Minnen som aldrig förtvinar

Vissa spelare etsar sig fast oavsett om jag vill det eller ej. Ibland för att deras blödande hjärta för ishockeyn fått mig att tro - att utan det hjärtat - hade dom aldrig varit elitspelare. Deras talang hade helt enkelt inte räckt till. Vid andra tillfällen är det precis tvärtom. Spelare med så mycket talang att upplevelse av att sitta på sidan och se dom spela blir mer estetisk än idrottslig.

Genom åren har jag haft förmånen att få se spelare av alla sorter och typer, men några dröjer sig kvar. Jevgenij Davydov, Tom Bisset, Pavel Brendl, Tommy Melkersson, Anders Huss, Ove Molin, Nicklas Bäckström, Johan Lindström, Janne Larsson, Jonathan Granström och Per-Johan Johansson är några exempel på spelare jag aldrig kommer att glömma att jag fått se spela i vår tröja. Jag kommer att minnas dom alla - men av helt olika anledningar.

Jag undrar vilka av årets nya spelare som kommer att tränga sig in bland dom som jag - för alltid - kommer att minnas med stor glädje?

Brynäs - Sveriges tråkigaste lag?

Under skånesemestern fick jag förmånen att läsa Helsingborgs Dagblad i pappersform. Det är alltid intressant att läsa lokaltidningar från platser jag inte kan någonting om och - believe me - jag kan verkligen inte mycket om nordvästra Skåne.

I söndags hade lokalsportens Daniel Rooth kommenterat Rögles möjligheter inför kommande säsong. Sjödda nämndes som figursydd och Gunnar Persson som tydlig. Rögles bortaspel ska det bli ordning på enligt artikeln. Jag önskar lycka till och tror han har mer än en poäng i sin artikel.

Den kompetente Rooth rankar också lagen och enligt honom kommer Brynäs att hamna på åttonde plats och får han rätt är det mycket som talar för att det blir HV som står för motståndet i en eventuell kvartsfinal. Spekulationer under semestertider ger jag inte mycket för, men visst vore det trevligt med en kvartsfinal. Men först ska kontraktet säkras.

Rooth beskriver Brynäs så här: "Elitseriens tråkigaste lag förra säsongen byggde sitt spel på riskminimering." Jag gillar offensiv ishockey, men jag är svag för lagidrott där spelare och ledare har kommit överens om hur matcher ska genomföras och sedan visar varandra att man menat allvar. Jag ser inte det tråkiga i att vinna matcher på grund av att man gör färre misstag än motståndarna. Genom åren har jag sett fler matcher avgöras av individuella och kollektiva misstag än av extraordinära prestationer av enskilda spelare. Tråkigt kan vara vackert.

Men... Jag skulle ljuga om jag påstod att tittar på bandade matcher för att njuta av defensivspecialisterna. När jag ska njuta av ishockey då blir det Smurfarna från 1993, Tommy Melkerssons bortamål mot AIK 1994, Davydov från 1995, De hänsynslösa från 1999, Pavel Brendl från 2007 och vilken match som helst med Ovetjkin...

Daniel avslutar sin kommentar om Brynäs med "Brynäs blir nog lite, lite vassare den här säsongen." Jag hoppas Rooth får rätt.

Lagidrott när det är som bäst

Ni vet att det ibland händer att den här bloggen innehåller annat än ishockey. Det är inte ofta, men idag kan jag inte hålla mig ifrån att kommentera den landskamp som Sverige spelade igår. Många hockeyälskare säger att fotboll innehåller alldeles för lita av kamp, fysik och fart. Jag tror även dom var nöjda med Sveriges insats igår.

Dom av oss som ägnade lördagens sista timmar framför tv-apparaten fick se ett Sverige organiserat med sådan disciplin att Lasse Falk skulle göra volter av glädje, en lojalitet med den gemensamma överenskommelsen som skulle gjort att Tommy Sandlin snutit sig i sin näsduk fler gånger än vad som är nyttigt för bihålorna och ett levande exempel på talesättet att motivation slår klass. Den alltid så välformulerade Simon Bank beskriver det bra i dagens Aftonblad.

Alla hyllar Mellberg och Majstorovic. Jag gör likadant. Det var som att se Niclas Wallins fysik kombineras med Tommy Melkerssons hjärta. Det svenska mittlåset såg ut att vara en genetisk kombination av Marko Tuulola och Tommy Sjödin. Ni förstår vad jag menar. Hjärta, tanke och fysik förenat med taktisk finess.

Matchen mot Portugal blev en påminnelse till oss alla om hur lagidrott kan vara när den är som allra bäst.

VM-kvalet lever i allra högsta grad. Någon som har en biljett till Råsunda den 6/6? Det är bara att gratulera.

Något borde sägas

Kom hem sent igår kväll. Sliten av intrycken och utan lust att kommentera lagets insats. Idag konstaterar jag bara att något borde sägas.

Resan hem ägnades åt eftertanke. Brynäs var inte riktigt nära i mer än 20 minuter. Under den första perioden skapade Brynäs två - riktigt - bra målchanser och det hade varit riktigt intressant att se vad vårt lag presterat om man fått göra ledningsmålet.

Att det sedan inte spelat någon roll för slutresultatet spelar kanske mindre roll. Brynäs möter ett klasslag i ruskig form. FBK är bra just nu. Man mäker att laget är fokuserat. Varje avblåsning diskuteras, varje spelare som missar en markering får en korrigering av coacher och lagkamrater.

Brynäs har en tuff uppgift framför sig. Kan man röra FBK i någon eller några av dem kommande matcherna? Jag tror det, men det kommer att krävas en hel del av laget.

Jag ville bara njuta av slutspelshockey, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag njöt. Det finns ingen njutning i förluster. Det är skönt att veta att mina plågsamma minnen kan förändras redan imorgon.

Imorgon hoppas jag på en mer kreativ Widing, en elakare Granström, en Lind i PP och mer fart under rören på 16 och Molin. Jag hoppas på en Lars Jonsson som visar offensivlusta och ett fysiskt spel av Andersén som påminner mig om Melkersson. Kom igen nu, Brynäs! Det är slutspel och nu ska klubbmärket försvaras till sista svettdroppe.

Jag har inga råd att ge - bara tilltro till ert uppdrag!

En match i mängden?

I min värld är det efter 55 omgångar vi räknar samman alla reslutat för att se vilka åtta lag som ska spela slutspel, barmarksträna eller kvala. Alla matcher under serien är lika viktiga. Därför skulle man kunna se dagens match mot Djurgår'n som en match i mängden. Om det varit omgång 12 hade vi sagt att vi får se hur det går, men nu är det omgång 52 och helt plötsligt gäller matchen så mycket mer.

Om laget gör det man är bra och minimerar svagheterna till teoretiska tankeexperiment har vi som står på sidan alla möjligheter att få se en mycket bra hockeymatch. En match där Brynäs och Djurgår'n drabbar samman för att mäta sina krafter.

Det lag med mest kyla, smartness och hjärna kan avgöra matchen. En Fredrik Bremberg som är i ruskig form och kanske är seriens absolut bästa forward just nu ställs mot Laget Brynäs med en förstalina som avgjort mer än en match på slutet.

Det historiska arvet vilar tungt på klubbarna som idag möts i Läkerol Arena. Djurgår'n kämpar för Stockholms stolthet och Brynäs för en stad där klubben betyder mycket mer än bara ishockey. I senaste matchen på Hovet fick vi se en match avgöras på ett udda sätt och där starka känslor av den mer negativa arten präglade spelare, ledare och supportrar efter matchen. Nu gäller det att lägga allt det bakom sig. Idag spelas en helt ny match där historia inte betyder något. Det är bara nästa byte laget kan påverka. Därför är det här en match i mängden.

Ähh... Vem försöker jag lura? Nu kör vi! Idag gäller det! Granströms nacke kommer att vara dold mellan skydden. Hansens tröja lika blöt som Melkers eller Wallins en gång var efter match. Molin och Dackell kommer att leda laget och Widing kommer att vara skillnaden. Jonsson styr försvarsspelet och Sundqvist svarta blick kommer att bränna hål i sargerna. Håll i hatten! 16.00 släpps pucken!

Vi kan, vill och ska till slutspel!

Godkänt med ett undantag

Efter mängder av matcher som slutat med förlust, oavgjort eller övertidsmål var det skönt att få bevittna en match som Brynäs vinner utan diskussion. 4 - 1 var smickrande siffror för Rögle.

Från läktaren såg det ut som om Rögle var slitna. Kanske kostade segern mot Luleå mer än det smakade... Nu vill jag inte förta Brynäs insats då den var bättre än på mycket länge. Laget imponerar inte, utom möjligen på ett område...

Idag visade Brynäs en beslutsamhet framför eget mål som inte synts till sedan Tuulolas och Melkerssons dagar. Laget stod upp för sin målvakt och var beredd att ta en smäll för att få ge en tillbaka. För att undvika missförstånd vill jag vara tydlig med att jag inte är en person som uppmuntrar slagsmål. Tvärtom tycker jag omotiverade slagsmål skickar ett löjets skimmer över vår sport, men det är något annat när ett lag står upp för sin målvakt och visar att man inte accepterar vilka fasoner som helst.

Jag lider dock med Lindbäck. Med sekunden kvar hade han möjligheten att få hålla en elitserienolla, men lagkamraterna stod redan i duschen när matchens sista tekning skulle genomföras. Det resulterade i ett mycket onödigt baklängesmål. Lindbäck gör flera viktiga räddningar i den tredje perioden och han är definitivt på väg att växa in i rollen som vår målvakt. All heder till Anders. Han får ett stort plus i min bok.

En annan spelare som är värd ett särskilt omnämnade är Sebastian Lauritzen. Idag visar han varför Czarnecki ger honom den istid han får. Lauritzen har blick för spelet och tillsammans med Dackell visade han idag såväl spelsinne som offervilja. Jag är inte överraskad om Sebastian kommer att växa in i laget än mer.

Självklart vill jag önska alla läsare Gott nytt år. Låt oss hoppas att det nya året inleds på samma sätt som det gamla avslutades. Med seger...

Riktigt duktigt trött på det här

Trött är namnet på den känsla jag upplevt mest tydligt de senaste 24 timmarna. Inför gårdagen hade jag förhoppningen om att lördagen skulle bli en vändpunkt. Nu blev det inte så. För tredje matchen i rad är det nära att Brynäs skulle få med sig poäng, men det blev också en tredje förlust. Trött är bara förnamnet.

Det är lika irriterande att vi från sidan upplever att motståndarnas mål kommer till lite väl enkelt. Individuella misstag som laget får betala ett högt pris för. I torsdags var det Sjödin som var lite väl intresserad av vad som hände i mittzon och glömde ta med sig pucken. I lördags var det Månsson som visserligen försökte passa pucken till medspelare, men gjorde det utan att påtala det för sin kamrat. Två mycket allvarliga misstag i två mycket viktiga matcher.

Nu vill jag inte lägga skulden på förlusterna på några enskilda spelare. Ett lag vinner tillsammans och ett lag förlorar tillsammans.

Uppehållet för Sweden Hockey Games - eller vad årets sponsor valt att kalla årets turnering -kommer lägligt. Nu får Brynäs möjligheten att verkligen ta ansvar för vår situation. Det handlar inte om bättre målvakter, lagkaptener eller måltorka. Det handlar om att alla spelare ska se varandra i ögonen och med bara blicken övertyga varandra om att årets Brynäs är ett lag som reser sig på nio. Ett lag som kommer att spela de sista omgångarna som om det vore de sista matcherna i deras karriärer.

Jag är, och har alltid, varit stolt över att vara brynäsare. Jag vill gärna tro att det också gäller årets spelare i vårt representationslag. Jag är övertygad om att alla ledare och spelare kommer att göra sitt yttersta för att den besvärliga situation vi nu befinner oss i kommer att se annorlunda ut efter den 9 mars.

Mitt råd är som vanligt ett enkelt råd. Ishockey är en lagidrott präglad av teknik, kamp och finess. Genom att kombinera dessa tre ingredienser och lita på att alla utför sina arbetsuppgifter för att göra laget bättre skapas framgång.

När man är trött ska man vila. Efter vila kan man prestera igen. Låt oss hoppas att vilan hjälper vårt lag.

Vet inte riktigt varför jag kom att tänka på Tommy Melkersson. Det måste vara mitt undermedvetna som kom att tänka på lagspelare, sälja-sig-dyrt-mentalitet och spelare som alltid gör sitt jobb. Undrar om jag inte saknar Melker litegrann? Jo, så är det.

Nu börjar det bli spännande

Jag var inne och läste Kebs kommentarer på Gefle Dagblads Brynässida och jag konstaterar att intresset för vårt lag aldrig verkar sina. Är det inte glädje över sportsliga framgångar - den enda gången vi Brynäsare egentligen är glada? - är det oro över kontraktsläget, spelare som borde värvas eller att arenan inte är så vacker som vårt lag förtjänar. Jag tycker i grund och botten att det är gnälligt, men jag vet samtidigt att det egentligen uttrycker ett äkta engagemang snarare än oro och gnäll.

Jag tror att Tommy Sandlin hade tagit fram en kasset från 1993 och tittat på den sista kvartsfinalen från Leksand. Ni vet den gången när Ove Molin blev framspelad av Tommy Melkersson i sudden. Härlig seger... Som ni märker är Sandlin närvarande.