Även en dyr seger är en seger

Seger i Karlstad. Jag skriver det igen. Seger i Karlstad. Brynäs gör en bortamatch med ett lag som är så sargat att patientsalarna på Länssjukhuset i Gävle framstår som rena vitalitetscentrum. Jag ska inte trötta ut er med skadelistan - den kan ni - men jag tycker det är en bedrift att vinna i Karlstad med bland annat Dackell, Nordquist och Lauritzen borta.

Även om gårdagens triumf var en lagseger av klassiskt snitt går det inte att undvika - och det vill jag inte heller - att nämna Magnus Kahnberg som spelar kontraktshockey på ett härligt vis och Jonathan Granström som spelar granströmhockey med ett hjärta större än Siljanslagets.

Kan Brynäs vända 0-2 i matcher till en semifinalplats? Det är klart man kan, men visst blir det svårt. När den kreative Carl Järnkrok nu också är borta resten av året minskar möjligheterna, men det är i motgång karaktärer prövas och det är nu vi får se vad Lasse Jonsson, Jörgen Sundqvist, Mads Hansen, Dale Clarke är gjorda av.

Förutom att Färjestad förlorade matchen förlorade man också publikmatchen. Dom enskilda FBK-supportrar vi kan se på TV-bilderna har skadat sin klubb på ett sätt som är svårt att begripa. Självklart ska inte FBK ansvara för dessa individers uppfostran och sätt att vara, men när klubben inte klarar av att säkerställa säkerheten för spelarna är det faktiskt klubbens problem.

En seger jag kommer att minnas

Jag blir aldrig riktigt klok på årets upplaga av Brynäs. Nöjd, glad och lite stolt summerar jag intrycken från dagen. Brynäs reste sig efter knockouten i Övik. Det mesta som var dåligt i torsdags var bra idag. Vad beror sådant på.

Coach Cz visade vem som bestämmer och vaskade om i laget. Spelarna tittade sig i spegeln och såg något annat än det dom såg i torsdags och går idag ut och gör en match jag kommer att minnas.

Ta med allt till nästa match är mitt enkla budskap.

Lauritzen, Nordquist och Johan Larsson är det den förstalina som kan komma att vara skillnaden i fler matcher? Jag tror det.

Svedberg given etta ett tag framöver? Jag vet det.

Briljant Lauritzen

Övertidssegern mot Linköping var välkommen. Trevlig insats av laget, briljant av Lauritzen och en sen kvittering som sved.

Jag väljer att hålla fast vid det jag gillade i matchen. Farten, pp-spelet och Lauritzen. Om ni kikar bakåt i min blogg kan ni läsa att jag många gånger gett Lauritzen beröm för den spelförståelse han visat upp. Han fick betyget med beröm godkänt redan ifjol, men i år har han blommat ut rejält. Han har blivit en viktig kugge i ett för framtiden intressant lagbygge.

Hans lättnad - och kors i taket tecken - efter gårdagens första mål visade oss andra vilka förväntningar det finns på välbetalda forwards. Det betyder inte mycket att vara en skicklig spelare som gör andra bättre om inte målen kommer. Nu får vi hoppas krutet är torrt mot Timrå också.

Lauritzen lämnade Timrå tidigt under karriären. Han fick inte riktigt chansen under Kenta Johanssons ledning. Kenta värvade hellre "färdiga" spelare än utvecklade talangen Lauritzen. Tråkigt för Timrå, men roligt för oss som följer Brynäs.

Matcherna i Sundsvall brukar bli tillknäppta historier medan matcherna i Gävle brukar vara mer saloondörrshockey. Det ska bli intressant att se vilken match vi får se imorgon.

Plötslig död

Jag ger upp. Det går inte att förstå sig på idrotten. Det går inte.

Det finns ändå anledning att göra ett försök. Motflyt, medflyt, flyt och några minuter senare är den plötsliga döden något som också kan vara vackert.

Kahnberg, Nordquist och Lauritzéns stigande form nämndes inför match och med risk för att dölja det självgoda leendet på ett inte alltför klädsamt sätt konstaterar jag att det ser ut som dom har något på gång. Ska bli intressant att se vad dom tänker hitta på mot sin gamla arbetsgivare på lördag.

Ungdomarna såg pigga ut och det glädjer. Rundar dom stabbiga backar på lördag? Jag tror det.

Det går inte att förstå dagens match. Det går inte.

Den här kvällen smakade konjaken som den skulle.

Kom igen nu, Brynäs!

Färjestad på hemmaplan brukar bli minnesvärda matcher. Jag tror laget samlar sig likt man gjorde inför mötet med Luleå. Lasse Jonsson är tillbaka i laget från start. Det finns anledning att tro att han är riktigt sugen på att göra en bra match.

Emil Kåberg och Jonathan Granström inledde ett flera år långt kramkalas för flera år sedan. Det ska visst härstamma från tiden då Granström spelade i Mora. Det brukar inte vara julkortsadresser dom byter med varandra. Return to sender idag?

Ungdomarnas poängskörd har inte lyst upp målprotokollen lika mycket sedan defensiven beordrades från Cz. Förståeligt då deras roll förändras. Jag tror dom går utanför boxen idag och visar väg och avslut.

Kahnberg, Lauritzén och Nordquist har visat gryende form. Det är en formation jag tror stenhårt på. Kommer dom igång har Brynäs något alldeles extra att vila ögonen på.

Det är alltså dags för ny hemmamatch efter det besök i Övik som såg ut att bli en fest men som slutade i ett inferno av känslor där förlustens obehagliga ilningar lämnade det tydligaste minnet. Idag hoppas jag slippa snegla mot den konjak som mår bäst av att mogna.

Kom igen nu, Brynäs!

Jaha...

Konstaterar att Lauritzen klev fram. Grattis till Tim Sandberg.

Ska idag försöka ta mig igenom matchen en gång till. Inte för att må bättre. För att förstå.

Ska vi säga det tillsammans? Jag saknar Granström.

Brynäs vinner, men...

Brynäs vinner med 5-2 mot Sundsvall. Låter tryggt, säkert och stabilt. Det stämmer inte riktigt överens med den match jag just sett.

Den hygglige skulle säga att om man tar bort 10 minuter av den andra perioden skulle det kanske lika gärna slutat 5-0. Den kärve skulle säga att bristande disciplin och lojalitet med laget kunde kostat laget en seger.

Jag befinner mig någonstans mitt i mellan dessa bägge påståenden. Det är imponerande av Brynäs att vila Dackell, Jonsson, Somervuori, Hansen och Nordquist och vinna matchen. Lägg till att Sundquist fick ett tidigt matchstraff och att Andersen och Granström drog på sig tio-minuters utvisningar och ni förstår att laget fick gå hårt åt dom yngre. Det är imponerande.

Rödin, Järnkrok och Silfverberg växer samman till en enhet när ansvar läggs på deras axlar och Lauritzén och Kahnberg levererade i nästan varje byte. Lauritzén gör hattrick och jag gör det enda hatt trick jag kan göra. Jag lyfter på den.

Svedberg i målet hade ingen enkel match och hans insats var svårbedömd. Backsidan fick slita hårt och även om Ekholm och Bertilsson syns i matchprotokollet som mål- och poänggörare var det deras defensiva kvaliteter vi fick se idag.

Vi fick se en träningsmatch. Den var inte bra, men jag tror att dom som spelade hade mer än fuktiga underställ.

Imorgon väntar Timrå. Jag utgår från att kaptenstrion är tillbaka och ombytta, att Somervuori är sugen på mål och att Hansen styr upp det defensiva spelet. Lasse Jonsson kommer att få istid - lita på det. Men, vi får vänta till imorgon för att få veta svaret.

Klokt val

Sebastian Lauritzen blir kvar i laget. Det tror jag kan vara klokt. Efter en säsong där Lauritzen tagit för sig på ett annat sätt än vad som var fallet när han kom till klubben känner jag mig trygg med att han förlängt kontraktet.

Det gläder mig särskilt att han uttrycker att Brynäs tagit väl hand om honom och att det varit ett viktigt argument för att stanna i Gävle.

Vilka kliver fram?

Varje lag behöver spelare som lyfter sig i dom stora matcherna. Det handlar ofta om spelare som ska leda laget, men ibland också om spelare som vi inte visste hade det i sig.

Seriespel är en sak och slutspel en annan. Det finns spelartyper som fungerar i seriespelet, men som är ovärderliga i ett slutspel.

Det ska bli intressant att se vilka som är vilka i årets Brynäs. Granström och Sundqvist är spelare som gillar slutspelshockey, men vilka nya kliver fram. Blir det spelare som Lauritzen och Järnkrok?

Personligen tror jag mycket på formstarka Nordquist, Kahnberg och Molin. Jag tror också att det finns en spelare som det hittills talats ganska lite om i det här sammanhanget - Anton Rödin. Han kan - med sitt sätt att spela - passa in i ett slutspelande Brynäs.

Om jag längtar till torsdagen? Inte särskilt mycket. Bara lite. Trott det den som vill.

Viktig seger gav viktiga poäng

Jag har precis kommit hem efter en onödigt lång hemresa från Gävle och jag är riktigt nöjd med mitt lag.

Brynäs första minuter av matchen hade en del att önska, men vad gör väl det när Eero Somervouri gör 1-0. Förstaformationen gör mål trots att man inte glänser. Man gör det för att formationens lägstanivå är hög. Innan målet kommer till genomför man ett antal passningar som är skolboksexempel på hur det ska se ut när spelet inte fungerar som man vill, men man ändå vill underlätta för sina lagkompisar. Somervuori spelar på öppna ytor, Dixon och Dackell vänder några gånger på Luleås försvar och till slut har Eero the Hero via målburens alla stolpar gjort 1-0.

Än en gång blir jag glad när Rödin, Silfverberg och kanske främst Järnkrok är på isen. Kloka spelare som kompletterar varandra och spelar seniorishockey trots sin unga ålder. Imponerad är det ord jag söker.

Lagen spelar inte snällt mot varandra och när Lauritzen blir skadad är vi många som blir oroade över var den här matchen ska sluta. Det lugnar ned sig och spelarna tar ansvar för sitt eget beteende.

Som åskådare - på plats i arenan - får man ta del av mycket som aldrig syns framför tv-apparaten och jag konstaterar att det var inte artigheter och vänliga klappar på axeln som utbyttes i de vinklar som kamerorna inte kommer åt.

Markström är stor i matchavslutningen, men han fick mycket hjälp av sina lagkamrater vid några av skotten i slutminuterna. En delad poäng hade kanske varit mest rättvist, men då ishockey inte är en bedömningsidrott utan en sport där flest mål vinner fyller jag på poängkontot med tre nya och mycket viktiga poäng.

Vi ser ibland olika matcher som en konsekvens av att vi följer olika lag och det trots att det är samma spelare på isen. Vi följer våra egna spelare på ett annat sätt än motståndarna. Vi är - kort sagt - färgade av våra egna klubbfärger och våra känslor för våra respektive lag.

För min del såg jag en match fylld av kamp och mindre av finess, en match där spelare gick över gränsen mer än en gång och en match som slutar på ett - för mig - mycket tillfredsställande sätt. Det ligger i sakens natur att jag skulle vara överraskad om någon Luleåsupporter håller med mig på den punkten.

Seriespelet kringlar vidare

Inte för att jag vill skapa någon dramatik som inte finns, men det känns som om matchen mot SSK kan vara väldigt avgörande för hur vi kommer att må när vi ser tillbaka på säsongen 09/10. En seger i Scaniarinken och ytterligare en omgång är bortrollad, en förlust och lagen underifrån känner vittring.

Brynäs har inte spelat sedan i lördags medan SSK gjorde en - i mina ögon - riktigt bra match mot LHC. I alla fall i den första halvan av matchen. Brynäs åker inte till Södertälje för att möta en slagpåse utan för att möts stolta spelare med en spelidé, en duktig målvakt och ett förhållningssätt gentemot sin tabellsituation som imponerar på mig.

I Brynäs är Markström tillbaka i målet och Lauritzen tar sina första skär på några veckor. Det känns bra och även om SSK imponerar så möter dom ett Brynäs som är bättre än på flera år.

Det är min förhoppning att juniorkedjan fortsätter att spela som man gjort. Deras spelstil kan passa riktigt bra mot SSK.

Förra gången lagen möttes i Södertälje var jag på plats. Den här gången blir det till att följa matchen på något annat sätt.

Trots att det i alla matcher står lika många poäng på spel känns poängen mer värdefulla den här tiden på året. Märkligt, men så är det.

Kom igen nu, Brynäs!

Skräckblandad förtjusning

Jag har redan nämnt att jag får någon sorts skräckblandad förtjusning i kroppen när andra klubbar visar intresse för "våra" spelare.

Timrå visar intresse för Lauritzen. Njurundasonen har rötterna i Medelpad, men Timrå har redan visat att intresset varit lågt. För sju år sedan lånades han ut till Sundsvall. Via Bofors och Linköping kom han i fjol till Brynäs. Czarnecki gillar honom och förlängs hans kontrakt är jag inte överraskad om Sebastian också stannar. Å andra sidan vet ingen hur stark hans längtan att revanschera sig inför sina kompisar Sundsvall är?

När det gäller Jörgen Sundqvist och ryktena om KHL hamnar det på en annan nivå. Även om Timrå inte är skraja för att öppna plånboken för spelare dom vill ha så är det inget mot vad en rysk oligark kan erbjuda när spenderbyxan sitter på. Jag hoppas att Sundqvist stannar mer än mycket annat. En favorit som jag håller högt i Brynäs. Hårdare än granit och helt okänslig för kryptonit.

Av någon anledning blir jag glad att Johan Davidsson stannar i HV 71. Han har bara representerat HV i Sverige och det känns bra att det finns spelare som nobbar de absolut högsta löneutbetalningarna för att vara kvar i sin klubb. Nu spelar inte Johan gratis i HV 71 - tvärtom utgår jag från att hans lön är av en galen art för att vara i en svensk klubb. Men, roligt är det.

Fyra korta kommentarer

Lauritzen är ett hett villebråd för flera elitserieklubbar. Även om jag gärna ser att Sebastian är kvar i Brynäs känns det väldigt bra att det finns andra som känner igen talang.

Noterar att Peter Forsberg spelar i kväll. Kan efternamnet ha spelat roll för att det inte blev en avstängning? Nej, så är det förstås inte.

Jag skulle inte ligga sömnlös om Brynäs skrev ett långt kontrakt med Jonathan Granström. Jag skulle bara sluta ögonen, andas lugnt väl medveten och - i trygg förvissning - om att det finns någon som tar hand om laget på det där lite bestämda sättet.

Lider särskilt med några grabbar som bor i Ängelholm. Ni vet vilka dom är.

Nu räcker det!

I en perfekt värld hade allehanda knäskador varit lika enkla att åtgärda som en utslagen tand. I en annan värld hade ansiktsskador varit något som lagats med silvertejp och sedan fungerat.

Nu lever vi i den här - lite defekta - världen och här krävs det snart bara ett medlemskap i Brynäs för att man ska halta lite, boka in en magnetröntgen eller börja bearbeta eventuell tandläkarskräck...

En viktig seger i en viktig match

Brynäs seger mot MoDo kändes mer än vad en seger gör i vanliga fall. Vi var många som hade ägnat en stund tankemöda åt vilka effekter en seger skulle få på tabelläget. När matchen var över drog vi på smilbanden när vi slog in 358 på fjärrkontrollen. Vi hade fått vad vi trodde inför en match där mycket mer än bara tre poäng stod på spel.

Jag hade gärna sett hela matchen, men det fick jag inte. Någon hade missat att parkeringsplatser för 7 400 människor måste plogas i god tid innan nedsläpp - trots att vi var vid travbanan 40 minuter innan match. Jag kom till min plats några minuter in i matchen. Det är inte ett godkänt arrangemang att så många som betalat så mycket inte får se hela den match man betalat för.

MoDo spelar en fin ishockey under den första perioden. Man använder hela banan och spelet är stort. Brynässpelarna ser inte ut att ha något riktigt motmedel, men Läck är duktig och med bara 0-1 in i kaffeköerna kändes det fortfarande möjligt att vinna matchen.

Brynäs kommer igång under den andra perioden och när Kahnberg och Lauritzen leker copycats känns det faktiskt rättvist med en liten, men dock ledning för Brynäs. Den tredje delen av matchen visar att ishockey är en kampidrott och det lag som kämpar bäst är Brynäs.

Granströms segermål är visserligen till en början en bjudning av Öviksbacken, men samtidigt ett prov på hur tre brynäsforwards tillsammans kan störa ett uppspel och hängivet göra det som krävs för att vinna den här typen av matcher. Förläng Granströms kontrakt - och gör det nu.

Jag är imponerad av Brynäs insats. Med många spelare skadade och på andra uppdrag visar laget upp en övertygelse som värmer ett supporterhjärta. Calle Järnkrok var väldigt bra. Han spelade powerplay, boxplay och han visade att han är i a-laget för att stanna.

Summa sumarum; Brynäs var förtjänta av en seger - och det blev seger. Nu väntar Färjestad på lördag. Kom i tid och ta med en spade. I alla fall om du vill försäkra dig om att få se hela matchen...

Å visst spelar Rödin på lördag?

Nöjd, men...

Hemkommen efter en hemresa där snöröjningen inte firat några triumfer borde jag kanske vara nöjd med att - bara - vara hemma, men Lasse på Bättre hockey säger att jag borde vara nöjd med en 5-2 seger mot Frölunda och så får det bli.

Det är väl klart att jag är nöjd. Brynäs spelar bättre hockey än Frölunda i den första perioden och i och med det hade risgrynsgröten lagt sig till rätta. Resten av matchen utvecklas till mer av ett krigsskådespel där spelare lade mer tid på att säga ouppfostrade saker till varandra än att spela det spel vi vant oss att se. Även den grenen vann Brynäs.

Dahlén tog timeout, bytte målvakt i 12 sekunder för att få vila på sina bästa spelare och han lät NHL-meriterade spelare leka trashtalkers. Kort sagt gjorde Dahlén allt utom att mäta motståndarnas utrustning för att få igång sitt lag, men den här kvällen var det bara Tomi Kallio som visade vilken kvalitet Västra Frölunda besitter när det gäller talang. Hans reduceringsmål var vacker hockeykonst.

Brynäs då? Jodå. Lauritzen "avgjorde" med ett vacker och modigt 4-1 mål, Ove Molin visar fightertakter, Granström var i sitt naturliga element och vem trodde att man skulle få se Dackell lobba in ett mål från mittzon? Inte jag. Läck visade att han är mer än bara en ersättare till Markström. Personligen beklagar jag att Järnkrok inte fick mer istid.

Men spelet på isen då? Ja... Det finns en del att önska. Men den här kvällen är jag glad över att ha kommit hem och att Brynäs slog Västra Frölunda med 5 - 2. Tack för det.

Uppdatering: Hur kunde jag glömma Eero Somervuori? Jag ber om ursäkt. Han var Brynäs absolut bäste spelare den här kvällen. Han arbetar hårdast, ser mest möjligheter och framförallt; han gör sina medspelare bättre.

Inte direkt stolt

Förlusten var odiskutabel och oundviklig. Brynäs representationslag ger bort den här matchen redan från början och det finns få saker som smärtar en supporter så mycket som just känslan av just det. Självklart tror jag inte att Brynäs gav bort matchen, men ni som varit med ett tag vet vilken känsla jag talar om.

Färjestad vinner rättvist, men hur kunde det se så illa ut? Ingen fart, inga kombinationer och liten eller ingen aggressivitet. Först i den tredje perioden anade vi det Brynäs vi vant oss vid att se den här säsongen. Brynäs var aldrig riktigt nära att ta poäng i matchen, men hade laget spelat som man gjorde under den tredje delen av matchen hade det kunnat sluta annorlunda. Färjestad behövde inte vara bra för att vinna. Nu ska ingen skugga falla på värmlänningarna. Tvärtom gjorde dom precis det som behövdes för att bussresan hem till Karlstad skulle bli en trevlig upplevelse.

Jag hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om ledarskap, inställning och hjärta - men det får bli en annan gång. Den här kvällen fick fler än Czarnecki något att tänka på.

Jag vill - trots allt - berömma Eero Somervuori, Anton Rödin, Alexander Sundström, Jacob Silfverberg, Daniel Hermansson och Sebastian Lauritzen. Godkänt blir betyget.

Nu väntar en välbehövlig vila för spelare, ledare och supportrar. Jag hoppas på ett annat Brynäs än det jag fick se idag efter uppehållet för Karjala Cup.

Kaptenen är tillbaka

Vi är några som genom åren återkommande diskuterat lagkaptenens betydelse i ett lag. Långt ifrån alltid har vi varit överens. Igår var vi dock helt ense. Brynäs har saknat Kapten Dackell. Inte bara för att han är Kaptenen utan lika mycket - om inte mer - för hans roll i såväl boxplay som powerplay.

När Brynäs möter Luleå är Dackell tillbaka. I och med det känner vi som samtalade med varandra oss något tryggare. Inte lugnare och mindre orolig - tryggare...

I och med att Dackell spelar får vi också se ett Brynäs med bättre balans. Dackell ska spela med lagets kanske hetaste forwards - Stephen Dixon och Sebastian Lauritzen. Det lovar gott.

Jag har saknat Dackell. Både som kapten och spelare. Nu behöver jag inte sakna längre. Istället kan jag börja hoppas.

Jag tackar för uppvisningen

När Czarnecki går igenom matchen på DVD under söndagen kommer han vara tvungen att pausa matchen flera gånger. Han kommer att nypa sig i armen för att kolla att han är vaken. Den ishockey Brynäs presterade under den första perioden mot Luleå var av en sådan art att den tidigare bara funnits på taktiktavlan och i tränarens huvud.

Brynäs har som förening utarbetat ett antal värdeord. Dessa är Hunger, Engagemang, Stolthet och Gemenskap. Om någon undrar hur dessa ord ser ut när dom praktiseras i verkligheten ska se till att komma över en kopia på den hockeyperiod som spelades i Läkerol Arena mellan klockan 18.30 och 19.05 lördagen den 10 oktober 2009.

Brynäs representationslag gör väldigt mycket rätt. Laget är hungrigt, visar ett enormt engagemang, en stolthet över att bära våra ok på sina axlar och den gemensamma spelidén har aldrig visats tydligare. Det är dom här kvällarna jag får ett kvitto på varför jag är brynäsare och ingenting annat.

Jag ska ärligt säga att Luleå sett bättre ut, men jag vill ändå hävda att Brynäs gjorde Luleå till ett sämre lag än vad dom egentligen är. Frustrationen från Luleås spelare var tydlig. I båset skällde, blängde och ritade man, men inget hjäpte. Den här kvällen var Brynäs ett bättre lag än Luleå.

Hietanens vackra slagskott, Granströms vackra kyla och Lauritzens vackra dragning resulterade i tre vackra mål, men det vore fel att lyfta fram några enskilda spelare före några andra. Idag var Brynäs en enhet. Alla slet i varje byte hårdare än sina motståndare.

Jag vet att det är 47 matcher kvar att spela, men om jag inte njuter kvällar som dessa vore jag korkad.

Somervuori gör sitt första mål för säsongen och för Brynäs. Han har gjort svårare mål, men att få se hans utandning efter målet sade mer än bara att målet satte den sista spiken i kistan - den visade också på lättnad. Till Eero vill jag bara säga. Jag var aldrig orolig. Se det här som det första av många fina brynäsminnen.

Det finns bara en smolk i bägaren och den bägaren innehåller bara smolk. Jag menar - naturligtvis - den skada Lars Jonsson råkar ut för den här kvällen. En skada som håller honom borta från spel under en lång tid framåt. Jag lider med Jonsson och jag skickar honom en krya-på-dig hälsning som heter duga. Du är redan saknad.

Det är snart dags för nya matcher och då är kvällens resultat historia, men fram tills dess tänker jag njuta och se matchens första period om och om och om igen.

Tack Brynäs för en trevlig upplevelse!

Frustration som ska ut

Aaaah.... Jag får nästan lukthallisar av att tänka på seriepremiären. Inget slår doften av nyspolad is och nylindade klubbor. Nu börjar det!

Czarnecki låter laddad och laget likaså. Jag får en bild av frustande spelare och tränare som tänker att det får gå som det vill dom första minuterna av matchen.

Jag har plockat fram rätt skor, rätt tröja och rätt strumpor. Rätt för att dem är ämnade för seriepremiär.

Jag tror Lauritzen, Somervuori och Kahnberg är bra den här kvällen. Det ser också ut som Simon Bertilsson är ombytt till spel. Spännande...

Okej! Vi hörs så jag precis detta nu hör en bil tuta utanför mitt hus. Det är dags att åka. Tänk att när jag är hemma igen är vi inne i serielunken. Härligt!