Inte förrådd - men nedstämd

Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka. Däremot känner jag mig mycket nedstämd. Min oro över den liga jag respekterar och mitt eget lags framtid är mycket påtaglig. Jag upplever att jag för några ögonblick tappat tron och fotfästet i den sport jag ägnat så mycket tid och som gett mig så mycket.

Under de senaste åren har jag ägnat timmar åt att diskutera, samtala och gräla om svensk klubblagshockey och dess framtid. Ambitionen med samtalen har alltid varit det egna lagets framgång, men vi har alltid haft Elitseriens bästa som mål. Utan undantag har alltid våra diskussioner mynnat ut i både förhoppningen och ambitionen att vinna SM-guld i kamp med de allra bästa lagen i Sverige.

Om jag kokar ned åratal av samtal till några diskussionsämnen till några meningar blir det dessa:

1. Ska svensk hockey bestå av föreningar eller aktiebolag?
2. Ska Elitserien vara stängd eller öppen för sportsliga avancemang?
3. Hur får vi in tillräckligt med pengar till Elitserien i allmänhet - och Brynäs i synnerhet - för att på så sätt matcha NHL:s - och på senare år KHL:s - lönebud på duktiga spelare?

Nu ser det ut som om vi inte längre behöver samtala om svensk ishockeys framtid. Svensk elitishockeys framtid stavas numer med krylliska bokstäver och entrépengen ska betalas med rubel. Det finns fler alternativ än KHL, men ni förstår vad jag menar...

Det finns få idrotter som har ett så livligt diskussionsklimat som just ishockey och trots att meningarna gått isär har jag upplevt att alla haft hela Sveriges hockeys bästa för ögonen.

Jag tror att det är det sistnämnda som berör mig mest. För mig har det aldrig funnits något finare att vinna för ett svenskt klubblag än SM-guld.

Jag känner mig inte förrådd av de lag som inte känner så, men jag känner mig överrumplad. Tänk att fem klubbar inte längre vill vinna SM-guld? Tänk att fem klubbar hellre möter något sibiriskt lag i seriespel än spelar skiten ur Brynäs? Tänk att fem lag hellre vänder ryggen åt sina bästa vänner och motståndare än att utveckla Elitserien och ett ishockeyn Champions League tillsammans med dom? Tänk...

Det finns inget som utesluter möjligheten att jag kommer att ändra min ståndpunkt, men jag står även idag på Ordförande Bylunds sida.

Framtiden för vår nationella liga har alltid varit svår att sia om, men just nu känns det som om det inte finns särskilt mycket att sia om. Jag tackar Hockeyexpressens krönikörer och lagens supporterklubbar för att dom hjälpt mig att återfå fotfästet och tänka klarare.