Hur bra vill unga talanger bli?

Just nu snurrar det många rykten kring unga spelare. Markström till Florida och Pääijärvi till Edmonton är bara två av en mängd rykten som just nu roar - och oroar - hockeyintresserade runt om i Sverige.

Hur mycket är sanning i det vi vanliga dödliga kan ta del av genom pressen och hur mycket är ett spel mellan agenter, ägare och spelare? Ingen vet omfattningen, men att det är ett spel råder det ingen som helst tvekan om.

Jag har verkligen förståelse för att unga spelare vill bli miljonärer - vem vill inte det? - men ibland undrar jag om samma spelare vill veta hur bra hockeyspelare de kan bli?

När ryska oligarker viftar med rubelbunten och när dollarmiljardärerna visar klubbarna på stan har jag stor förståelse för att spelare inser att deras namnteckningar förändrar livet inte bara för dom själva utan även för deras familjer.

Markströms agent har under den senaste tiden uttalat sig och sagt något om att Jacob kan bli kvar i Elitserien i några år. Ett sådant uttalande gillas naturligtvis av en supporter som mig själv utifrån att han skulle spela kvar i vår klubb, men gynnar det Markström själv? Jag tror naturligtvis det. En ung utländsk målvakt i NHL måste vara mycket bra för att få stå. Missförstå mig rätt; Markström kan mycket väl bli den störste av målvakter Sverige producerat, men han är det inte ännu.

Om Markström stannar något år till kan han skaffa sig mer rutin från svåra matcher, internationella matcher och av livet. Jag hoppas - och tror mig veta - att Markström åker när han känner sig redo. Blir det i sommar är det så och jag kommer att önska honom lycka till, men stannar han kommer jag att känna lycka.

Henrik Zetterberg och Peter Forsberg är två bra exempel på spelare som tog ett år extra i Elitserien - och det gynnade dom. Nicklas Bäckström och Mats Sundin tog chansen och åkte som väldigt unga - och det gynnade dom. Vad som är rätt eller fel vet bara den som står inför valet.

Jag har ingen bestämd uppfattning, men visst undrar jag ibland om våra unga talanger verkligen vill veta hur bra de kan bli?

Sommaren är kort

Lika kort som sommaren är - även om den 24 september känns väldigt avlägset - lika kort tänkte jag ge några ögonblicksbetraktelser av "hockeyhändelserna" som cirkulerar i allehanda press.

Hockey på en fotbollsarena - Lika motsägelsefullt som att det är roligt att städa källaren.

Sundin & Lidström nobbar OS? - Läge för Zetterberg att visa att han kan bära landslaget på sina axlar?

Kenny tvättar för pengarna - Hjärtat Jönsson öppnar biltvätt i Ängelholm. Stort. Han visar att alla inte behöver starta klädkollektioner, spela poker, äga travhästar eller starta restauranger.

Hockeypunkarna i Fab 5 fortsätter - Klubbarna inom Hockeyligan är inte överens om framtiden. Stoppa pressarna. Nu är det något stort på gång! Kom ihåg var ni hörde det först. Klubbarna i Elitserien är inte överens om framtiden!

Brynäs representationslag har semester. Åker ni förbi Gävle i sommar ska ni åka ut på Brynäs. Titta er omkring och varje tvärgata kommer att berätta en hockeyhistoria värd att lyssna på.

Är det inte väl mycket gnäll just nu?

Är det inte mycket gnäll nu? Jag kanske inte är den rätte att lägga mig i de diskussioner, förslag och "bråk" som handlar om svenska lags eventuella medverkan i CHL, KHL och andra obskyra försök till europaligor. Däremot tycker jag att det - just nu - gnälls från både hög och låg.

Alla - och då menar jag alla - vet att svensk ishockey står sig ganska bra i internationella sammanhang. Tre Kronor hugger på medaljer i nästa alla turneringar. Småkronorna är ofta i final i J-VM, pojklandslagen tillhör topp fyra och Damkronorna likaså. I flera topplag i KHL och NHL är svenska spelare tongivande.

Försöker jag då inte använda ett tangentbord för att slå in en spik? Blandar jag inte äpplen och päron när jag använder landslagen och enskilda spelare som exempel för att svensk hockey står sig ganska väl i ett internationellt sammanhang? Kanske det, men till mitt försvar vill jag bara säga att diskussionen inte borde styras av om huruvida Sverige halkat efter internationellt. Debatten borde uteslutande handla om hur vi kan utveckla svensk klubblagshockey.

Min inställning är att det gör vi bäst tillsammans inom svensk klubblagshockey. Vi behöver en elitverksamhet som ligger före andra. Det är konkurrensen mellan elitlagen som leder fram till utveckling. Det är bredden i svensk ishockey som förser elitlagen med spelare. Det är samarbetet mellan bredd och elit som ger resultat på internationell nivå. Hade Bäckis varit densamme utan Valbo? Hade Zetterberg varit den han är utan Njurunda SK? Jag tror inte det, men jag kan ha fel.

Jag välkomnar en gemensam utredning inom Hockeyligan då jag tror att vi måste hitta nya lösningar för att hitta dem ekonomiska musklerna som kommer att krävas för att elitishockeyn i Sverige ska fortsätta utvecklas.

Det är min uppfattning att vi skapar bäst förutsättningar för en lösning om vi gör det tillsammans. Inte rika klubbar mot fattiga, inte storstad mot landsbygd och inte landsända mot landsända utan - tillsammans. En sak är jag däremot säker på. Vi gör det inte genom att gnälla på vad andra gör eller inte gör. Med andra ord; är det inte väl mycket gnäll just nu?