Jag är så oerhört glad över att Magnus Kahnberg spelar ishockey igen. Den "tackling" som orsakade det ofrivilliga avbrottet trodde jag för ett ögonblick skulle innebära att Kahna inte skulle spela ishockey igen. Nu gör han det och jag ser fram emot att få se honom på isen igen.
Jag kan dock inte riktigt bestämma mig när det gäller vem av Magnus Kahnberg eller Sebastian Karlsson som är gladast över att Magnus är tillbaka. Jag tror det är Sebastian Karlsson.
Hur som helst; Lycka till Kahnberg. Du är en favorit oavsett märke på bröstet.
När HV inte vågade blev det Färjestads lott att ta Brynäs som motstånd i kvartsfinalen. Inte oväntat på något sätt. Färjestad är jättefavoriter. Normalt vinner FBK sex av sju matcher mot Brynäs, men nu är det slutspel och då kommer det att se annorlunda ut.
Jag tror nyckelmatchen är på tisdag. Kan Brynäs visa klass nog att störa FBK i första matchen kan det här bli en slutspelsserien värd att minnas.
AIK gick till slutspel. Ni som läst min blogg den senaste veckan har vetat det ett tag, men jag är oerhört imponerad, inspirerad och glad över Allmänna Idrottsklubbens framgång. Inte bara för att Nolander, Rudslätt, Melin och Persson är gamla favoriter och inte för att Christian Sandberg är det roligaste jag sett på isen på mycket länge. Nej, min anledning är att ishockey är en lagidrott och det har AIK visat prov på under hela säsongen. Det värmer och har nu belönats.
Frölunda och Timrå missat slutspel. Frölunda kommer igen, men frågan är om Timrå gör det? Vi får se.
SSK till kvalet. Personligen tycker jag det är tråkigt då laget visat moral dom senaste veckorna och var värda ett bättre öde, men 55 omgångar ljuger ytterst sällan. Jag tror inte dom behöver oroa sig alltför mycket. Det finns för mycket erfarenhet, djävlar anamma och tradition i laget för att man ska lämna Elitserien. Dessutom tror jag det allsvenska motståndet är alltför dåligt.
MoDo kvalar. Till skillnad från SSK tror jag MoDo kan få bekymmer. Det SSK har - har MoDo saknat. Däremot har laget spetskompetenser som många lag är avundsjuka på. Gör spetsen sitt i kvalserien behöver bredden i MoDo inte oroa sig.
Nu kopplar jag av fram till tisdag. Trott det den som vill.
Jag är glad och tacksam över att inte behöva vara orolig den här dagen. Jag vet hur det känns och har visst medlidande med supportrarna till dom inblandade lagen. Leksandsserien som väntar två lag från Elitserien kanske bara innehåller ett siljanslag den här gången. En serie inget lag vill vara en del av. Jag har haft flera nära döden upplevelser i samband med deltagande i den serien.
I eftermiddag ska jag bara ta det lugnt. Jag ska bara leka med grabben, pussa på frun och invänta kvartsfinalmotståndet.
Jag är glad och tacksam över att inte behöva vara orolig den här dagen.
Brynäs är klara för slutspel och lyckan är fullständig. Ett lag som under stora delar av säsongen spelat stabilt, effektivt och klokt har placerat sig före såväl Timrå, MoDo och Västra Frölunda. Visst hade jag förhoppningar om det, men man vet ju aldrig.
Jag tror faktiskt AIK tar den sista slutspelsplatsen. Dels för att jag på det sättet vill tacka dom för den "hjälp" Brynäs fått av Solnalaget under säsongen. Tänker närmast på deras matcher mot Timrå, men också för att det finns något bragdartat över det där laget. Visst. Dom har några skickliga spelare, men det bestående intrycket från den laget är att dom visat hockeysverige hur lagspelet ishockey går till. Jag både hoppas och tror på AIK till slutspel.
När det gäller Brynäs slutspelsmöjligheter återkommer jag senare den här veckan.
Tanken med min blogg är egentligen att bara skriva om Brynäs, men ibland känns det viktigt att också kommentera andra lag. Därför har jag valt att idag kommentera två lag som den här säsongen presterat fast på två helt olika sätt. Jag tänker - som så många andra - på Luleå och Frölunda.
Luleå är ett lag som - nästan - alltid spelar slutspel. En klubb där profilvärvningar tillsammans med norrbottnisk tjurskallighet ofta lett laget framgångar. Jiri Kucera, Mika Nieminen, Jarmo Myllys, Stefan Nilsson, Mikael Renberg och Thomas Berglund är bara några exempel på spelare som väckt beundran långt söder om Byske älv.
Den här säsongen var laget nederlagstippade av många, men nu leder laget Elitserien efter att ha imponerat på väldigt många olika sätt. Det finns dom som säger att det inte kommer att hålla hela säsongen, men jag undrar jag. Laget spelar tryggt, har åtminstone en seriös ledare och spelar därefter. Jag tror Luleå kan gå riktigt långt även om jag tvivlar på att man går hela vägen. Ni vet att jag tror mer på bland annat LHC. Luleå och dess supportrar är i sjunde himlen. Inget att snacka om. Det skulle också jag vara. Om jag höll på Luleå.
I andra ändan av tabellen hittar vi Frölunda. Ett lag med resurser, tillgångar, tradition och förutsättningar att lyckas, men just nu är man inte ens nära. Lugn och ro kännetecknar knappast framsidans stolthet. För några dagar kunde vi läsa om hur klubben hanterade situationen kring Ulf Dahlén. I mitt huvud dök frågor upp hur en organisation hanterar motgångar. Idag läser jag om Kenta Johanssons lösning på dagens problem i Frölunda. Han vill lösa dagens utmaning på ett för honom gammalt sätt. Han vill inte bygga lag. Han vill värva spelare. Jag tror inte på hans lösning. Jag hoppas dock att Frölunda får rätsida på framsidan.
Å andra sidan borde jag inte skriva sådana här inlägg. Jag kan inget om lagen och borde därför vara försiktig, men ibland kan jag inte hålla mig. Med respekt till dom av er som kan era lag hoppas jag att ni inte tagit illa upp.
När nu lagen delat om en sista gång återstår bara tio ishockeymatcher. Tio. 600 minuter ishockey som kommer att avgöra vilka som får vara med och leka i slutspelet, vilka som ser över kontraktssituationen och vilka som ska möta Leksand. Tio matcher som ska avgöra våra klubbars framtida öden. Alla lag har fått möjligheten att värva nytt, dumpa floppar och spetsa kompetenser. Nu återstår bara ishockey.
Sex lag krigar om tre slutspelsplatser, två semesterbiljetter och ett kvalhelvete. På torsdag får vi det första svaret.
Brynäs möter Sportklubben i Tälje samtidigt som Timrå möter HV på bortaplan. Räkna med ett laddat SSK. Det är inte det sista tåget som lämnar Södertälje Södra, men det återstår inte många bättre tillfällen. SSK tar dock emot LHC redan ikväll.
Luleå möter MoDo på hemmaplan. MoDo är i form, men ett slutspel utan Luleå låter som ett slutspel i innebandy. Jonte diskuteras flitigt. Jag tror vi får se en annan Hedström efter den helg som varit. Smart av Luleå att lägga ett enormt tryck på honom.
Frölunda möter ett formsvagt LHC, men på bortaplan. Nu har Frölunda fått några dagar att samla sig. Göteborgarna kan mycket väl ha hittat igen varandra såväl på som utanför isen.
Behöver jag berätta att det är ny omgång på lördag. En omgång som inte blir mindre viktig. Då återstår det bara nio matcher.
Ligger ned i sängen med förkylning i kroppen. Gevaliadoften mildrar och Läkerolpastillen lindrar något. Det är inte alls synd om mig då jag inte har vett nog att klä mig rätt i kyla, träna som jag borde eller - klätt i andra ord - ta hand om mig själv på det sätt en vuxen man ska göra.
Det är återigen dags för match i Karlstad. Lila Familjen spelar en ishockey som passar vårt lag illa, men något bättre på bortaplan än i Läkerolen.
Den här säsongen har Brynäs tagit två av sex poäng i Karlstad. Den minnesgode kommer ihåg mardrömsinledningen i oktober - som visserligen slutade med endast en uddamålsförlust - och den minnesvärde kommer ihåg suddensegern i november.
Enligt lokalpressen finns det en möjlighet att Läck står idag. Ingen dum idé. Läck är en bra målvakt som ska stå med jämna mellanrum - och varför inte mot Färjestad?
Brynäs spelar bra just nu och det här kan vara ett bra tillfälle att öka trycket på Luleå, Frölunda och Modo.
Luleå möter Skellet och vi vet att matcherna mellan dessa lag inte bara handlar om poäng. Prestige, kamp och testosteron är bara några vanliga ingredienser.
Frölunda och MoDo möter också varandra och segraren i den matchen sätter ett oerhört tryck på det förlorande laget.
Alla lag ska nu mötas en sista gång och det är nu det ska avgöras.
För säkerhets skull bokar jag in ett ovanligt besök i Kånken Arena nästa måndag. Inte för att jag har höga förhoppningar om seger, men om Brynäs gör en sådan där bortamatch vi kommer att minnas länge vill jag vara på plats.
Ibland blir jag riktigt orolig över mig själv, men jag har ägnat en stunds eftertanke åt begrepp som segerns sötma, vinnare, segrar och vinnarskallar. Det slutade med att jag tittade igenom serietabellen för att se hur det faktiskt ser ut bland lagen. Jag tillhör nämligen dom som är ganska säker på att en suddenseger mer är en seger än vad en förlust i sudden är.
Jag räknade samman segrar under ordinarie matchtid med suddensegrar och det visade sig - föga överraskande - att HV 71 vunnit mest. Det kanske är mer överraskande att Timrå vunnit minst av alla lag hittills?
Så här ser sammanställningen ut i alla fall HV 20 + 5 = 25 LHC 20 + 3 = 23 Djurgården 17 + 1 = 18 Färjestad 15 + 1 = 16 Luleå 14 + 2 = 16 Skellefteå 15 + 0 = 15 Frölunda 14 + 1= 15 Brynäs 11 + 4 = 15 MoDo 8 +6 = 14 Södertälje 9 + 4 = 13 Rögle 10 + 2 = 12 Timrå 10 + 1 = 11
Nåja, allt är oviktigt om några timmar då några lag vunnit ytterligare en seger och då är det här inget annat än en sammanställning som luktar unket...
Igår kunde vi konstatera att Kristian Kudroc blir indian fram till jul. Jag har redan önskat honom lycka till. Han verkar vara av den professionella sorten och sådana spelare förtjänar lönelyft och framgång. Jag tror ingen är särskild överraskad över att han lämnar Brynäs, men kanske över tidpunkten?
Jag är faktiskt överraskad att Kudroc inte spelar kvar över helgen. Varför? Frölunda värvar honom för hans defensiva kvaliteter i ett läge när antalet friska backar nästan går att räkna på den ena handens tumme. Jag ställer mig frågor som kanske bara roar mig själv, men om jag varit Nubben Norberg hade jag sett till att han stått utanför Frölundaborg på måndagens träning och inte idag.
Brynäs möter den kommande helgen två motståndare till Frölunda som kommer att vara två semifinallag och ur ett frölundaperspektiv hade det kanske varit klokare att låta Kudroc bidra till att försvåra för sina motståndare än tvärtom. Förstår ni hur jag tänker?
Frölunda börjar nog känna trycket. Laget möter Skellet hemma och Timrå borta under helgen och kanske känner Nubben att man inte har råd att missa tillfället att ta in på Skellefteå och rycka ifrån Timrå?
Förmodligen vill man bara ha sex funktionsdugliga backar i laget och då kommer Kudroc väl till pass.
Det är i slutet av juli och det är natt. Jag vaknar med ett ryck i den norrländska friggebod goda vänner upplåtit åt oss. Över sjön hörs ett välbekant ljud. Hårt gummi möter plexiglas. Kort därefter hör jag hur det metalliska ljudet rispar upp nyspolad is och inombords uppstår ett känslomässigt kaos. Försiktigt kommer verkligheten närmare och sakta förstår jag att drömmen tvingats undan och ersatts av den där typen av norrländska nätter som det är värt att vara vaken för att få uppleva.
Kvällen innan hade jag ägnat timmar åt att diskutera hockey med en god vän. En vän som med objektivitetens öga presenterade de obehagliga sanningarna, de obekväma insikterna och de njutbara minnena och påminnelserna om varför jag håller av min sport. Samtalet gav, tog och underhöll oss båda - om inte honom så i alla fall mig.
Dagar som tillbringas med vänner ger mer än dom tar. Jag tackar mina vänner för deras gästfrihet, för att dom är dom och för att dom får mig att må bra. Tack.
Brynäsbekantingen Mattias Karlsson får erbjudanden från Ottawa. Vi får väl se vilken tröja han tar på sig när säsongen börjar? Märkligt hur undertecknade kontrakt inte verkar vara mer värda än ett överblivet matchprogram i lokalvårdarens sopsäck. Jag hoppas han stannar i Elitserien. Inte för att jag bryr mig särskilt om det lag han har kontrakt med, utan för att kontrakt i framtiden ska betyda kontrakt och inte hyresavtal.
Avslutar med att säga att med Pebbar, Joelar, Nordquistar, Hahlar och Kallios blir Frölunda mycket svårslagna - mycket... Å då pratar vi bara om deras forwards...
Nicklas Bäckström kvitterar med bara minuter kvar av matchen, men vad hjälper det när Pingvinerna avgör i den plötsliga dödens period.
Lag som kvitterar sent brukar - enligt min mycket ovetenskapliga och egenhändiga statistik - vinna i sudden. Så skedde inte den här gången...
Var i Sundsvall under lunchtid i går. Det vackra torget var fyllt med människor som hyllade Dragoner som vunnit SM i korgboll. Trevligt. Väcker minnen från förr. Upplever det gärna igen - fast då i en helt annan stad och med en sport...
Timrå har problem med pensionerna enligt vissa medier. Måste vara veteranlaget dom menar...
Fantastiska fyran och deras prospect fick mig att vackla i tron på svensk hockeys framtid. Efter några dagar av illamående, frustration och något som kan liknas vid förvirring är jag tillbaka.
Mäktiga män med mycket pengar vill något annat än vad jag vill. Precis som vanligt med andra ord. Jag har svårt att bara vara emot. Jag letar efter alternativen. Det ska bli mycket spännande att se vad svaret blir från Fab Seven...
Ingen vet hur det här kommer att sluta, men en sak är säker. Silly season har fått ännu en betydelse...
Kan Brynäs bli den förening som i likhet med Fantastiska Fyran varje år är givna kandidater till att vinna SM-guld i ishockey? Jag vill tro det och jag vill mena att det är fullt möjligt, men...
Långhelger har fler egenskaper än bara som tillfällen att träffa nära och kära. Dem erbjuder oss också tillfälle att tänka efter, minnas och planera framtid. När den längsta av helger nu är på väg att avslutas ska det egna kaloriintaget reduceras till en överlevnadsnivå. Den egna ambitionen om viktminskning och ett sundare liv ska bli verklighet och då väcks också andra långsiktiga och målmedvetna tankar till liv.
Vi är många som med beundran sett på när föreningar som Färjestad, HV71, Västra Frölunda och i viss mån Linköping pekat ut en strategi för sina föreningar och sedan metodiskt byggt upp dem till föredömen. Många timmar och mycket hårt arbete ligger bakom dessa föreningars framgångar. Det finns de som säger att det mest handlat om pengar och det är säkert sant. Dem bästa spelarna representerar inte dessa föreningar därför att spelarna är snälla och vänliga. Man spelar i dessa klubbar därför att dem betalar bäst.
Betyder det då att Brynäs med sin ekonomi aldrig kan vara med i den absoluta toppen? Betyder det att Brynäs inte kan utvecklas till att bli en marknadsledande förening när det gäller kombinationen god ekonomi och sportsliga framgångar? Betyder det att vi för evigt är dömda till kvalserieångest eller lyckorus över en åttonde plats?
Med risk för att uppfattas som pretensiös kommer jag att under den närmaste tiden varva mina ordinarie inlägg med att mer utförligt redogöra för min syn för hur Brynäs IF skulle kunna återta sin plats i den absoluta toppen inom svensk ishockey. Det kommer inte att vara en regelbok eller instruktionsbok för hur det ska göras. Det ska ses som en enskild supporters uttryck för en förhoppningsvis gemensam ambition. Jag hoppas det inte ska störa ditt läsande i alltför stor grad.
En god vän till mig säger ofta att den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Han har rätt. Det gäller oavsett om det handlar om klubbens framtid, nyförvärv eller seriepremiär...
Med några minuter kvar av matchen zoomades Ronnie Sundins ansikte in och det fanns något trött i blicken. Den blicken berättade mer om HV71 än om hur trött Ronnie Sundin egentligen var.
Ibland har jag trott att Sundin spelade ishockey i Frölunda redan på den tiden då Albert & Herbert var julkalender, men så är det förstås inte. Det är inte om hans rutin det här inlägget handlar om.
Jag säger inte att jag vet att Sundin genom sina ögon berättade för hockeysverige hur bra HV är, men jag tror att Sundin och jag var överens. HV är ruskigt bra just nu. Kanske klassen bättre än det lag som man ska möta i finalen. Jag tror det.
Ludvikasonen Ronnie Sundin är 38 år och hans kontrakt med Frölunda går ut. Jag tror inte han vill sluta med ishockeyn efter en förlust mot HV, men Frölunda kanske vill annat. Det kan ha varit det sista vi fick se av Ronnie Sundin i Frölunda. Är det så vill jag försäkra er om att jag inte kommer att komma ihåg honom för dem trötta ögonen. I min bok återfinns han under flikarna trogen, lojal och förebild. I höstas gjorde han stort intryck på mig när Brynäs mötte Frölunda i Läkerolen. Jag kan inte säga att jag kommer att sakna honom i svensk ishockey, men en sak är säker. Ronnie Sundin kommer att göra sig påmind hos mig i många år framåt.
Utanför gnistrar den nyfallna snön på ett sätt som gör att man vill att vintern ska fortsätta i många månader till. Den här tiden på året är vintern som bäst. Det handlar inte bara om vädret utan också om att det är nu SM-slutspelet i ishockey börjar. Säg slutspel till vilken klubbkassör, ledare, spelare och supporter som helst och det händer någonting i deras ögon.
Drömmen om ett långt slutspel förenar spelare, ledare, sponsorer och supportrar. Det blir aldrig så tydligt som när cupspelet börjar.
Isen ligger blank och klar på uterinken vid skolan. Snart spelas det en viktig match där jag ska vara en av aktörerna. Numer står jag för stabilt och enkelt spel framför egen kasse. Jag är med andra ord en utpräglad rollspelare. Innan jag snör på mig grillorna för att avgöra SM-finalen som jag och mina goda vänner ska spela konstaterar jag bara - återigen - att jag är tacksam över slutspelsplatsen. Brynäs är tillbaka där laget och föreningen förtjänar att vara - i slutspel...
Lyssnade på The Clash och kom att tänka på att det är alldeles för lite punk i svensk hockey. Gillar därför att FBK och Frölunda släpper tankar om färre lag i Elitserien och eventuellt spel i ryska ligan. Det är punk för mig.
Det ska bli intressant, till och med mycket intressant, att se vad nästa uttalande kommer att bli.... Frölunda kanske värvar Håkan Hellström för att få in en ny röst i båset? FBK anställer Christer Sjögren för att sjunga I love Europe istället för nationalsången vid varje hemmamatch?
Säg så här; det är lika troligt att JJ spelar för vårt representationslag som det är att Niclas Wallin skolas om till powerforward i Carolina Hurricanes.
Jo, jag vet att man aldrig ska säga aldrig. Det finns visst en lag mot det. Nu behöver jag inte oroa mig särskilt mycket för att jag ska ha fel. Efter ett decenium i Göteborg skulle alltså alltså JJ välja Brynäs? Känns inte särskilt trovärdigt.
Vill jag ha en JJ i vårt Brynäs? Jag svarar på frågan med en motfråga. Vad är alternativen? Jag hoppas på en Andreas Johansson, en Lars Jonsson och/eller en Per Bäcker.
Jag kommer aldrig att försöka ta någonting ifrån JJ. Han hade kunnat bli en av de riktigt stora centrarna i Brynäs historia, men han valde Tyskland i en ålder när han var aktuell för NHL. Den signalen till omgivningen får tala för sig själv.
JJ bidrog på ett mycket påtagligt sätt till Brynäs SM-guld 1993 och till Frölundas framgångar de senaste tio åren. Han kan blicka tillbaka på sin karriär med stolthet, men att han skulle drömma om jämförbara framgångar med Brynäs känns långsökt.
Kommer han så kommer han. Han skulle nog vara en center som Brendl skulle gilla att spela med...
Jag tar det dock lugnt när det gäller värvningar. Säg så här; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...
Konstaterar att spelarna i Brynäs fått en något behagligare situation. Alla vet att det är spelarna som ska se till att vi finns representerade i den finaste av nationella ligor även nästa år, men medierna fokuserar lika mycket på spelet i båset, i korridorerna på klubbkansliet och hur rikskända tränare uttalar sig i frågor som ibland har mycket lite att göra med det som faktiskt har med Brynäs att göra.
Just nu ligger det mesta av mediernas fokus på hur Leif-Niklas hanterar den uppkomna situationen och inte så mycket på hur Brendl Boys hanterar samma situation. Intressant, eller hur? Om en spelare är skadad eller om en junior tränar med juniorlaget tolkas det av kvällstidningsmurvlarna som en petning och inte som en skadad spelare och en junior som faktiskt tränar med juniorerna. Jag undrar vad murvlarna är ute efter? Rapporterar man det som faktiskt händer eller försöker man finna en konflikt som inte finns? Jag vet inte, men jag undrar...
Tycker själv det är bra att varje aktör lägger sitt fokus på sin uppgift. Spelarna behöver inte mer mediaträning. Spelarna ska spela ishockey. Låt Leif-Niklas sköta tidningarna, tv, hemsidor, radio och annat som distribuerar information till intresserade och låt spelarna sköta det som ska göras hockeymässigt under de tio matcher som ska avgöra vårt öde.
Jag önskar att allt var över och att Brynäs vunnit alla matcher. Jag drömmer om att jag i slutet av september sitter på min plats i Läkerolen och ser Brynäs spela serieishockey mot LHC, Djurgår'n eller de svenska mästarna Frölunda. Det är vad jag hoppas och drömmer om.
När Leif-Niklas och Brendl Boys klarat av det här kommer jag att vara stoltare än vad ni kan ana.
Tjugo år av vänskap, sorg och ohämmad glädje tillsammans med Brynäs IF sammanfattas i några enkla rader av en supporter med ett svagt, men ärligt hockeyhjärta.
Tommy Sandlin skrev: "Kväll efter kväll spelas livets mysterium upp för oss därute på banan".
