Skador som aldrig tar slut

Under den senaste tiden har skadelistan varit lika lång som inköpslistan inför en veckohandling på någon stor livsmedelsbutik förlagd till något industriområde i utkanten av valfri tätort.

Skador, skador, skador... Jag är så trött på skador. Förra gången Brynäs var i Jönköping åkte laget hem med en mörbultad Ove Molin och igår med en sönderskuren Jörgen Sundqvist och en Andreas Dackell med en ömmande axel. Det har inget att göra med just lagets matcher mot HV 71 utan ska mer ses som en illustration av valfri match efter den här säsongens första 35 matcher.

Backförbannelsen vill jag inte ens beröra.

Januari är varje år en viktig månad. Många matcher ska spelas. Grundträning, mentalitet, lagsammanhållning och tålamod ska ställas på prov. De lag som går bra i januari skapar förutsättningar för en trevlig vår. Det är nu truppernas bredd och kompetens sätts på prov.

Brynäs har en lagsammanhållning av det unika slaget. Ingen viker ned sig och ingen väljer den enkla vägen före den rätta. Segern mot Linköping och poängen mot HV är två aktuella exempel.

Imorgon väntar MoDo på hemmaplan. Sundqvist kommer alldeles säkert att vara ombytt och beredd. Han kommer att spela med ett galler lika stort som Dominik Haseks målvaktshjälm. Personligen hoppas jag att Järnkrok får ta en stor del av den istid som ska fördelas i Dackells frånvaro.