Sommaren är kort

Lika kort som sommaren är - även om den 24 september känns väldigt avlägset - lika kort tänkte jag ge några ögonblicksbetraktelser av "hockeyhändelserna" som cirkulerar i allehanda press.

Hockey på en fotbollsarena - Lika motsägelsefullt som att det är roligt att städa källaren.

Sundin & Lidström nobbar OS? - Läge för Zetterberg att visa att han kan bära landslaget på sina axlar?

Kenny tvättar för pengarna - Hjärtat Jönsson öppnar biltvätt i Ängelholm. Stort. Han visar att alla inte behöver starta klädkollektioner, spela poker, äga travhästar eller starta restauranger.

Hockeypunkarna i Fab 5 fortsätter - Klubbarna inom Hockeyligan är inte överens om framtiden. Stoppa pressarna. Nu är det något stort på gång! Kom ihåg var ni hörde det först. Klubbarna i Elitserien är inte överens om framtiden!

Brynäs representationslag har semester. Åker ni förbi Gävle i sommar ska ni åka ut på Brynäs. Titta er omkring och varje tvärgata kommer att berätta en hockeyhistoria värd att lyssna på.

Respekt för respekten

Det är många som har åsikter om det handslag som eventuellt aldrig genomfördes mellan Crosby och Lidström efter Lord Stanley minne blivit hedrat i matcherna sju.

Från början tyckte jag "bråket" påminde om de kramkalas som uppstår efter att en motståndare kommit för nära någons målvakt. Ni vet... Lite för sakens skull och mest för oss på läktarna, men sedan tänkte jag ett steg till.

Kampidrotter som ishockey kräver adrenalin och känslor. Hårda ord sägs mellan spelare under en finalserie, men när titlar har delats ut möts spelarnas blickar, kramar utbyts och en ömsesidig repekt för resultatet uttalas. Det är något speciellt och stort med just dessa ögonblick. På något sätt är det om just detta all idrott handlar.

Jag påminner mig om en av Tommy Sandlins första kommentarer efter en finalvinst. Sandlin uttryckte en respekt för motståndarna genom att tala om små skillnader mellan lagen och om att tillfälligheter avgjorde den avgörande matchen. Jag stod några bänkrader bakom motståndarnas bås och såg honom gå fram till en mycket ledsen spelare i motståndarlaget och lägga en arm om hans hals för att sedan säga något till honom. Spelaren vänder blicken mot Sandlin och nickar sakta. I det ögonblicket blev vår seger ännu större. Genom att ha förståelse den andres situation blir glädjen över den egna framgången större.

Nu vet jag inget om Crosbys och Lidströms eventuella handslag eller inte, men det påminde mig om att ha respekt för respekten...

Misstag eller ledarskap?

Läser en rubrik i dagens Aftonblad som påminner mig om något annat...

Rubriken är egentligen ett citat från Nicklas Lidström. Han sade efter nattens förlustmatch att Detroit "måste sluta göra misstag".

Jag är ingen hockeyexpert, tränare, spelare eller på annat sätt knuten till någon elitverksamhet. Däremot är jag ganska duktig på att hantera enskilda individer i gruppmiljöer. Jag har från sidan av planen sett många spelare som varit rädda att göra misstag och jag har sett spelare vara bättre än vad dem egentligen är. Vad är det som händer i huvudet på enskilda spelare när det verkligen gäller?

Jag har mer än en gång försökt förstå varför duktiga spelare hanterar press, krav och förväntningar så olika? Min enkla slutsats är att varje spelare behöver få förväntningarna på laget presenterade på individuella sätt. Några behöver piska medan andra behöver morot. Någon behöver veta att det är okej att göra fel medan andra måste känna att det är förenat med offentligt spöstraff att göra misstag. En enskild spelare behöver veta att förväntningen är att han blir hjälte och någon annan i samma spelartrupp att laget är viktigare än allt annat.

Därför är tränarens uppgift inte så mycket att vara gruppledare utan snarare en individuell coach med uppgift att leda en grupp människor mot ett gemensamt mål.

Lidström vet nog vad han gör i det här fallet. Jag är inte personen att skriva en av svensk ishockeys mest meriterade spelare på näsan och därför avstår jag ifrån att göra det. Däremot undrar jag om det sitter någon spelare i Detroits omklädningsrum som egentligen behöver höra någonting annat än att han måste sluta göra misstag...