Det kräver mod att ha talang

Det kan bli ett möte mellan två lag där stabilitet möter desperation, där trygghet möter kamplust och där ungdomlig talang kan vara skillnaden.Det kan bli ett möte mellan två lag där stabilitet möter desperation, där trygghet möter kamplust och där ungdomlig talang kan vara skillnaden.

Så skrev jag inför gårdagens match. I skenet av en dagen-efter-analys konstaterar jag att Brynäs stabilitet och trygghet var överlägsen Timrås desperation och kamplust och visst blev vår ungdomliga talang skillnaden mellan lagen.

Markström var precis så duktig som man vant sig vid att han ska vara det. Silfverberg glänste, Rödin skrinnade och Järnkrok dominerade i sina byten. Jag är alldeles säker på att Timrås Anton Lander hellre hade spelat med Rödin och Silfverberg igår kväll. Pojkrackarna i Brynäs bjuder oss supportrar på en alldeles särskild upplevelse den här säsongen.

Lägg till Simon Bertilsson, Simon Löf, Sebastian Wännström och en hel uppsjö av talanger i diverse juniorlag som - när de går förbi a-lagets omklädningsrum - tittar med en blick som berättar att representationslagets spelare inte ska känna sig alltför säkra på sina platser.

Ungdomlig talang är alltid intressant att följa, men jag skulle ljuga om jag inte medgav att det känns extra bra när killarna på isen känns som våra spelare. Deras ungdomstränare måste småle när de ser hur deras parvlar växt upp till supertalanger där bara det som finns mellan öronen och eventuella skador skiljer dom från stora karriärer.

Varje gång jag ser Brynäs spela påminner jag mig själv om den förmån det är att få se så begåvade spelare utvecklas. Det är en förmån i sig och när det kombineras med goda resultat kan inte hockeylivet bli mycket bättre.