Tanken med min blogg är egentligen att bara skriva om Brynäs, men ibland känns det viktigt att också kommentera andra lag. Därför har jag valt att idag kommentera två lag som den här säsongen presterat fast på två helt olika sätt. Jag tänker - som så många andra - på Luleå och Frölunda.
Luleå är ett lag som - nästan - alltid spelar slutspel. En klubb där profilvärvningar tillsammans med norrbottnisk tjurskallighet ofta lett laget framgångar. Jiri Kucera, Mika Nieminen, Jarmo Myllys, Stefan Nilsson, Mikael Renberg och Thomas Berglund är bara några exempel på spelare som väckt beundran långt söder om Byske älv.
Den här säsongen var laget nederlagstippade av många, men nu leder laget Elitserien efter att ha imponerat på väldigt många olika sätt. Det finns dom som säger att det inte kommer att hålla hela säsongen, men jag undrar jag. Laget spelar tryggt, har åtminstone en seriös ledare och spelar därefter. Jag tror Luleå kan gå riktigt långt även om jag tvivlar på att man går hela vägen. Ni vet att jag tror mer på bland annat LHC. Luleå och dess supportrar är i sjunde himlen. Inget att snacka om. Det skulle också jag vara. Om jag höll på Luleå.
I andra ändan av tabellen hittar vi Frölunda. Ett lag med resurser, tillgångar, tradition och förutsättningar att lyckas, men just nu är man inte ens nära. Lugn och ro kännetecknar knappast framsidans stolthet. För några dagar kunde vi läsa om hur klubben hanterade situationen kring Ulf Dahlén. I mitt huvud dök frågor upp hur en organisation hanterar motgångar. Idag läser jag om Kenta Johanssons lösning på dagens problem i Frölunda. Han vill lösa dagens utmaning på ett för honom gammalt sätt. Han vill inte bygga lag. Han vill värva spelare. Jag tror inte på hans lösning. Jag hoppas dock att Frölunda får rätsida på framsidan.
Å andra sidan borde jag inte skriva sådana här inlägg. Jag kan inget om lagen och borde därför vara försiktig, men ibland kan jag inte hålla mig. Med respekt till dom av er som kan era lag hoppas jag att ni inte tagit illa upp.
För övrigt saknar jag Granström.
För alltid en av oss
6 år sedan
2 kommentarer:
Vadå "sjunde himlen"? Det här är krass, underbar verklighet...
Är allt bra med familjen...?
Lasse
Du har rätt. Verkligheten kan vara precis som du beskriver den. Stort grattis. Sämre hockey känns avlägset antar jag?
Allt är bra med familjen. Det mesta är nytt, svårt och alldeles fantastiskt. Jag gör mitt bästa. Försöker göra det svåra enkelt. Vissa dagar går det bättre än andra. Sköt om dig och dom dina.
Skicka en kommentar