Jag tändet ett ljus till minne av Tommy Sandlin

För tre år sedan nåddes vi av budskapet om att en hockeyvän utöver det vanliga lämnat oss. Tommy Sandlin var en person som visste mer om ishockey än de flesta, en ledare utöver det vanliga, en enskild individ som många vittnat om hade medkänsla för långt fler än bara sina spelare.

Tommy Sandlin var mer än en hockeyledare och minnet efter honom kommer att finnas kvar länge.

Ni som läst min blogg vet att hans sätt att vara ledare inspirerat mig och mitt sätt att se på mitt eget ledarskap och mitt sätt att se på individers och gruppers utveckling. I ett tidigare inlägg som behandlade en namninsamling om att det skulle resas en staty till hans minne skrev jag:

I min samling av brynäsminnen har jag ett foto från omklädningsrummet efter SM-guldet 1993. Sandlin är på fotot helt omringad av segerrusiga spelare och ledare. Champagnekorkarna studsade mellan väggarna i det slitna omklädningsrummet i Gavlerinkens innandöme.

Jag tror att Tommy Sandlin skulle känt sig mer bekväm med den bilden än med en staty. Den kvällen förenades enskilda spelare och ledares ambitioner i gemensam framgång. Det blev det bästa beviset för att hans tes om Sossehockey fungerat. Där var han ledaren för en grupp individer som lyckats med den gemensamma uppgiften.

Den påminnelsen är det arv jag helst - och mest - vårdar.

Därför sträcker jag mig efter tändsticksasken och tänder ett ljus till minne av Tommy Sandlin. Ett ljust minne.