Sammanställning som redan luktar unket

Ibland blir jag riktigt orolig över mig själv, men jag har ägnat en stunds eftertanke åt begrepp som segerns sötma, vinnare, segrar och vinnarskallar. Det slutade med att jag tittade igenom serietabellen för att se hur det faktiskt ser ut bland lagen. Jag tillhör nämligen dom som är ganska säker på att en suddenseger mer är en seger än vad en förlust i sudden är.

Jag räknade samman segrar under ordinarie matchtid med suddensegrar och det visade sig - föga överraskande - att HV 71 vunnit mest. Det kanske är mer överraskande att Timrå vunnit minst av alla lag hittills?

Så här ser sammanställningen ut i alla fall
HV 20 + 5 = 25
LHC 20 + 3 = 23
Djurgården 17 + 1 = 18
Färjestad 15 + 1 = 16
Luleå 14 + 2 = 16
Skellefteå 15 + 0 = 15
Frölunda 14 + 1= 15
Brynäs 11 + 4 = 15
MoDo 8 +6 = 14
Södertälje 9 + 4 = 13
Rögle 10 + 2 = 12
Timrå 10 + 1 = 11

Nåja, allt är oviktigt om några timmar då några lag vunnit ytterligare en seger och då är det här inget annat än en sammanställning som luktar unket...

Jag hade aldrig tänkt kommentera det här, men...

Det finns många händelser i hockeyvärlden som aldrig är värda att kommentera. Händelser som bara får passera. Vad som händer i andra klubbar är trots allt inte det viktigaste här i livet. Jag hade aldrig tänkt kommentera Mikael Renbergs beslut om att lägga av med ishockeyn, men det finns en anledning till varför jag ändrat mig. Den anledningen heter Mikael Renberg.

Mikael Renberg är den där typen av spelare som alla älskar att ha i sitt lag och alla älskar att ha i motståndarlaget. Han är ingen Jämtin som vill vara tuff, han är tuff. Han har inte Tony Mårtenssons speluppfattning, men han vet hur man gör sina lagkamrater bättre. Han är ingen Pavel Brendl när det gäller att göra mål, men han gör dom ändå. Mikael Renberg var aldrig den bäste på någonting specifikt, men han var en av de stora när det gäller bredden på kompetenser. Att jag aldrig förstod vad han skulle till Skellefteå att göra är en helt annan historia.

Om jag velat att han varit uppväxt på Brynäs istället för i Piteå? Det kan du lita på! Svensk ishockey har förlorat en mycket stor profil. Jag saknar honom redan...

Har en märklig känsla i kroppen sedan igår

När jag ringde hem efter matchen igår kom min sambo med den mest klockrena matchanalysen av alla. Hon konstaterade att det måste kännas annorlunda. Hon hade så rätt. Annorlunda på så många olika sätt. En seger när det förmodligen, men ändå inte, är för sent. En seger som kändes som om det inte hänt sedan Gavlerinkens dagar. En seger som kändes lite som trissreklam. Plötsligt händer det - en annorlunda känsla. Annorlunda. Min sambo, hon kan det där med matchanalyser.

Den där märkliga känslan - hur var det med den? Jo, så här är det. Mitt intresse för Brynäs är stort, för stort säger vissa, och det tar sig ofta uttryck i att mitt humör och känsloliv inte sällan kan avläsas genom att läsa Brynäs läge i tabellen. Igår var jag glad att Brynäs vann, men samtidigt förbryllad över mitt lag presterar den ishockeyn och inte i torsdags mot Skellefteå. Förstår ni? Känslan var annorlunda. Det verkar som om sambon återigen hade rätt. Känslan var annorlunda.

Anspänning verkar bli nattens och morgondagens tema. Min förhoppning är att laget hanterar anspänning bättre än mig.

Kom igen nu, Brendl Boys! Låt mig slippa den annorlunda känslan.

Märkligt att det inte blir avstängningar

Ännu en gång prövas mitt tålamod när det gäller disciplinnämnders och domares bedömningar av brott som sker mot spelets idé. Vi har alla sett situationerna i Södertälje. Armbåge i ansikte på Molin och spruta vatten på den som redan ligger. Ingen har väl heller missat den mycket, mycket vårdslösa insatsen av Per-Anton Lundström på Emil Sandin i torsdagens match i Skellefteå. Det verkar som om bägge dessa brott kommer att passera utan avstängningar. Märkligt säger jag. I Per-Antons fall borde bara kommenataren efter matchen rendera en kännbar avstängning. När sedan Per-Antons försök att skada Sjödin från det senaste mötet i Läkerolen ligger kvar som ett ärr i ett hockeyhjärta blir inte saken bättre.

Jag gnäller inte, jag konstaterar bara att, när jag tar fram kassetten där Kankanpeerä får fyra matchers avstängning för en hård tackling var disciplinnämnden hård. Visst, det är fel att jämföra på det här sättet. I Kankans fall var det en kampsituation i en jämn match, medan det i såväl Södertäljeexemplet som i Skellefteåfallen var matcherna redan avgjorda.

Det finns en överenskommelse mellan klubbarna att inte anmäla varandra. Det tycker jag är helt i sin ordning. Det som inte är i sin ordning är att domare och disciplinnämnden faktiskt har möjligheten att efter match bestraffa spelare för förseelser som hänt, men inte bestraffats under matchen. Ta den möjligheten i dessa uppenbara fall.

Per-Anton Lundström är inblandad i, för många, situationer som kan leda till skador och det är min uppfattning att han måste erbjudas möjligheten att kyla ned sin spelstil. Skellefteå kan dessutom själv visa var man står genom att inte låta honom representera sin arbetsgivare. Nu verkar inte Skellefteå vara en sådan klubb. I deras fall verkar det vara viktigare om en spelare tar en öl, på en av föreningen anordnad fest, två dagar före match än att vara bekymrade över vårdslösa spelare. Att man har spelare som genom sitt sätt att försöka spela ishockey är centimetrar från att skapa bestående men hos motståndare verkar vara helt okej. Märkligt, säger jag...

En vecka har gått

Förra lördagen förberedde jag mig för en måste-match för Brynäs. En match som vid förlust skulle innebära att mitt lag satt sig i en situation som det skulle kunna ta mycket lång tid att ta sig ur. Brynäs vann och som man vann. 10-2 i en match som gällde så mycket. Visst var siffrorna smickrande och kanske i överkant, men ändå. 10-2!

I tisdags följdes det upp med en oväntad poäng i Linköping och igår med hemmaseger mot Skellefteå. 7 av 9 poäng i ett läge när poäng är en bristvara i elitserietabellens nedre regioner måste beundras.

Nu är det inte klart att Brynäs går till slutspel. Långt därifrån, men laget har visat sig själv, sina supportrar och sina motståndare att årets Brynäs inte ger sig utan kamp.

Stolt? - Alltid!
Orolig? - Ständigt!
Nöjd? - För det krävs det mer än den senaste veckans matcher.

The only way is up

Brynäs lämnade idag kvalserieplatsen för ett ögonblick. Härligt för en supporter, men säkert riktigt skönt för spelarna. Idag visade laget att man lyckas prestera även i det svåraste av situationer.

Matchen bestod inte av det vackraste av spel, men vad gör väl det när behovet av poäng skriker på uppmärksamhet.

Nu kommer två viktiga matcher. Djurgården borta på tisdag och Skellefteå hemma på torsdag. Kan Brynäs störa dessa två lag också? Det är möjligt, men då krävs det samma inställning men med mindre slarv än idag.

Kom igen nu Brynäs! Låt kvalstrecket vara en del av tabellen, men inte en del av vår vardag.

Jag vill särskilt tacka Brynäsklacken idag. När Hockeyfesten är på tillfälligt besök får klacken väldigt lite uppmärksamhet. Jag tror att dom kan ta det, men all heder till dessa människor som varje gång vi har hemmamatch står upp för vårt lag. Bra jobbat, Brooklyn Tigers! Ni gör varje match till en hockeyfest.

Norrlands Guld?

Satt och tänkte på Norrländsk hockey idag. Luleå vann visserligen senast, men ser tunnare ut än på många år. Skellefteås andra år i Elitserien är det svåraste på många, många år. Modo vann SM-guld förra året, men i år finns det fler guldkandidater som är intresserade. Timrå vill vinna och tror att det är möjligt, men jag tror inte på dom i år heller. Brynäs är bättre än på många år säger en del. Säkert riktigt, men inget topplag.

Guldet vi spelar om hamnar söderut i år. Räknar vi bort Södertälje Sport, Mora och Djurgården så återstår det några lag och inget av dessa lag är direkt några norrlandslag. Linköping är jag väl snart ensam om att tro att det är ett finallag. HV ÄR ett finallag och Frölunda ångrar sin fjolårssäsong och tänker nog göra ett allvarligt menat försök att ta titeln till Göteborg. Färjestad KAN gå hela vägen även om jag inte tror det.

Nästa norrlandsguld? När vi delat om i lagen finns möjlgheten, men innan den dagen inget Norrlandsguld.

Nu behöver det inte betyda att årets säsong blir tråkig. Tvärtom den kan bli roligare än på många år. Det är alltid roligare att gå mot tipsen och visa att man är bättre än vad alla tror.

Varför gör du så här Renberg?

Mikael Renberg är en av mycket få motståndare som jag ansett vara en av de riktigt stora spelarna. Han har spelat hårt, men med finess. Han har varit renhårig mot med- och motspelare, domare och publik. Han har pratat om sin sport med passion och lidelse. Han har valt bort möjligheterna att vinna titlar genom att spela i Luleå. Han har symboliserat hjärtat i Luleå.

Han har säkert sina orsaker till varför en förlängning i Luleå inte var aktuell, men jag tror inte att allt är offentligt. Argumentet att lämna Luleå för att kunna vinna någonting föll hårt när det visar sig att hans nya klubb heter Skellefteå AIK. Ingen tror på det argumentet längre.

Oavsett vilka motiv han haft bakom sitt klubblagsval hoppas jag att inte hans passion, lidelse och hjärta stannar kvar i Luleå. Elitserien kommer alltid att ha plats för spelare som Micke Renberg i Luleå. Frågan är om den har plats för Micke Renberg i Skellefteå?