Sportklubben kommer på besök

Äntligen är skinkan svald, musten avslagen och det sista julklappspappret har givit den sista värmen i den öppna spisen. Med nyfådda vantar, halsdukar och med färgglada mössor möts idag tusentals människor kring den sport vi håller så högt.

I Gävle möter vårt - ni vet att man får säga så när man vill skicka en signal om att man tycker om sitt lag - Brynäs Södertälje Sportklubb. Fin besök av Almtorp om ni frågar mig och ett annat typ av besök av vagabonden som sent kom till SSK.

Brynäs har svårt för SSK den här säsongen och får det alldeles säkert i eftermiddag också. Jag sätter mitt hopp till Thomas Greiss och Emil Sandin. En spelare som visat en form som gör hockeysverige avundsjukt och en annan som vill visa att Mora visserligen är vackert, men ingen plats dit han vill återvända för att spela ishockey.

Det ska bli intressant att se vilket lag som slutade äta i tid inför match. Hunger är en viktig ingrediens i ishockey...

Kom igen nu, Brynäs!

En pinne till

Efter att ha fått undan en omgång snö konstaterar jag att Brynäs gjort en okej bortamatch. Då jag inte sett den ännu har jag inga åsikter om matchen, men jag skulle ljuga om jag inte gläds över namnen på några av målskyttarna. Kahnberg, Molin, Andersén och Almtorp.

Kahnberg är favoriten som jag ytterst sällan blir besviken på, Molin den outtröttlige som aldrig får sluta spela i vår tröja och Andersén vars tröja alltid är mest fuktig av alla tröjor i hela representationslaget. I bortalaget gör en gammal favorit Jonas Almtorp mål igen. Den här gången blev jag inte riktigt lika glad som hans mål mot LHC, men jag missunnar verkligen inte den gode Almtorp framgång.

Hans insatser i Brynäs var mer än godkända och även om supportrar i såväl Luleå som Södertälje var tveksamma när han kom tror jag att även dom respekterar Almtorp.

Luleå imponerar den här kvällen. Det är väl klart att dom ska hitta formen lagom till matchen på lördag.

Brynäs vinner inte men tar en pinne till. En poäng som kan visa sig vara riktigt viktig när det drar ihop sig omkring den 13 mars.

Nähä, här blir det ingen snö skottad. Dags att ta undan en omgång snö till. Den bandade matchen får vänta tills imorgon.

Ett försök att reda ut intryck

Mycket Brynäs i många lag just nu. Persson och Sjödda i RBK, Djoos i Sundsvall och Kyrö i Lule. Det blir många att hålla reda på - och då talar vi bara om tränare. Går man in på spelare med någon form av brynäskoppling får man inte göra annat än scanna nätet på uppgifter.

Roligast idag är att Almtorp spelar vidare i Elitserien. SSK får ett prima tillskott i sin trupp. Han kommer att göra nytta för Södertälje Sport.

Tråkigast idag är att Tunnelseendet fortsätter...

I övrigt försöker jag behålla min intellektuella kapacitet och istället för att brista ut i hyllningar och sågningar av diverse utredningar om svensk hockeys framtid försöker jag samla mina egna tankar till något konstruktivt. Det är inte den enklaste av uppgifter kan jag meddela. Jag är mer än splittrad.

Jag är tacksam över bloggar som skriver om ishockey på ett sätt som gör att jag får energi att sortera egna intryck. Kloke Lasse på Bättre hockey tipsade om BlackBoris. Riktigt, riktigt rolig läsning blev resultatet. SargUt borde alla läsa. Vass skribent på mer än ett sätt.

Brynäs - Luleå ett kraftprov för spelare och supporter

För femte gången den här säsongen ska Brynäs och Luleå mötas för att mäta sina kollektiva krafter. Av de fyra matcher som hittills spelats har Brynäs vunnit två, spelat en oavgjord och förlorat en.

Luleå är kanske Elitseriens allra bästa hemmalag när flytet i hemmaspelet infinner sig och det har det verkligen gjort under den senare halvan av säsongen. Med andra ord är morgondagens match en svår uppgift att lösa för vårt representationslag.

När jag var i Stockholm förra lördagen njöt jag av lagets tro på att avgöra till egen fördel under matchens avslutande del. De kände att de hade chansen att lämna huvudstaden med fler än en poäng. Ni vet alla att det blev en förlust som inte bara kan tillskrivas Djurgårdens egen insats. Djurgården vann dock rättvist. Det lag som gör flest mål vinner alltid rättvist. Gårdagens match mot Skellefteå avslutades på ungefär samma sätt. Lindbäck & co var hårt ansatta under två perioder, men när den tredje var avslutad hade Brynäs återigen visat moral att ta sig samman och göra ett försök att vinna matchen. Det kan tyckas som små detaljer, men i min värld är det avgörande detaljer.

I morgon väntar Luleå och ni som kan ert Lule vet att det i laget samlats några bekanta ansikten. Kyrö, Mietinen och Almtorp är en ledare och två spelare jag gärna sett i Luleå, men i våra färger. Nu är det inte så och det är min förhoppning att Brynäs kommer att ha ett leende på läpparna när laget lyfter från Kallax i morgon kväll. Hoppas kan man ju alltid, eller hur?

Det mesta i årets Brynäs handlar om moral, noggrannhet och kamp. Kan Brynäs vara bättre än Luleå på dessa detaljer i morgon? Jag både hoppas och tror det, men å andra sidan är det alltid det lag som gör flest mål som vinner matcherna. Med andra ord får vi hoppas att vårt Brynäs också är bättre än Luleå när det gäller den lilla detaljen...

Jag har ambitionen att följa matchen på tv och genom egna rapportörer på arenan. Känns bra att ha någon på plats som kan beskriva Petterssons onda öga, Granströms hånleende och som kan förklara varför inte ett lag får kasta in en vattenflaska till sin målvakt...

Apropå målvakt. Är det bara jag som gärna sett Lindbäck i målet i morgon? Tänkte väl det. Ja ja, även en ensam supporter har väl rätt till en egen åsikt.

Nervös? Inte då. Jag har precis kollat pulsen och den ligger på 138. Alldeles normalt ett knappt dygn innan nedsläpp...

Tankar inför ytterligare en hockeyfest

Jaha...

Lördag morgon. Hemmamatch mot Luleå. Viktig av flera anledningar

1. Vid seger har vi sex poäng upp i inbördes möten. Luleå måste alltså vinna två matcher fler än oss förutom de poäng som just nu skiljer lagen emellan.
2. En gång är ingen gång, två gånger är ett mönster... Vad är då tre gånger? Ni vet vad jag pratar om. Nu har Brynäs spelat två svåra bortamatcher och nu gäller det att visa en fullsatt Läkerol att Brynäs är tillbaka på banan igen.

Hockeyfest i Läkerolen står det i dagstidningar, på bloggar och hemsidor. För mig, och många andra, är det hockeyfest varje gång Brynäs spelar ishockey. Missförstå mig inte. Det är roligt när Hockeyfesten kommer på besök, men för mig är det en hockeyfest varje hemmamatch. När isen fylls med våra färger är det signalen till oss på läktarna att nu börjar det snart. Signalen om att nu börjar det där som vi tycker är det roligaste som finns, det oroligaste av allt och samtidigt obegripligt svårt att förhålla sig till på ett vuxet sätt...

Hur förklarar man för någon annan att det egna sinnestillståndet påverkas av vad ett hockeylag presterar på en isoval? Jag vet inte. Jag försöker inte längre. Jag säger som Ingemar Stenmark: Hä' ä' ingen idé å försök förklar' för nå'n som int' begrip. Ingemar Stenmark kan formulera sig.

Brynäs fomerar sitt lag på ett annat sätt än vad som gjordes i Timrå. Tror det är riktigt.

Tror inget om resultatet, men visst sjutton hoppas jag... 17? Kan Hermansson vara skillnaden idag? Hmm... Jag tror han mår bra av Dixon och Vas.

Mietinen och Almtorp tillbaka i Gävle. Välkomnen hit. Ni vet redan att jag uppskattar deras sätt att spela ishockey. Men, inte idag...

Ja ni, inte vet jag om ni har något utbyte av mina funderingar, men det är i alla fall mina tankar inför ytterligare en hockeyfest...

Tackar Gud för att det inte var ett annat lag

Sitter här och försöker formulera ett inlägg som gör gällande att det inte spelar någon roll att Honken står i Frölunda. Det går så där...

Månsson i Schtaan betyder ingenting för mig. Almtorp och Mietinen i Lule känns, men jag önskar dom lycka till. Grabbarna i Rögle känner jag likadant för. Men med Honken känns det annorlunda. En riktig guldhjälte i ett annat lag känns aldrig riktigt bra.

Står dock bakom beslutet. Det kortsiktiga fick stå tillbaka för det långsiktiga. Ibland måste det finnas mod att fatta beslut som inte alla ser den omedelbara konsekvensen av. Sportchefen gjorde det och jag både hoppas och tror att han gjorde rätt.

Honken i Frölunda. Tackar gud för att det inte var något annat lag...

I andras färger

Imorgon möter Brynäs Lule Hockey på bortaplan. Hur det ska gå vet ingen, men när jag studerade laget vi ska möta påmindes jag om några namn som faktiskt betytt en del för min klubb.

Roger Kyrö. Den mångårige nummer 20. Den kloke centern som aldrig fick den stora publikens erkännande, men som jag nästan aldrig var besviken på. Tvärtom var Kyrö en god representant för en generation spelare som faktiskt visste vad lagidrott innebär. När just han fick göra två mål i den femte och avgörande finalen 1999 blev jag särskilt glad. Han förtjänade att den där dagen i april vara i rampljuset...

Tommi Mietinen. En spelare jag gärna haft kvar i min förening. Inte bara för den där mycket sena kvitteringen mot HV i den sista omgången av seriespelet som betydde att Brynäs undvek ytterligare en kvalserie. Jublet som följde det målet har satt samma spår i mitt minne som flera guldjubel. Hans signerade fotografi hänger fortfarande kvar på min vägg...

Jonas Almtorp. Ojoj, den killen har jag försvarat många gånger. Några av mina vänner förstod inte varför jag tyckte så bra om honom som spelare. Hans år i Brynäs var inte klubbens främsta, men han hade något i sig som signalerade lojalitet med spelidé och bred kompetens. Jag minns särskilt den där gången när vi drabbats av många skador på backsidan och Almtorp spelade back. Han hade aldrig gjort det, men han klarade av det. I min värld tyder det på mycket god speluppfattning.

Nu är det kanske lätt att tro att jag hoppas att det ska gå bra för dessa herrar imorgon kväll. Inte en chans. Jag hoppas få se en luletränare med väldigt svarta kirunaögon, en finsk spelare som svär och skäller på sig själv på väg ut från banan och en uppländsk hockeyarbetare som redan förbereder sig för nästa match. Men, mest av allt hoppas jag på Brynäspoäng.

En gång var dom "mina" spelare, men inte när dom nu spelar i andras färger...