Det är inte klart, men nära

Det var med blandade känslor jag lämnade Timrå den här kvällen. Å en sidan tappade Brynäs en möjlighet att - i praktiken - bli slutspelsklara och å andra sidan gjorde laget en riktigt bra bortamatch.

Den första perioden tävlade matchfunktionärerna om att göra rätt för arvodet. Utvisningarna var många - för många om ni frågar mig - och spelet blev därefter. Rytmen i spelet gick att likna vid en kallstart av en Volvo 142 med felinställda tändstift. Jag stannar vid konstaterandet att dom följande två perioderna resulterade i mer av den sport jag håller så högt; ishockey.

Brynäs var disciplinerade i defensiven och kreativa i offensiven. Tyvärr räckte inte den kreativiteten till att avgöra matchen till Brynäs fördel. Istället fick Timrå kvittera med sekunder kvar. Det ska inte få hända, men händer ändå.

Medgångarna i Eon Arena hade redan gått ut, men eftersläntrarna kom tillbaka till läktarna och där krängde man på sig halsdukarna igen. Ni förstår att det inte bara var jag som trodde att Brynäs skulle vinna.

Kahnberg gör mål igen. Såg ni avslutet? Gillar ni inte det håller ni på Timrå. Det finns ingen anledning att annars säga emot mig.

Stabil insats, men inga slutspelsbiljetter i min brevlåda som min gamle bänkgranne skulle sagt. Jag vet att det ser bra ut inför dom avslutande matcherna, men jag väntar tills dess Tjocka tanten sjungit sin sista ton.

Järnkrok blir bara bättre och bättre. Mogen, energisk. Kvalitet rakt igenom. Idag var Silfverberg och Carl kalas. Rödin med för den delen, men jag gillar verkligen Jacob och Järnkrok. Kan bli något alldeles särskilt i framtiden.

Nu väntar HV och självklart förlorade dom idag. Självklart då dom kommer till Gävle på måndag med revanschlust och lite frustration.