Inget att yvas över

Jag gör som Boork. 7 - 1 mot ett Österrike som präglades av samma organisation som ett knattelag är naturligtvis bra, men inget fick mig att tro att Tre Kronor är en medaljkandidat. Tvärtom blev jag lite orolig av bristande ödmjukhet i den andra perioden.

Nu är premiären avklarad och när nu laget tillförs ny kompetens i nästa match kan det bara blir bättre. Men viktigast av allt - det måste bli bättre.

Jag väntar också med hyllningarna av Omark. Det ska bli intressant att se hans lina mot ett riktigt hockeylag. Ni vet - ett lag där alla spelar försvar...

Jag vill till MSG för match sex. Någon som har pengar och biljetter över och i behov av sällskap?

Straffmål, självmål och vinstmål

Ni har säkert precis som jag kikat på den senaste tidens spektakulära straffmål gjorda av unga svenska spelare. Utan tvekan exempel på ögongodis för oss som gillar idrott.

Det är sämre med exempel när det gäller spektakulära självmål, men några finns det. Danne Johanssons i Läkerolen tillhör avdelningen smärtsamma och den japanske spelarens i något VM för några år sedan representerar gruppen underhållande självmål.

Ett annat plågsamt självmål blev jag påmind om när Aftonbladets månadsmagasin damp ned i brevlådan häromveckan. Det är länge sedan, men kom ihåg att det var ett självmål i en Stanley Cup-final. Konsekvensen av målet blev att rivalerna tog hem titeln den säsongen.




Det finns många vinstmål att minnas. Bisset avgörande mål i slutminuten av den fjärde SM-finalen 1999 är ett mål som jag för evigt kommer att bära med mig. Eero Somervuoris mål mot HV71 i onsdags är ett aktuellt exempel på ett annat vinstmål. Om han sedan hamnar i vårt Brynäs är inte alls säkert. Men om han gör det blir det säkert långt fler än bara jag som kommer att påminna bänkgrannarna om att det var just han som satte det mål som avgjorde SM-finalen 2009.

Han får gärna skriva på för oss. Om så sker hoppas jag på många - och då menar jag många - vinstmål i vår matchtröja...