Ett minne för livet

Efter att ha parallellföljt följt Mads Hansen och hans Norge i matchen mot Schweiz på webben och inledningen av herrarnas längdåkning på tv-apparaten blev det fullt fokus på det senare precis när Johan Olsson rycker ifrån det övriga fältet. Den ensamme åkaren i de klassiska vita färgerna lämnar skidstadion med en hel palett fylld av åkare i alla dess färger.

Det utvecklade sig till en idrottsupplevelse som jag sent - eller aldrig - ska glömma. Just den här kvällen fick vi det konkreta beviset på att även den mest individuella prestationen av alla kräver ett lag.

När Larry Poromaa står i spåret och skriker ut tider till Johan Olsson ska vi veta att han varit uppe många, många timmar för att tillsammans med sitt vallarteam ge dom svenska åkarna det bästa av glid och fäste. Det blir tydligt att individuella prestationer har fler inblandade än bara den enskilde idrottsmannen.

När Anders Södergren offrar sina egna möjligheter för att hjälpa Hellner och Olsson till medaljer inser alla att den prestationen aldrig kommer att belönas med bragdmedaljer, feta sponsorkontrakt, men i mitt idrottshjärta är den prestationen lika stor som segrarens.

När Marcus Hellner rycker ifrån de andra åkarna på vägen in till målområdet är jag övertygad om att han vet att han har många att tacka för att hans liv kommer att se mycket annorlunda ut efter priscermonier och intervjuer. När han tömmer sina lunger och kräver att den sista mjölksyreattacken ska kvävas i hans lår står jag upp framför tv-apparaten och skickar en tanke till alla de som tidiga morgnar dragit upp skidspår i terräng där de flesta - även jag - aldrig skulle drömma om att promenera.

När Per Elofsson gråter i mixed zone följer jag hans exempel. Jag är rörd till tårar över en idrottsupplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Jag satt där i natten med tårar i ögonen. Jag kände stolthet, glädje och med den där känslan som nästan bara exceptionella idrottsupplevelser kan frammana. Ni tycker säkert att jag har ett vekt hjärta som släpper fram sådana känslor, men det är sådan jag är.

Jag skickar ett stort grattis till Marcus Hellner och Johan Olsson och en stående ovation till Anders Södergren.

Mads Hansen då? Jag är ledsen Mads, men den här kvällen räckte ditt mål mot Schweiz endast till ett omnämnande.