Spelglädje och nervositet

Började dagen med en ungdomsmatch i ishockey. Trevlig tillställning. Föräldrarna applåderade bägge lagen och kaffetermosarna stod öppna för alla när isen spolades. En annan sida av den idrott jag håller så högt. Spelglädjen gick att ta på. Idag kändes den upplevelsen som en bättre sida av vår idrott.

Eftermiddagen ska ägnas åt Skellet - Brynäs. Jag ska försöka se ishockey tillsammans med personer som inte följer ishockeyn på samma sätt som jag själv. Ni vet att jag helst vill vara på arenan när Brynäs spelar. Nervositeten hamnar på en mer hälsosam nivå när jag ser spelarnas ansiktsuttryck, tränarnas klappar på axlarna och den där konversationen mellan spelare som sällan tränger fram genom tv-apparaten. Då min nervositet ibland tar sig märkliga uttryck under Brynäs matcher blir därför eftermiddagen en särskild utmaning för mig.

Skellefteå har ett intressant lag och även om dom för tillfället inte får ut maximalt av sitt lag är det mer en fråga om när och inte om resultaten kommer. Skellefteås sätt att spela ishockey passar Brynäs sämre än många andra lag. Timrå och Skellefteå påminner en del om varandra med sin fart, skridskoåkning och lite ostrukturerade ishockey.

För Brynäs del handlar det fortfarande om att få igång målskyttet och powerplayspelet. Fyra mål senast är ingen bruten trend. Ni vet; en gång är ingen gång och två gånger är en... Låt oss hoppas att trenden inleds idag. Det känns nästan viktigare att målskyttet fortsätter än att det blir seger, men så är det inte i verkligheten. Poängen är alltid viktigast.

Lauritzen har varit bra under stora delar av hösten och magkänslan säger att han, Silfverberg, Kahnberg, Sandin och Markström kan vara skillnaden idag. Å andra sidan skriver jag det här mest för att stilla nervositeten och inte av någon annan anledning.

Kom igen nu, Brynäs!