Jag tackar för uppvisningen

När Czarnecki går igenom matchen på DVD under söndagen kommer han vara tvungen att pausa matchen flera gånger. Han kommer att nypa sig i armen för att kolla att han är vaken. Den ishockey Brynäs presterade under den första perioden mot Luleå var av en sådan art att den tidigare bara funnits på taktiktavlan och i tränarens huvud.

Brynäs har som förening utarbetat ett antal värdeord. Dessa är Hunger, Engagemang, Stolthet och Gemenskap. Om någon undrar hur dessa ord ser ut när dom praktiseras i verkligheten ska se till att komma över en kopia på den hockeyperiod som spelades i Läkerol Arena mellan klockan 18.30 och 19.05 lördagen den 10 oktober 2009.

Brynäs representationslag gör väldigt mycket rätt. Laget är hungrigt, visar ett enormt engagemang, en stolthet över att bära våra ok på sina axlar och den gemensamma spelidén har aldrig visats tydligare. Det är dom här kvällarna jag får ett kvitto på varför jag är brynäsare och ingenting annat.

Jag ska ärligt säga att Luleå sett bättre ut, men jag vill ändå hävda att Brynäs gjorde Luleå till ett sämre lag än vad dom egentligen är. Frustrationen från Luleås spelare var tydlig. I båset skällde, blängde och ritade man, men inget hjäpte. Den här kvällen var Brynäs ett bättre lag än Luleå.

Hietanens vackra slagskott, Granströms vackra kyla och Lauritzens vackra dragning resulterade i tre vackra mål, men det vore fel att lyfta fram några enskilda spelare före några andra. Idag var Brynäs en enhet. Alla slet i varje byte hårdare än sina motståndare.

Jag vet att det är 47 matcher kvar att spela, men om jag inte njuter kvällar som dessa vore jag korkad.

Somervuori gör sitt första mål för säsongen och för Brynäs. Han har gjort svårare mål, men att få se hans utandning efter målet sade mer än bara att målet satte den sista spiken i kistan - den visade också på lättnad. Till Eero vill jag bara säga. Jag var aldrig orolig. Se det här som det första av många fina brynäsminnen.

Det finns bara en smolk i bägaren och den bägaren innehåller bara smolk. Jag menar - naturligtvis - den skada Lars Jonsson råkar ut för den här kvällen. En skada som håller honom borta från spel under en lång tid framåt. Jag lider med Jonsson och jag skickar honom en krya-på-dig hälsning som heter duga. Du är redan saknad.

Det är snart dags för nya matcher och då är kvällens resultat historia, men fram tills dess tänker jag njuta och se matchens första period om och om och om igen.

Tack Brynäs för en trevlig upplevelse!