Efter mängder av matcher som slutat med förlust, oavgjort eller övertidsmål var det skönt att få bevittna en match som Brynäs vinner utan diskussion. 4 - 1 var smickrande siffror för Rögle.
Från läktaren såg det ut som om Rögle var slitna. Kanske kostade segern mot Luleå mer än det smakade... Nu vill jag inte förta Brynäs insats då den var bättre än på mycket länge. Laget imponerar inte, utom möjligen på ett område...
Idag visade Brynäs en beslutsamhet framför eget mål som inte synts till sedan Tuulolas och Melkerssons dagar. Laget stod upp för sin målvakt och var beredd att ta en smäll för att få ge en tillbaka. För att undvika missförstånd vill jag vara tydlig med att jag inte är en person som uppmuntrar slagsmål. Tvärtom tycker jag omotiverade slagsmål skickar ett löjets skimmer över vår sport, men det är något annat när ett lag står upp för sin målvakt och visar att man inte accepterar vilka fasoner som helst.
Jag lider dock med Lindbäck. Med sekunden kvar hade han möjligheten att få hålla en elitserienolla, men lagkamraterna stod redan i duschen när matchens sista tekning skulle genomföras. Det resulterade i ett mycket onödigt baklängesmål. Lindbäck gör flera viktiga räddningar i den tredje perioden och han är definitivt på väg att växa in i rollen som vår målvakt. All heder till Anders. Han får ett stort plus i min bok.
En annan spelare som är värd ett särskilt omnämnade är Sebastian Lauritzen. Idag visar han varför Czarnecki ger honom den istid han får. Lauritzen har blick för spelet och tillsammans med Dackell visade han idag såväl spelsinne som offervilja. Jag är inte överraskad om Sebastian kommer att växa in i laget än mer.
Självklart vill jag önska alla läsare Gott nytt år. Låt oss hoppas att det nya året inleds på samma sätt som det gamla avslutades. Med seger...
Den blomstertid nu kommer
8 månader sedan
11 kommentarer:
Ja visst är det roligt att Lindbäck börjar bli varm i kläderna och visa sitt kunnande, något som jag tror du och jag är överens om att han har.
Vad gäller Lauritzen är han lite av en oslipad diamant, tyckte han visade det redan mot Djurgården före jul. Och efter vad jag förstår är han värvad delvis för det, inte bara som ersättare för de skadade.
Sedan måste jag säga emot dig om slagsmål, de fyller sin funktion, delvis för att locka publik men mest för att en fight, till synes omotiverad kan vara utmärkt tändvätska för laget när en match börjar svänga emot.
Roligt att du håller med om Lindbäck och Lauritzen.
Precis som du säger menar jag att det finns tillfällen då en fight är nödvändig. Jonathan C gjorde i mina ögon inget fel igår.
Däremot när det gäller att ta en fight för att "tända laget" håller jag inte alls med. Ett tufft fysiskt spel tänder ett lag lika mycket. Ett slagsmål bara för att "tända ett lag" är endast ett tecken på att man är dålig på det fysiska spelet.
Jag njuter av tacklingar, backar som visar var skåpet som ska stå när motståndaren blir för närgången vår målvakt och fighter när en motståndare inte förstår att den håller sig inför ramarna. Däremot tycker jag fortfarande att slagsmål för publikens skull känns omotiverat, men det är jag det...
Jag kan till viss del hålla med dig om figten för publikens skull, är inte därför jag går på hockey men jag vet att det finns de som gör det och ska jag vara ärlig så kan jag, om det är en riktigt dålig match någon gång tycka det är uppfriskande att någon visar lite känslor. Med det sagt får det ju inte heller gå till överdrift.
Och visst, funkar det fysiska spelet är väl det att föredra men det gör det ju inte alltid och det är då jag menar en fight kan tända. Djurgården under Wikegårds regi är ett bra exempel på det, de vände fler än en match på det viset.
Visst en fight kan tända ett lag. Det råder ingen tvekan om det. Men, när ett lag börjar slåss för att man är sämre på ishockey blir det för mig lite töntigt. När ett lag däremot tar tacklingar och visar att man inte gett upp blir jag glad.
Jag tror att vi vet var vi har varandra och jag tror att vi menar ungefär samma sak även om våra gränser inte går på precis samma ställe. Det är roligt att se att ett gammalt kärt ämne som hockeyfighter aldrig verkar gå ur tiden...
Det jag tycker var mest kul med ditt inlägg var att du nämnde Melkersson, en stor favorit hos mig vilket du kandke sett om du läst BP bloggen. För övrigt var nog din senaste kommentar mitt i prick.
Jag säger bara O A Melkersson...
Melker är verkligen en spelartyp som jag saknar. Från hånad till hyllad på något år. Finns inte den match då jag inte tänker på honom.
Kanske borde vi göra en gemensam kraftansamling och göra en hyllning till Melker värd namnet?
Absolut, "Melker" är i mina ögon en som personifierar den s.k. Brynäsandan, ett stort hjärta för klubben, kämpade till sista blodsdroppen och tog några extra steg för att få blöda ut de där dropparna. Dessutom vågar jag påstå att alla Brynäsfans har en åsikt om han, kanske inte alla lika sund sådan som du och jag. Men nämn honom på en fest så blir det diskussion, även om det är bland de som är mindre vetande (läs håller på andra lag).
Gav Melker en liten hyllning på BP nu och med det önskar jag dig ett gott nytt år.
Bryter in här med något så simpelt som ett Gott nytt år...
Du är rolig du...
Gott nytt till dig också! Hälsa din familj.
När jag kommer till Luleå nästa gång hör jag av mig. Om det är OK vill säga?
Skicka en kommentar