Statyer eller karaktärer som består?

Idag fick jag ett mejl från en hockeybekant som ville påminna mig om att skriva på en namninsamling vars syfte är att det ska resas en staty av Tommy Sandlin utanför Läkerol Arena.

Jag känner mig tveeggad i frågan. Min tvekan ligger inte i att jag inte tycker att Tommy Sandlins minne ska vårdas och hedras. Tvärtom.

Tommy Sandlin tillhör en av de största inom svensk ishockey genom alla tider. Kanske är han den ledare som enskilt betytt mest för sportens utveckling, ledarskapets betydelse i sammanhanget, men också för enskilda spelares utveckling på helt andra områden än ishockey.

Min blogg är döpt efter det begrepp som anses ha sitt ursprung i Tommy Sandlins sätt att se på gruppers förmåga att vinna matcher och titlar. Precis som Tommy själv är begreppet omstritt. Sandlin hade förmågan att beröra människor. Jag har i ett inlägg som publicerades i samband med hans bortgång redogjort för hans betydelse för mig personligen. Tommy Sandlin var en person som fick mig att omvärdera mitt eget ledarskap.

Ska då Sandlin stå staty? Jag skulle vilja fråga Sandlin själv om han skulle vilja bli hedrad på det sättet. Ingen skulle nog bli överraskad om han istället skulle lyfta fram någon annan - för oss anonym - ledare, spelare eller funktionär som han skulle ha menat förtjänat uppmärksamheten bättre än honom själv.

I min samling av brynäsminnen har jag ett foto från omklädningsrummet efter SM-guldet 1993. Sandlin är på fotot helt omringad av segerrusiga spelare och ledare. Champagnekorkarna studsade mellan väggarna i det slitna omklädningsrummet i Gavlerinkens innandöme.

Jag tror att Tommy Sandlin skulle känt sig mer bekväm med den bilden än med en staty. Den kvällen förenades enskilda spelare och ledares ambitioner i gemensam framgång. Det blev det bästa beviset för att hans tes om Sossehockey fungerat. Där var han ledaren för en grupp individer som lyckats med den gemensamma uppgiften. Den påminnelsen är det arv jag helst - och mest - vårdar.

Ska det finnas en staty utanför Läkerol Arena skulle jag vilja att den symboliserade det Sandlin stod för. Betyder det att vi får möta Sandlin och hans näsdukar som staty när vi kliver in på den arena där vårt Brynäs spelar kommer det inte att störa mig. Tvärtom kommer jag att stanna upp för att minnas, skicka en tanke till hans familj och samtidigt påminna mig själv om vad jag vill uppnå.

Sämre arv kan man lämna efter sig, eller hur? Eller som Sandlin själv skrivit ”Bry dig mer om din karaktär än ditt rykte. Därför att din karaktär är vad du verkligen är.”