Dagen efter...

Så var det då dagen efter Matchen. En dag som jag tänkt tillbringa med tankar om att laget visat sitt rätta jag. Ett lag med kunskap och insikt i spelets alla taktiska finesser och som med kraft deltagit i sportens viktiga kampmoment. Det skulle bli en dag då jag återfunnit lugnet och tilltron till min egen förmåga att bedöma lagets kapacitet. Så blev det inte.

Istället är det dagen efter en match där vi vann en poäng genom väldigt mycket tur och på grund av att våra motståndare inte kunde stänga en redan stängd match.

Visst, jag är full av beundran över att laget efter 0-3 underläge fortfarande tror att det är match. Jag har stor resepekt för att laget i början av tredje perioden verkligen visade att man skulle göra ett allvarligt menat försök att ta en poäng. Jag är överraskad över att det i slutet av period tre såg ut som om vi var närmare ett segermål än vad våra gäster var, men hur gick det till egentligen?

Nu har jag inte på något sätt gett upp. Jag vill tro att mitt lag behövde tre perioder för att åka bort rosten på skenorna. Kanske kan vi redan nästa vecka vara ett lag som lämnat kvalserieplatsen. Kanske kan vi bli en förening som spelar kvartsfinal mot HV. Vad vet jag? Jag har helt tappat förmågan att tippa utgången av matcher.

Mitt Brynäs har jag följt under många år och med åren har jag utvecklat en förmåga att bedöma lag och spelare, men jag verkar ha förlorat den förmågan. De återstående veckorna av årets seriespel ska jag bara visa mitt stöd till den förening som glatt mig så ofta, visa mitt förtroende för de spelare som accepterat den ekonomiska ersättning vi mäktat med och hylla alla dom som på olika sätt jobbar dag och natt för att återföra glansen på vårt klubbmärke.

Brynäsare? - Alltid!
Nervös? - Alltid!
Optimist? - Alltid!