Febriga matcher

Söndag morgon och jag vaknar med feber. Det skulle kanske vara enkelt att tro att det i sin tur betyder att seriepremiären är riktigt nära, men så är det inte. En hederlig alla-är-tillbaka-efter-semestern-och-nu-ska-vi-sprida-sådana-där-små-baciller-som-vi-trott-att-vi-blivit-immuna-mot förkylning.

Piggar upp mig med en suddenseger på VHS från semifinalerna 1995. Huss avgjorde i sudden. Trevligt minne för dom som var där. Jag minns att jag hade en plats i en bil som skulle dit, men låg med så hög feber att jag inte kunde se matchen.

Feber är aldrig roligt även om Huss mål lindrar...