens utmaning på ett för honom gammalt sätt. Han vill inte bygga lag. Han vill värva spelare. Jag tror inte på hans lösning. Jag hoppas dock att Frölunda får rätsida på framsidan.
Å andra sidan borde jag inte skriva sådana här inlägg. Jag kan inget om lagen och borde därför vara försiktig, men ibland kan jag inte hålla mig. Med respekt till dom av er som kan era lag hoppas jag att ni inte tagit illa upp.
Ibland blir jag riktigt orolig över mig själv, men jag har ägnat en stunds eftertanke åt begrepp som segerns sötma, vinnare, segrar och vinnarskallar. Det slutade med att jag tittade igenom serietabellen för att se hur det faktiskt ser ut bland lagen. Jag tillhör nämligen dom som är ganska säker på att en suddenseger mer är en seger än vad en förlust i sudden är.
Jag räknade samman segrar under ordinarie matchtid med suddensegrar och det visade sig - föga överraskande - att HV 71 vunnit mest. Det kanske är mer överraskande att Timrå vunnit minst av alla lag hittills?
Så här ser sammanställningen ut i alla fall HV 20 + 5 = 25 LHC 20 + 3 = 23 Djurgården 17 + 1 = 18 Färjestad 15 + 1 = 16 Luleå 14 + 2 = 16 Skellefteå 15 + 0 = 15 Frölunda 14 + 1= 15 Brynäs 11 + 4 = 15 MoDo 8 +6 = 14 Södertälje 9 + 4 = 13 Rögle 10 + 2 = 12 Timrå 10 + 1 = 11
Nåja, allt är oviktigt om några timmar då några lag vunnit ytterligare en seger och då är det här inget annat än en sammanställning som luktar unket...
Jag har alltid haft förståelse för äldre spelare som lämnar sin klubb i slutet av karriären för att få en chans att vinna en titel. Därför förstår jag inte Mikael Renberg...
Om Renberg hade ambitionen att vinna credits i norra Sverige hade Luleå varit det enda valet. Därför förstår jag inte Mikael Renberg...
Om Renberg ville tjäna pengar hade han valt en annan klubb än den han valt. Därför förstår jag inte Mikael Renberg...
Min respekt för Renberg som spelare är stor, men hans val av klubb förstår jag inte...
- Livet går vidare, sa en bekant på mejlen. Trott det den som vill.
Nu behöver jag tänka på annat, omgruppera i huvudet, skapa fokus på vad som ska göras.
Jag ska göra det jag kan i kvalserien, men visst finns den där tanken där. Kommer inte att läsa och titta på hockey under några dagar. Det krävs för att hantera det där andra som heter livet.
Vi måste klara kvalet, men då kommer det att krävas mycket mer än det vi såg idag.
Sambon kanske kan ge mig en ny matchsammanfattning som hjälper mig vidare.
Vill så gärna säga grattis till Luleå och Mora, men jag tror inte jag menar det. Jag säger bara; Lycka till!
När jag ringde hem efter matchen igår kom min sambo med den mest klockrena matchanalysen av alla. Hon konstaterade att det måste kännas annorlunda. Hon hade så rätt. Annorlunda på så många olika sätt. En seger när det förmodligen, men ändå inte, är för sent. En seger som kändes som om det inte hänt sedan Gavlerinkens dagar. En seger som kändes lite som trissreklam. Plötsligt händer det - en annorlunda känsla. Annorlunda. Min sambo, hon kan det där med matchanalyser.
Den där märkliga känslan - hur var det med den? Jo, så här är det. Mitt intresse för Brynäs är stort, för stort säger vissa, och det tar sig ofta uttryck i att mitt humör och känsloliv inte sällan kan avläsas genom att läsa Brynäs läge i tabellen. Igår var jag glad att Brynäs vann, men samtidigt förbryllad över mitt lag presterar den ishockeyn och inte i torsdags mot Skellefteå. Förstår ni? Känslan var annorlunda. Det verkar som om sambon återigen hade rätt. Känslan var annorlunda.
Anspänning verkar bli nattens och morgondagens tema. Min förhoppning är att laget hanterar anspänning bättre än mig.
Kom igen nu, Brendl Boys! Låt mig slippa den annorlunda känslan.
Jag tror Brynäs aldrig varit större i Luleå än vad vi är idag. Det är nog fler än en lulesupporter som glömt den nesliga finalförlusten 1993, eller hur? Efter 7 - 2 mot Mora har Brynäs inte bara gett sig själv den teoretiska chansen att spela hockey i Elitserien nästa år. Segern innebär också att Luleå fick samma chans. Trevligt att kunna glädja andra...
Om nu några i Luleå vill uttrycka tacksamhet vill jag föreslå att man gör det genom att vinna mot Mora på torsdag. Om det sker skapar det möjlighet för alla lag att i den 55 omgången avgöra vilket lag som undviker kvalspel. Jag vet att jag medvetet valt bort den lilla petitessen att Brynäs själva måste slå Timrå på bortaplan på torsdag och sedan FBK i Karlstad. Jo, det var medvetet...
Är precis hemkommen från matchen i Läkerolen. Dom långa hemresorna som präglat vinterns matcher sitter i kroppen, men det fanns en viss värdighet i kvällens Brynäs. Laget möter ett Mora som varit riktigt bra den senaste tiden och som kunde lagt sig i striden om den sista slutspelsplatsen. Brynäs vinner klart efter en darrig första period, en bättre andra och en lysande tredje.
Jag hoppas verkligen att de återstående två matcherna ska spelas med samma värdighet. Oavsett hur tabellen ser ut på lördag är det viktigt att känna att det här laget kan spela ishockey. För det var precis det man gjorde idag. Tempot var kanske inte det högsta, men spelarna passade pucken till varandra, kämpade, tog de extra skär som behövdes och visade att ryktet om lagets död var överdrivet.
Några som var särskilt bra idag? De gamla. Sjödin, Dackell och Molin var bra hela matchen. Brendl gör tre mål och var strålande, skimrande och hängiven sin idrott. Widing gör två mål och river och sliter på det där Widingska sättet. Markström i målet gör några viktiga räddningar. Många var bra, men Anton Persson får mitt hedersomnämnande. Debut i eliten och fullständigt orädd. Stort.
Ny match på torsdag. Jag återkommer. Stolt, men inte nöjd...
Jag känner mig sorgsen. Framförallt, och fullt ut, för att mitt eget lag är indraget i sin största utmaning på fem decennier. Men, jag är också sorgsen för att tre klubbar som Brynäs, Mora och Luleå är i den här situationen. Det är tre föreningar som under många år slitit för att glädja sina supportrar och likt katten haft nio liv. Jag har stor respekt för såväl Luleå som Mora.
Det hade varit så mycket enklare att hantera om det varit andra lag som varit inblandade. Vilka lag? Det är egentligen oviktigt och jag vill inte peka ut några särskilda lag.
Men, nu spelar det ingen roll. Jag vill bara lyckönska mitt lags spelare lycka till och jag hoppas verkligen att vi klarar den utmaning vi står inför. Samtidigt vill jag till Luleå och Mora säga; Lycka till och må bästa lag klara sig kvar utan kvalspel.
Tre omgångar kvar. Den lilla, lilla chansen finns... Trott det den som vill. Seger mot Mora imorgon för oss närmare Lule och Mora. På torsdag möter samma lag varandra och något, eller bägge lagen kommer att tappa poäng. Samtidigt måste vi slå Timrå borta. Sedan behöver något av lagen förlora på lördag samtidigt som vi slår FBK borta. Trott det den som vill...
Ja, det blir inte enkelt det här, men det ska spelas om det. Imorgon vid 21.30 sätter jag mig bakom ratten för att köra de många milen hem och då vet vi mer, eller så är det än mer rörigt.
Nervös? - Inte nu längre. Brynäsare - Jajamän. Inte lika roligt som förr, men Brynäsare är jag ändå.
Matcherna är slut i Stockholm Globe Arena och Scandinavium. Tabellen påminner mycket om hur den såg ut efter förra omgången. Med en mycket viktig skillnad. Brynäs vann sin senaste match. Det är om att vinna matcher det här spelet handlar om.
Jag är övertygad om att det kommer att krävas många segrar för Brynäs. Ja, jag vet att det inte krävs något geni för att förutspå någonting sådant, men faktum kvarstår. Det spelar ingen roll hur det går i de andra matcherna. Vi måste hur som helst vinna fler matcher än dom andra.
Micke Lind - jag ber en bön både morgon och kväll för att du är tillbaka snart. För mig får du gärna stå i strålkastarens ljus klockan 19.00 på torsdag. Det är i alla fall det jag ber om i mina böner.
Sitter och går igenom delar av webben för att se om jag har några vänner som upplever den aktuella situationen på samma sätt som jag. Konstaterar att det finns ett utbrett missnöje på många ställen i landet. I Gävle var det många nackar som lutade framåt i går kväll. Jag mötte flera personer som hade den där mörka blicken som kännetecknar frustration och oro.
Läste att man i Luleå buade när spelarna kom in till match. Utan att ha någon egentlig åsikt och framförallt helt sakna inblick i klubben blir jag lite förvånad. Det är uppenbart inte lätt att ha två perspektiv samtidigt.
För mig är det självklart att stötta laget varje gång det är match. Det är riktiga poäng det spelas om och det är min klubb. Spelarna kommer och går, men klubben består. Därför är det alltid viktigt att klubben vinner sina matcher. Nu betyder inte det att jag saknar åsikter när det gäller enskilda spelares insatser, coaching eller styrelsearbetet. Tvärtom. Det finns mycket att diskutera, men är det rätt ställe att diskutera det innan match med tanke på det utsatta läge vår förening befinner sig i? Jag tycker inte det. Jag är en enkel supporter och min åsikt är inte mer värd än någon annan medlems.
Dom spelare och ledare som representerar Brynäs den här säsongen är dom som också ska se till att Föreningen Brynäs är representerad i Elitserien nästa år också. Om dom sedan spelar i Brynäs är en helt annan fråga och jag tänker aldrig diskutera den i samband med match.
Jag menar att det ur ett kortsiktigt perspektiv handlar om att vinna matcher och ur ett längre perspektiv bygga en förening och en organisation som kan utmana om titeln igen. För att kunna göra det krävs det att vi är representerade i den högsta serien. Jag tror det är bättre att stödja laget idag och diskutera förändring när serien är avslutad än tvärtom.
Så var det då dagen efter Matchen. En dag som jag tänkt tillbringa med tankar om att laget visat sitt rätta jag. Ett lag med kunskap och insikt i spelets alla taktiska finesser och som med kraft deltagit i sportens viktiga kampmoment. Det skulle bli en dag då jag återfunnit lugnet och tilltron till min egen förmåga att bedöma lagets kapacitet. Så blev det inte.
Istället är det dagen efter en match där vi vann en poäng genom väldigt mycket tur och på grund av att våra motståndare inte kunde stänga en redan stängd match.
Visst, jag är full av beundran över att laget efter 0-3 underläge fortfarande tror att det är match. Jag har stor resepekt för att laget i början av tredje perioden verkligen visade att man skulle göra ett allvarligt menat försök att ta en poäng. Jag är överraskad över att det i slutet av period tre såg ut som om vi var närmare ett segermål än vad våra gäster var, men hur gick det till egentligen?
Nu har jag inte på något sätt gett upp. Jag vill tro att mitt lag behövde tre perioder för att åka bort rosten på skenorna. Kanske kan vi redan nästa vecka vara ett lag som lämnat kvalserieplatsen. Kanske kan vi bli en förening som spelar kvartsfinal mot HV. Vad vet jag? Jag har helt tappat förmågan att tippa utgången av matcher.
Mitt Brynäs har jag följt under många år och med åren har jag utvecklat en förmåga att bedöma lag och spelare, men jag verkar ha förlorat den förmågan. De återstående veckorna av årets seriespel ska jag bara visa mitt stöd till den förening som glatt mig så ofta, visa mitt förtroende för de spelare som accepterat den ekonomiska ersättning vi mäktat med och hylla alla dom som på olika sätt jobbar dag och natt för att återföra glansen på vårt klubbmärke.
Det är dagen efter suddenseger i Lule. Januarimånad är årets värsta månad. Jag är inte ensam om att tycka det. Julens alla utgifter har betalats eller ska betalas. Det är långt mellan löneutbetalningstillfällena och lunchnudlarna börjar bli mer än lovligt tråkiga. Men det är inte det jag tänker på...
Januari är en hockeymånad som bara de klubbar som ligger på säker plats i tabellen ser som en transportsträcka. För oss andra är det en månad där det varannan dag spelas matcher av ödeskaraktär. Hockey ska vara roligt och underhållande. Den ska ge livet dess guldkant och inte vara panikångestens bästa vän. När jag vaknar med andan i halsen och svettpärlorna rinnande ned för pannan är det helt uppenbart att hockey inte alls är roligt. Det är allvar.
Visst skulle de flesta säga att det är dags för mig att ta tag i mitt känslomässiga liv, men nu är det som det är. Det är ett faktum att Brynäs framgångar eller motgångar avspeglas i hur jag mår. Missförstå mig inte. Jag prioriterar familj och vänner före. Jag är medveten om att det i världen finns betydligt mer allvarliga saker än tabelläget att oroa sig över. Utvecklingen i Mellersta östern, svälten i världen och klimathotet är bara några av dessa. Men, trots det, skäms jag inte över det jag känner. Förvisso är jag inte alltid stolt, men skäms gör jag aldrig.
Det finns inget värre än att tvingas följa mitt Brynäs från bostaden. Jag vill alltid se laget på plats i arenan. Dagens match var inget undantag. Nervositeten i slutminuterna är av en art som gör såväl hjärtläkare som psykologer oroade.
En suddenseger på bortaplan i en viktig match är godkänt. Det finns anledning att oroa sig över tappad 2-0 ledning, men i det läge vi befinner oss och med tanke på motståndet och karaktär på match är det godkänt att sätta sig i flygplanet hem med två poäng. Idag hade det lika gärna kunnat vara noll.
Det är min förhoppning att petade lagkaptener, icke-godkända insatser och suddenseger ska ge mitt Brynäs det bränsle som behövs för att fortsätta ta de poäng som behövs.
Nu väntar två hemmamatcher. Frölunda och MoDo.
Nervös? - Jajamän! Orolig - Alltid! Brynäsare? - Det där har jag redan svarat på!
Då var det dags för match igen. Efter två hemmaförluster, petad lagkapten och oro i mitt brynäshjärta ska Brynäs möta Lule på bortaplan. Matchen börjar klockan 15.00 och borde vara slut 17.15. Fram tills dess lär jag väl vandra runt, plocka undan saker som ligger framme och påvisa alla tecken som finns för att bära på grava koncentrationsproblem.
Jag tillhör, precis som de flesta supportrar, en människa vars största dröm som barn var att få representera Brynäs som a-lagsspelare. När jag nu vigt delar av mitt liv - såväl socialt som ekonomiskt - åt att följa Brynäs är det just det jag vill att alla spelare ska känna. Dom lever ut supportrarnas drömmar. Det borde inte vara en belastning, det borde ge energi.
Såg i dagens Gefle Dagblad att Tränare Östblom uttalat sig så här: - Killarna måste gå ut och spela för klubbmärket på bröstet och inte för att plocka egna poäng i skytteligan. Sådant värmer supportern och ger den tydligaste instruktion till spelaren. Tack Olof!
Tyvärr är jag inte på plats i Lule idag. Lule i januari brukar betyda 10 minusgrader och det brukar alltid blåsa utanför arenan. Med andra ord brukar det vara riktigt kallt. Låt oss hoppas att de brynäsare som är där i eftermiddag kan kliva ut ur arenan, vrida blicken söderut och möta den isande vinden med en inre värme skapad av en seger för vårt Brynäs.
Nervös? - Alltid (idag mer än vanligt) Stolt? - Alltid! Brynäsare? - Idag, imorgon, alltid!
Det finns stunder när jag ler för mig själv när jag tänker på Daniel Widing. Innan du spårar ur och tänker något du inte vill tänka färdigt vill jag förklara vad jag menar.
För det första är jag svag för spelare som alltid ger allt. Matchen igår var inget undantag. Han jobbade i 64 minuter och 54 sekunder, men så blev han också matchjälte. Härligt att kunna konstatera att hårt arbete alltid lönar sig.
För det andra påstås han sagt att han inte visste vilka Brynäs skulle möta på torsdag, men att han visste att det var hemmamatch. Precis så tänker jag också. Jag vet när Brynäs spelar, men inte alltid mot vilka. Jag blandar ihop motståndare, men aldrig matchdagar. Widing och Hockeysossen har några saker gemensamt. Vi bryr oss inte om vilka vi möter, vi jobbar hårt i 60 minuter och vi vill alltid vinna.
Det här är till dig, Daniel. Matchen börjar 19.00. Vi håller till i Läkerol Arena och vi möter Luleå. Tror jag... Vi syns!
Jaha, seger mot Timrå med 2-0 efter stenhårt arbete och spetskompetens. Trevligt tycker vi som ser på från sidan. Jättekul såg spelarna ut att tycka när slutsignalen gick i Plywood Center norr om Sundsvall på lördagskvällen.
Brynäs ligger på slutspelsplats, men det är lika långt till sista plats som den sista. 10 poäng på de fyra senaste matcherna borde skapa ett visst lugn, eller hur? Visst, men det gäller att vara ödmjuk. Serien är lång och vi är ikapp de andra lagen, men inte är det särskilt lugnt. Nu väntar HV borta, Luleå hemma och sedan Frölunda och MoDo borta. Nu gäller det att hålla i det tabelläge som skapats.
Håller Brendl sitt krut torrt, Hansen sitt spel i egen zon intakt och Widing/Månsson sin glödande skridskoåkning igång kan det bli en trevlig jul- och nyårshelg.
Vi får se hur det går, men visst känns det bättre idag än vad det gjorde för någon månad sedan.
Tro inte för ett ögonblick att jag glömt bort den där Lundström i Skellefteå. Inte för ett ögonblick. Såg matchen igen häromkvällen. Jag fattar fortfarande inte med vad eller hur han tänkte. Hem och träna är den medicin jag ordinerar. Helst med en avstängning i hasorna.
Satt och tänkte på Norrländsk hockey idag. Luleå vann visserligen senast, men ser tunnare ut än på många år. Skellefteås andra år i Elitserien är det svåraste på många, många år. Modo vann SM-guld förra året, men i år finns det fler guldkandidater som är intresserade. Timrå vill vinna och tror att det är möjligt, men jag tror inte på dom i år heller. Brynäs är bättre än på många år säger en del. Säkert riktigt, men inget topplag.
Guldet vi spelar om hamnar söderut i år. Räknar vi bort Södertälje Sport, Mora och Djurgården så återstår det några lag och inget av dessa lag är direkt några norrlandslag. Linköping är jag väl snart ensam om att tro att det är ett finallag. HV ÄR ett finallag och Frölunda ångrar sin fjolårssäsong och tänker nog göra ett allvarligt menat försök att ta titeln till Göteborg. Färjestad KAN gå hela vägen även om jag inte tror det.
Nästa norrlandsguld? När vi delat om i lagen finns möjlgheten, men innan den dagen inget Norrlandsguld.
Nu behöver det inte betyda att årets säsong blir tråkig. Tvärtom den kan bli roligare än på många år. Det är alltid roligare att gå mot tipsen och visa att man är bättre än vad alla tror.
Tjugo år av vänskap, sorg och ohämmad glädje tillsammans med Brynäs IF sammanfattas i några enkla rader av en supporter med ett svagt, men ärligt hockeyhjärta.
Tommy Sandlin skrev: "Kväll efter kväll spelas livets mysterium upp för oss därute på banan".
