En stolt hundraåring

Det finns så mycket att säga, så mycket att skriva och så många osorterade tankar just nu.

Den gångna säsongen satte sina spår. Precis när representationslaget gick på is blev jag förälder. Intrycken från isen grumlades av sonens frågor om världen utanför isen. Min egen lycka håller i sig, men intrycken saknar struktur.

När sommarens första dagar får syrenen att blomstra på ett sätt som gör att man aldrig vill att det ska ta slut kommer jag på mig själv att fundera över vem som ska passa Widing. När sonens blick ingjuter hopp om en framtid värd att möta konstaterar jag att Ollas är efterlängtad, att Johansson mycket väl är en joker och att Gunderson ska bli spännande att se på isen.

Ägnade en kväll åt Honken. Såg final V från 1999 och mindes med värme vad han då åstadkom. Jag är säker att hans ord kommer om att få spela i Brynäs kommer från hans hjärta och inte är legionärens tillrätta lagda ord för att blidka supportrar.

Johan Larsson och Jakob Silfverberg har visat ungdomlig mognad när man väljer att stanna kvar trots dollar och äventyr som väntar. Järnkrok visade samma medvetenhet som han gör på isen när han resonerar likadant.

Jag kommer att skriva mer och ofta under den säsong som kommer. Det är en säsong jag längtar att möta. Den stolta hundraåringen ska ha mig som ständig följeslagare.

Duktiga storspelande målvakter

Honken storspelar för Frölunda. Ja, men det var väl roligt, eller hur? Grattis Honken. Du förtjänar uppmärksamheten. Lindbäck storspelar för Timrå, Honken för Frölunda och Markström för Brynäs. Det skulle ha varit trångt på Brynäs träningar om alla blivit kvar i Gävle...

Skönt, men inte vackert

Lars Jonsson avgör i den tredje perioden. Pucken letar sig in bakom en skymd Honk och Brynäs orkar hålla Frölunda ifrån sig i slutminuterna. Skönt, men inte vackert...

Frölundas offensiva spel är klassen bättre än vårt, men på något sätt gör Brynäs ett mål mer. Skönt, men inte vackert...

Frölundas defensiva spel håller en högre nivå än vårt, men Markström får puckarna på sig. Skönt, men inte vackert...

Låt oss vara helt ärliga. Frölunda var bättre än Brynäs, men det spelade ingen roll. När slutsignalen gick hade Brynäs vunnit matchen för att man kämpade mer, inte gav upp och trodde mer på en seger än vad Frölunda gjorde. Skönt, men inte vackert...

Det är dom här matcherna Brynäs måste vinna för att den här säsongen ska bli något att minnas. Det gick inte mot Rögle och Luleå, men det gick idag. Skönt, men inte vackert...

Nu är det snart dags för nästa match och uppriktigt sagt bryr jag mig inte om segrarna är vackra bara dom är sköna...

Kamp, kamp och åter kamp

En del talar om ödesmatch, kris, avgörande matcher. Jag kallar det för en seriematch...

Brynäs möter Frölunda i Läkerolen. Det blir mycket folk på läktarna, en bekant Honk i motståndarmålet och ett Brynäs som gärna vill visa sin hemmapublik att laget kan vinna matcher. Låter inte det som perfekt lördagsunderhållning?

Varje match är en slutspelsmatch, varje match är en match för fortsatt spel i högsta serien och varje match är en kraftansträngning för att undvika den där serien som vi inte gärna nämner vid namn men som brukar innehålla lag som Leksand och Huddinge.

Varje match är därför viktig. Varje gång laget kliver in på isen grundläggs säsongens samlade resultat. Därför är eftermiddagens drabbning viktig. Inte för att det är en ödesmatch, kris eller någonting annat.

Jag hoppas vi får se en välspelad match som Brynäs vinner. Jag hoppas att vi alla som har biljett till matchen hjälper laget på bästa sätt och jag vet att Granström kommer att gnugga is på det där sättet som gör att Zamboniföraren får mycket att göra i paus...

Jag har inte tillräckliga kunskaper om ishockey för att ge några råd, men ...

• Undvik att krocka med varandra i PP.
• Håll tyst i båset över domarinsatser.
• Kampen vinns av den som tror mest på seger.

Tackar Gud för att det inte var ett annat lag

Sitter här och försöker formulera ett inlägg som gör gällande att det inte spelar någon roll att Honken står i Frölunda. Det går så där...

Månsson i Schtaan betyder ingenting för mig. Almtorp och Mietinen i Lule känns, men jag önskar dom lycka till. Grabbarna i Rögle känner jag likadant för. Men med Honken känns det annorlunda. En riktig guldhjälte i ett annat lag känns aldrig riktigt bra.

Står dock bakom beslutet. Det kortsiktiga fick stå tillbaka för det långsiktiga. Ibland måste det finnas mod att fatta beslut som inte alla ser den omedelbara konsekvensen av. Sportchefen gjorde det och jag både hoppas och tror att han gjorde rätt.

Honken i Frölunda. Tackar gud för att det inte var något annat lag...

Har en svag känsla av att...

...jag kommer att få äta upp det här redan på torsdag, men just idag tror jag inte det är många i Gävle som saknar Honken. Visst hade han behövt lite hjälp av sina lagkamrater? Jo, Honken är en gammal favorit hos mig.

Ni känner alla till det gamla djungelordspråket - "En dålig match ger ingen dålig målvakt." Honken är mästare hos oss och välkommen tillbaka närhelst han vill. Honken kommer igen. Det är en cupmålvakt av yttersta klass. Omgång ett är inte samma sak som final sju. Om jag säger som så...

Så var det dags igen

Nya rykten kring vår Honk. Vi får väl se var han hamnar... Amerikanska eller canadensiska dollar, eller varför inte ryska rubel?

Eller står han någon annanstans?