Inget är klart

Måndag morgon. Brynäs spelar sin femte kvartsfinal i slutspelet och tankarna tumlar runt som ett kvarglömt löv i senvinterns blåsiga väder. Ena stunden klurar jag på vilka eventuella motståndare det kan bli i en semifinal. Andra stunden inser jag faktum och blir pinsamt medveten om att inget - inget - är klart. Det krävs en seger till. En till.

Silfverberg, Järnkrok och Wännström har firat stora triumfer i två matcher. Jag tror dom kommer att få annat att tänka på idag. Pebben visade exakt hur jobbiga Frölunda tycker Silfverberg och Järnkrok är. Hans armbåge mot huvudet mot en liggande CJ berättade mer om frustration än om något annat. Tror Frölunda kommer att gå hårt mot den här kedjan ikväll.

Därför hoppas jag att andra kliver fram och hittar vägar till ett avgörande. Jag blir inte överraskad om det blir Jonathan Granström. Han har retat upp Frölunda rejält och det vore väl trevligt om just han avgjorde? Tommy Jonsson kan också komma att avgöra. Han får byta sist och kan coacha laget därefter. Att han dessutom visat sig ha överraskande taktiska drag glädjer. Det kan komma att behövas.

Nu hämtar jag den lugnande medicinen och försöker koncentrera mig på annat i några timmar. Klockan 19.00 kommer pulsen, hettan och känslorna att skena iväg. Frågan är bara åt vilket håll?

En blek kopia eller eufori?

Dags för ny match mellan Brynäs och Frölunda. Lagen har vunnit sina hemmamatcher. Det verkar som hemmaplan kan komma att avgöra. Match III var verkligen en slutspelsmatch. Känslor gick före finess stora delar av matchen. Där försvarande huvud förvillade sig bort i förhoppningen om att visa motståndarna kamp gjordes till slut tillräckligt många misstag för att hemmalaget skulle avgöra. Det mesta är sagt av andra, men jag ska lägga till, understryka eller kommentera något som andra redan sagt.

Jag tänker naturligtvis på Tommy Jonssons coachning. Jag tillhörde dom som efter match I och II ställde mig tveksam till att Jakob Silfverberg och Carl Järnkrok hade tyngd nog att avgöra matcher. Den förändring jag ville se var mer tyngd. Tommy Jonssons svar blev mer fart. Sebastian Wännström kommer in i formationen och ökar farten och det ger resultat. Deras insats tillsammans med Lavanders och Granströms kroppsspråk ledde fram till en euforisk taklyftarkänsla när Ryan Gunderson avgjorde under den plötsliga döden.

Det ska också bli intressant att se Kenta Johansson coacha laget. Jag tror Frölunda har större möjligheter att vinna om han gör det istället för att ständigt organisera domarkonferenser.

Nu väntar match IV i Göteborg. Frölunda kommer säkert att ta ett gigantiskt grepp om matchen, men min förhoppning - även om det bara är en förhoppning - är att Brynäs ska reda ut stormen och därefter jobba sig in i matchen. Med andra ord en repris av match II, men med förhoppningen om ett annat resultat.

Blir match IV en blek kopia av förra mötet i Göteborg? Kommer jag att få känna den euforiska känsla som bara en brynässeger kan ge? Vi får väl se!

Släpp pucken!

Njuter av varenda sekund när jag ser den igen

Jag erkänner. Det fanns inte mycket i min kropp som signalerade bortaseger. Det enda som talade för var Svedberg i målet. Inte för att han gjorde en exceptionell match eller för att jag inte gillar Greiss. Greiss är given etta, men när Brynäs har haft en given en etta brukar tvåan göra bra matcher när tillfälle ges. Tillfället för Svedberg var den här kvällen.

Brynäs gör en borta match jag kommer att spara. Tidig ledning, underläge, comeback och kontroll. En bortamatch i min smak.

Jag skrev att juniorerna skulle avgöra i ett tidigare inlägg. Rödins förarbete till Dackell är gediget och konsekvent. Järnkroks ledningsmål är direkt och skoningslöst. Det borde kanske räcka för att säga att jag fick rätt, men jag lyfter fram rutinen i laget.

Den kontroll laget presterade i den tredje perioden bar rutinens signum. Det ska sägas att Luleå var oväntat bleka i slutet av matchen, men ingen i Brynäs behöver lämna Luleå med något annat än stolthet.

Jag hoppas dom stannade till vid Max nere i hamnen och beställde var sin plusmeny. Det är dom värda efter kvällens insats.

Vi behöver många tänk om

Det har inte gått 100 timmar sedan Brynäs lämnade årets slutspel. Spelare har lämnat och spelare ryktas vara på väg in. Den sedvanliga perioden av sanningar, halvsanningar och rena lögner om spelarövergångar är här. Agenter, spelare och klubbledare tävlar med varandra om att reducera - eller höja - enskilda spelares talang i förhållande till deras löneanspråk. Bara en sak är säker; spelarna tjänar bra med pengar.

Brynäs ska hitta en målvakt, ett par backar och några forwards. Laget har många unga spelare som blir kvar och - förhoppningsvis - kommer de att utvecklas ytterligare. Tänk er Simon Bertilsson och Simon Löf ett snäpp bättre och tänk er Jakob Silfverberg och Anton Rödin med ytterligare verktyg i sin låda och tänk er att trollkarlen Järnkrok tar ett steg till i sin utveckling. Det vore mer än mumma, men det är många tänk och ännu fler om.

Läck blir kvar. Jag gillar Läck och han har utvecklats i bakvattnet av det hysteriska fokus som funnits på Markström. Jag hade gärna sett mer av Läck, men dom som vet bättre tar ut laget och ingen kan sägas göra fel om Markström. Oavsett vem som ansluter till Brynäs kommer han att få kriga för att få låna förstaspaden av Eddie.

Brynäs stora utmaning inför nästa säsong ligger i att lyfta sin spelidé en nivå till. Jag har haft - och har fortfarande - stor respekt för vad Brynäs åstadkommit de senaste säsongerna. Niklas Czarnecki har skapat trygghet i laget och en gemensam överenskommelse om hur spelet ishockey ska spelas när vårt lag är på isen, men finns det mer att hämta ur Czarneckis kunnande?

Jag hoppas det, men med handen på hjärtat kan jag bara konstatera att lagets spel saknar den variation och kreativitet som präglar seminfinallagen. Variation och kreativitet är inget som kommer bara för att slutspelslottningen genomförs. Det är sådant som nöts in under seriespelet. Det är min förhoppning att den kreativitet jag efterfrågar finns i det recept som Czarnecki och hans ledarkollegor just nu ordinerar Brynäs representationslag inför nästa säsong.

En sak är helt säker. Vi behöver många tänk om.

En förlust som lindrar smärtan

Även den här säsongen förlorar Brynäs kvartsfinalen mot de blivande svenska mästarna. Jag sträcker fram näven till Hardy Nilssons Järnkaminer och skickar med en förhoppning om att dom om några veckor får brodera in ett nytt SM-tecken i sitt välfyllda klubbemblem. Inte för att jag gillar Djugården utan för att jag gillar den ishockey man företräder. Djurgårdens brist på respekt för motståndaren kommer att bära långt - riktigt långt. Djurgården spelar som man spelar och som man spelar.



Det är vanligt att vi talar om serielunken som en förberedelse för slutspelet. Brynäs var inte förberedda. Det fanns ingen extra växel. Juniorerna överpresterade, men få andra. Det räcker inte för att vinna en kvartsfinalserie. Kanske beror det på hur laget spelat under året, kanske beror det på alla skador och kanske beror det på en spelidé som inte erbjuder möjligheten att variera spelet tillräckligt mycket.

Jag hoppas - och tror - att Brynäs kommer att ersätta de som lämnar laget med kreativitet, men kreativitet kostar och frågan är om pengarna finns. Vi får väl se. Kanske kommer Sundlöv att ge oss liknande presenter som Somervuori och Kahnberg var förra året?

Jag skickar med några avslutande reflektioner från säsongens sista match.

Jag tror inte Järnkrok har inte sovit så gott i natt - så är det bara. Hade han satt 1-1 hade det kanske sett annorlunda ut efter 60 minuter. Han borde sova gott. En stjärna är född och endast han själv skiljer honom från en karriär som kan bli större och längre än vad vi kan förstå...

Pinsam utvisning på Dackell. Det hade inte skett om det varit omvänt. Så är det bara. Till och med Timmy Pettersson höll med i tv-intervjun - fast på sitt sätt...

När Hardy gnäller på Ragnarssons hjärnskakande crosschecking under match 4 är det okej . När Cz är lika tydlig under match 5 är det fel - och missförstå mig inte; det var fel av Cz. Konstaterar att namn och erfarenhet inte bestraffas på samma sätt.

Dixon spelade som om kontraktet redan är klart - fast som om det kontraktet hade ett annat brevhuvud än det vår klubb använder.

Tack för avslutningen av matchen. Ni gav mig ett sista hopp om en ljusare framtid.

Dröm blev vision

På vägen in till årets första slutspelsmatch i Läkerol Arena mötte jag spända supportrar, förhoppningsfulla barn i alltför stora supportertröjor och rutinerade rävar som varit med förr. Det är ytterst lite som förenar dessa människor, men en sak hade dom gemensamt; Drömmen om ett långt slutspel för Brynäs IF.

Drygt två timmar, en hockeylektion signerad Hårde Hardy och en uddamålsförlust senare hade den drömmen omvandlats till en vision.

Djurgården visade klass, stolthet, trygghet och målmedvetenhet. När laget kom i underläge inväntade man tillfället för att slå tillbaka. När Ove Molin i den tredje perioden tänt en hoppets låga hos oss på läktaren tog Djurgården fram brandfilten och släckte den på samma sätt som vinden gör med ett stearinljus som en sensommardag försiktigt lyser upp vår altan eller balkong.

Brynäs var aldrig riktigt nära. Rätt, eller fel? Det överlåter jag till dom som kan ishockey att bedöma, men i bilen på väg till nästa match tittade jag mig själv i backspegeln och erkände ett fullbordat faktum. Brynäs var aldrig riktigt nära.

Det ska sägas att Djurgården gjorde en riktigt bra match och i kombination med en blek insats av alltför många i hemmalaget kan hockeymatcher se ut på det sätt som den vi fick se igår.

Järnkrok och Rödin fick mig att mer än le, Dackell och Dixon att fundera och en Match II att grubbla inför. Den första - viktiga - matchen var över och Djurgården vann enligt mig fullt rättvist.

I morgon åker vi till Hovet för Match II. Jag förväntar mig ett annat Brynäs. Ett Brynäs där den sista droppen i lagets endorfinfyllda kroppar ska vara tömt. En match där Brynäs materialförvaltare ska tvätta mycket fuktiga underställ och - förhoppningsvis - en hemresa där spelare och supportrar sjunger segersånger i bussen tillbaka till Gävle.

Tack Brynäs

Det finns inget vackrare än segrar över motståndare som anses vara bättre. Det finns inget större än att visa tvivlare att gemensam beslutsamhet kan visa vägen framåt och uppåt. Det finns inget skönare än när uppsatta mål blir verklighet.

Brynäs kommer att vara ett av dom åtta lag som ska spela kvartsfinal i årets SM-slutspel i ishockey. För mig är det stort att laget som många tippade i kvalserien lyckades med uppgiften. Den här kvällen är en kväll jag kommer att minnas med stor glädje.

När jag tänker tillbaka på säsongen minns jag Lars Jonssons blodfyllda skridsko, Petri Kokkos smärtsamma rörelser liggande på isen, Eeros Somervuoris skoterhjälm, Niclas Anderséns ömmande axel, Markströms fantastiska målvaktsspel och jag minns Michael Sundlövs värvningar av Kahnberg och Nordquist.

Jag kommer inte att glömma de ledord som representationslaget burit med sig som gemensamma överenskommelser. Jag kommer aldrig att glömma Dackells ledarskap, Molins vilja att vinna och närhelst ni väcker mig kommer jag att kunna rabbla upp matcher där stjärnor som Järnkrok, Rödin och Silfverberg fötts. Jag kommer att ta fram gamla matcher för att se Hietanen göra topprestation efter topprestation och när Lauritzen gör matcher som ikväll vill jag inte se honom i någon annan tröja än vår.

Jag vill ha Dixons tröja hängande på min arbetsplats som en påminnelse om vad som händer när talang och hårt arbete sammanförs och jag blir glad när jag ser Läcks matcher under junior-VM. Jag känner stolthet över att föreningen valde att spara på annat än ungdomar och juniorer. Jag vill hylla tränare och ledare i allehanda småklubbar och jag tackar gud för uterinkar och ismaskinsförare.

Jag känner mig som en vinnare på valfri gala som är rädd för att glömma någon tacka - och det har jag redan gjort. Däremot tror jag ingen kan missta sig över vad jag känner. Jag tror pucken är inne.

När Brynäs leder med 3 - 0 mot HV 71 med några minuter kvar av matchen och flera spelare hänsynslöst täcker skott för att Markströms ska få hålla nollan blir det tydligt vad det här laget är gjort av. Det är ett Lag och ingen samling individer. Det är ett lag som visat hockeysverige vad som kan hända när man bestämmer sig för att vara något mer än bara individer.

Mitt Brynäs - just ikväll känns det som Mitt Brynäs - har rest sig gång på gång. Vunnit matcher, brutit mönster och bestämt sig för att inte bli det stryklag många tippat dom att bli.

Min stolthet över den prestation årets lag klarat av att genomföra är stor och ändå är det om nio dagar allt börjar.

Slutspel? Visst får det vilken hockeysupporter som helst att få något drömskt i blicken och visst ler vi alla inombords när vi vet att vårt lag kvalificerat sig för det bästa svensk idrott kan erbjuda; SM-slutspel i ishockey. Det är nu det roliga börjar och Brynäs kommer att delta.

Tack Brynäs för att ni den här kvällen - och många andra kvällar - gjort mitt liv lite enklare att hantera och tack för att ni får mig att längta.

Det är inte klart, men nära

Det var med blandade känslor jag lämnade Timrå den här kvällen. Å en sidan tappade Brynäs en möjlighet att - i praktiken - bli slutspelsklara och å andra sidan gjorde laget en riktigt bra bortamatch.

Den första perioden tävlade matchfunktionärerna om att göra rätt för arvodet. Utvisningarna var många - för många om ni frågar mig - och spelet blev därefter. Rytmen i spelet gick att likna vid en kallstart av en Volvo 142 med felinställda tändstift. Jag stannar vid konstaterandet att dom följande två perioderna resulterade i mer av den sport jag håller så högt; ishockey.

Brynäs var disciplinerade i defensiven och kreativa i offensiven. Tyvärr räckte inte den kreativiteten till att avgöra matchen till Brynäs fördel. Istället fick Timrå kvittera med sekunder kvar. Det ska inte få hända, men händer ändå.

Medgångarna i Eon Arena hade redan gått ut, men eftersläntrarna kom tillbaka till läktarna och där krängde man på sig halsdukarna igen. Ni förstår att det inte bara var jag som trodde att Brynäs skulle vinna.

Kahnberg gör mål igen. Såg ni avslutet? Gillar ni inte det håller ni på Timrå. Det finns ingen anledning att annars säga emot mig.

Stabil insats, men inga slutspelsbiljetter i min brevlåda som min gamle bänkgranne skulle sagt. Jag vet att det ser bra ut inför dom avslutande matcherna, men jag väntar tills dess Tjocka tanten sjungit sin sista ton.

Järnkrok blir bara bättre och bättre. Mogen, energisk. Kvalitet rakt igenom. Idag var Silfverberg och Carl kalas. Rödin med för den delen, men jag gillar verkligen Jacob och Järnkrok. Kan bli något alldeles särskilt i framtiden.

Nu väntar HV och självklart förlorade dom idag. Självklart då dom kommer till Gävle på måndag med revanschlust och lite frustration.

Viktig seger gav viktiga poäng

Jag har precis kommit hem efter en onödigt lång hemresa från Gävle och jag är riktigt nöjd med mitt lag.

Brynäs första minuter av matchen hade en del att önska, men vad gör väl det när Eero Somervouri gör 1-0. Förstaformationen gör mål trots att man inte glänser. Man gör det för att formationens lägstanivå är hög. Innan målet kommer till genomför man ett antal passningar som är skolboksexempel på hur det ska se ut när spelet inte fungerar som man vill, men man ändå vill underlätta för sina lagkompisar. Somervuori spelar på öppna ytor, Dixon och Dackell vänder några gånger på Luleås försvar och till slut har Eero the Hero via målburens alla stolpar gjort 1-0.

Än en gång blir jag glad när Rödin, Silfverberg och kanske främst Järnkrok är på isen. Kloka spelare som kompletterar varandra och spelar seniorishockey trots sin unga ålder. Imponerad är det ord jag söker.

Lagen spelar inte snällt mot varandra och när Lauritzen blir skadad är vi många som blir oroade över var den här matchen ska sluta. Det lugnar ned sig och spelarna tar ansvar för sitt eget beteende.

Som åskådare - på plats i arenan - får man ta del av mycket som aldrig syns framför tv-apparaten och jag konstaterar att det var inte artigheter och vänliga klappar på axeln som utbyttes i de vinklar som kamerorna inte kommer åt.

Markström är stor i matchavslutningen, men han fick mycket hjälp av sina lagkamrater vid några av skotten i slutminuterna. En delad poäng hade kanske varit mest rättvist, men då ishockey inte är en bedömningsidrott utan en sport där flest mål vinner fyller jag på poängkontot med tre nya och mycket viktiga poäng.

Vi ser ibland olika matcher som en konsekvens av att vi följer olika lag och det trots att det är samma spelare på isen. Vi följer våra egna spelare på ett annat sätt än motståndarna. Vi är - kort sagt - färgade av våra egna klubbfärger och våra känslor för våra respektive lag.

För min del såg jag en match fylld av kamp och mindre av finess, en match där spelare gick över gränsen mer än en gång och en match som slutar på ett - för mig - mycket tillfredsställande sätt. Det ligger i sakens natur att jag skulle vara överraskad om någon Luleåsupporter håller med mig på den punkten.

Det kräver mod att ha talang

Det kan bli ett möte mellan två lag där stabilitet möter desperation, där trygghet möter kamplust och där ungdomlig talang kan vara skillnaden.Det kan bli ett möte mellan två lag där stabilitet möter desperation, där trygghet möter kamplust och där ungdomlig talang kan vara skillnaden.

Så skrev jag inför gårdagens match. I skenet av en dagen-efter-analys konstaterar jag att Brynäs stabilitet och trygghet var överlägsen Timrås desperation och kamplust och visst blev vår ungdomliga talang skillnaden mellan lagen.

Markström var precis så duktig som man vant sig vid att han ska vara det. Silfverberg glänste, Rödin skrinnade och Järnkrok dominerade i sina byten. Jag är alldeles säker på att Timrås Anton Lander hellre hade spelat med Rödin och Silfverberg igår kväll. Pojkrackarna i Brynäs bjuder oss supportrar på en alldeles särskild upplevelse den här säsongen.

Lägg till Simon Bertilsson, Simon Löf, Sebastian Wännström och en hel uppsjö av talanger i diverse juniorlag som - när de går förbi a-lagets omklädningsrum - tittar med en blick som berättar att representationslagets spelare inte ska känna sig alltför säkra på sina platser.

Ungdomlig talang är alltid intressant att följa, men jag skulle ljuga om jag inte medgav att det känns extra bra när killarna på isen känns som våra spelare. Deras ungdomstränare måste småle när de ser hur deras parvlar växt upp till supertalanger där bara det som finns mellan öronen och eventuella skador skiljer dom från stora karriärer.

Varje gång jag ser Brynäs spela påminner jag mig själv om den förmån det är att få se så begåvade spelare utvecklas. Det är en förmån i sig och när det kombineras med goda resultat kan inte hockeylivet bli mycket bättre.

Sträck på er, Brynäs

Den kalla snön skapar viss anspänning i bilen på väg till Gävle. Dixon får mig att slappna av medan Somervuoris kvittering fick mig att treva efter nitroglycerinet. Kahnberg förlöser anspänningen i slutet av första och skickar pulsnivå till en behaglig nivå i den andra. När Somervuori gör Brynäs fjärde mål känns det nästan som om jag andas normalt. Markström sänker min vilopuls till nivåer jag inte visste var möjliga.

Under den tredje perioden återfår jag vilopuls. Brynäs bjuder på kontrollhockey av högsta märke. Charles coachar hårt. Timrås förstalina får lika mycket istid som Hietanen och Sundqvist får tillsammans under en normal bortamatch.

Jag imponeras av Brynäs fjärde formation den här kvällen. Rödin, Järnkrok och Silfverberg gör en stormatch. Jag är övertygad om att vi får se den fler kvällar framöver. Ett särskilt omnämnande ska vikarie Sundström få. Än en gång spelar han back och som han gör det.

Tack Brynäs för en trevlig tillställning.

Vi får väl se

Gårdagens match tänker jag inte ens orda om. Brynäs hade chansen - men tog den inte - och så är det ibland. Däremot är jag övertygad om att lördagens motståndare kommer att få betala ett högt pris för att få med sig några poäng hem till Stockholm. Vi får väl se.

Djugår'n kommer på besök. Hardy Boy tar med sig några Järnkaminer till Gävle för att med sedvanlig ödmjukhet visa hockey ska spelas the hardy way. Brynäs - Djurgården brukar betyda bra matcher, känslor och bra tryck på läktarna. Jag tror inte lördagens möte mellan lagen kommer att vara något undantag. Vi får väl se.

Rödin byter plats med Sandin. Sandin får snicksnacka lite med MP och de andra materialarna - i alla fall inledningsvis. Det ska bli intressant att se vad Anton kan göra för att Brynäs ska få upp tempot något. Kan han vara skillnaden? Vi får väl se.

Passningsspelet i Skellefteå var en aning oprecist under stora delar av matchen. Ett högre tempo kanske höjer precisionen något. Vi får väl se.

Någon som tror att Granström, Sundström, Sundqvist och Andersén ser fram mot kampen imorgon? Tänkte väl det. Vilka som vinner kampen? Vi får väl se.

Jag tror Kahnberg eller Järnkrok avgör imorgon. Vi får väl se.

För ovanlighetens skull tar vi tåg till matchen imorgon. Om vi kommer hem som vi tänkt? Vi får väl se.

Kom igen nu, Brynäs!

Resan till Skåne hade sina poänger

Match två är avklarad och även den resulterade i en seger för Brynäs. 4-0 mot Rögle på bortaplan är ett bra resultat. För några år sedan hade det varit just den här typen av matcher som i bästa fall slutat med ett oavgjort resultat.

Brynäs vinner matcher och man vinner rätt matcher. Om Brynäs förlorat hade det skiljt 12 poäng till Rögle och deras trend hade vänt. Nu är det istället 18 poängs skillnad och medan det skapas trygghet i Gävle växer missnöjet i Ängelholm.

Det är skönt att se hur målskyttet är spritt över många spelare. Idag hette målskyttarna Järnkrok, Kahnberg, Dixon och Silfverberg. Det är bra att laget inte är beroende av enstaka målskyttar. Värdet av att många känner sig bekväma i målsituationerna kommer att vara värdefullt. Det vore oförskämt att inte nämna en felfri målvakt. Grattis till nollan, Markström!

Brynäs avancerar i tabellen och det kan jag leva med varje dag på året.

Jag ställer mig upp

Om Dackell spelar idag finns det stora möjligheter att vi får se Silfverberg, Järnkrok och Rödin i samma formation. Räkna med en varm applåd från mig när dom kliver på isen för första gången i eftermiddag.

Jag tycker att Brynäs laguppställning ser ut som ett riktigt hockeylag den här dagen. Härligt...

Matchen börjar 17.00. Man får komma tidigare.

Rödin i representationslaget!

Anton Rödin spelar i representationslaget på lördag. Jag är glad! Nu får han chansen att visa att han tillhör de stora pojkarna trots sin unga ålder.

Jag kommer noga att följa varje skär han tar på lördag. Det ska bli riktigt intressant att få se vilka han ska spela med? Kan det bli Järnkrok och Silfverberg? Hmm... Vi får väl se.

Czarnecki & co vill säkert balansera laget, men visst vore det roligt om vi fick se en fortsatt gemensam framgång för dessa juniorer?

Blandar och ger

Jörgen Sundqvist spelar som om varje byte är hans sista och som om han inte kom till hockeyhimlen utan att fullständigt ge allt för det lag han representerar. Det var för övrigt intressant att se hur många som ville skaka galler med honom under gårdagen.

Lee Goren - Vad skriver man? Inget alls. Det kanske inte Lee Goren skulle ha gjort heller?

Carl Järnkrok kan mycket väl vara en talang utöver det vanliga. Jag såg inte släktingen Mikael Lindholm - som fick några matcher tillsammans med Wayne Gretzky i Los Angeles - när han var i samma ålder, men jag har svårt att tro att han var på samma nivå som Calle är nu.

Markus Näslund siktade in sig på Läck och fick igång ett slagsmål. Många blev utvisade, men inte han. Det stör mig mindre än den high five jag fick se i MoDobåset efteråt. Jag trodde Näslund var mer gentleman än så.

Anton Rödin tar en plats bland Brynäs ordinarie forwards på lördag? Jag både hoppas - och tror - att jag får rätt.

Marc Zuccarello-Aasen? Hur bra är han egentligen? Han gjorde inte många fel under gårdagen. Tråkigt för Modofans att han var lite väl ensam i den grenen igår kväll, men roligt för oss andra.

Magnus Kahnberg, Ove Molin och Jonas Nordquist har något på gång. Något stort...

En viktig seger i en viktig match

Brynäs seger mot MoDo kändes mer än vad en seger gör i vanliga fall. Vi var många som hade ägnat en stund tankemöda åt vilka effekter en seger skulle få på tabelläget. När matchen var över drog vi på smilbanden när vi slog in 358 på fjärrkontrollen. Vi hade fått vad vi trodde inför en match där mycket mer än bara tre poäng stod på spel.

Jag hade gärna sett hela matchen, men det fick jag inte. Någon hade missat att parkeringsplatser för 7 400 människor måste plogas i god tid innan nedsläpp - trots att vi var vid travbanan 40 minuter innan match. Jag kom till min plats några minuter in i matchen. Det är inte ett godkänt arrangemang att så många som betalat så mycket inte får se hela den match man betalat för.

MoDo spelar en fin ishockey under den första perioden. Man använder hela banan och spelet är stort. Brynässpelarna ser inte ut att ha något riktigt motmedel, men Läck är duktig och med bara 0-1 in i kaffeköerna kändes det fortfarande möjligt att vinna matchen.

Brynäs kommer igång under den andra perioden och när Kahnberg och Lauritzen leker copycats känns det faktiskt rättvist med en liten, men dock ledning för Brynäs. Den tredje delen av matchen visar att ishockey är en kampidrott och det lag som kämpar bäst är Brynäs.

Granströms segermål är visserligen till en början en bjudning av Öviksbacken, men samtidigt ett prov på hur tre brynäsforwards tillsammans kan störa ett uppspel och hängivet göra det som krävs för att vinna den här typen av matcher. Förläng Granströms kontrakt - och gör det nu.

Jag är imponerad av Brynäs insats. Med många spelare skadade och på andra uppdrag visar laget upp en övertygelse som värmer ett supporterhjärta. Calle Järnkrok var väldigt bra. Han spelade powerplay, boxplay och han visade att han är i a-laget för att stanna.

Summa sumarum; Brynäs var förtjänta av en seger - och det blev seger. Nu väntar Färjestad på lördag. Kom i tid och ta med en spade. I alla fall om du vill försäkra dig om att få se hela matchen...

Å visst spelar Rödin på lördag?

Skador som aldrig tar slut

Under den senaste tiden har skadelistan varit lika lång som inköpslistan inför en veckohandling på någon stor livsmedelsbutik förlagd till något industriområde i utkanten av valfri tätort.

Skador, skador, skador... Jag är så trött på skador. Förra gången Brynäs var i Jönköping åkte laget hem med en mörbultad Ove Molin och igår med en sönderskuren Jörgen Sundqvist och en Andreas Dackell med en ömmande axel. Det har inget att göra med just lagets matcher mot HV 71 utan ska mer ses som en illustration av valfri match efter den här säsongens första 35 matcher.

Backförbannelsen vill jag inte ens beröra.

Januari är varje år en viktig månad. Många matcher ska spelas. Grundträning, mentalitet, lagsammanhållning och tålamod ska ställas på prov. De lag som går bra i januari skapar förutsättningar för en trevlig vår. Det är nu truppernas bredd och kompetens sätts på prov.

Brynäs har en lagsammanhållning av det unika slaget. Ingen viker ned sig och ingen väljer den enkla vägen före den rätta. Segern mot Linköping och poängen mot HV är två aktuella exempel.

Imorgon väntar MoDo på hemmaplan. Sundqvist kommer alldeles säkert att vara ombytt och beredd. Han kommer att spela med ett galler lika stort som Dominik Haseks målvaktshjälm. Personligen hoppas jag att Järnkrok får ta en stor del av den istid som ska fördelas i Dackells frånvaro.

Ny poäng - Ny skada

Hur ska man se på dagens match egentligen? Förlust i sudden och en ny skada på en av våra bättre backar, eller en moralpoäng för laget som utnyttjade HV 71 och den bekvämlighet dom visade upp i den tredje perioden?

Jag ser det som en moralpoäng och en ny skada.

Jag imponeras av årets Brynäs som inte viker ned sig trots 0-3 underläge och baklängesmål där pucken studsar lite väl mycket på klubbor för att det ska kännas bekvämt. Laget borrar ned huvudet, knyter nävarna och sätter fokus på det arbete som måste göras.

Granström gör mål i alla matcher han spelar just nu och såg ni Molins framspelningar till Kahnberg och Järnkrok? Självklart gjorde ni det och ni tyckte om passningarna även om ni följer HV eller något annat lag.

På måndag kommer MoDo till Gävle och då får vi se en motståndare som idag visade friskhetstecken. 6-0 på 32 minuter mot SSK är bra. Om du inte har biljett är det en direkt order att skaffa en. På måndag får begreppet streckmatch sitt rätta forum.

Tro på uppgiften

Linköping på hemmaplan. Jag skriver det igen. Linköping på hemmaplan. Det behöver inte vara en helt omöjlig uppgift.

Mårtensson och hans vänner har vunnit sex matcher på bortaplan det här året och Brynäs är inte drömmotståndare - i alla fall inte i Läkerolen.

Brynäs saknar massor av spelare, men det är inte dessa spelare som kommer att avgöra. Det är om dom ombytta och beredda det handlar om. I Övik fick Järnkrok och Wännström istid som var mer än symbolisk och tränarna var nöjda. Jag hoppas den trenden håller i sig.

Jag skulle så gärna vilja se Czarnecki lita på fler spelare i avgörande lägen. Varje tränare har sina favoriter och det är oundvikligt, men jag hoppas att fler får chansen att lämna sitt bidrag till laget när matchen ska avgöras.

Kom igen nu, Brynäs! Gå för tre poäng. Tro på uppgiften och ingen ska klandra ert försök!