En mycket speciell upplevelse

En hel dags anspänning slutade med en extraordinär middag med ett dyrt vin. Det här var en mycket speciell upplevelse. Efter att ha följt Brynäs så länge att jag minns och sett tidigare titlar tas måste jag erkänna att jag tvivlat mer än en gång på möjligheten att åter få se ett Brynäs som dominerade en slutspelsmatch. Den här kvällens match är redan sparad och jag kommer att minnas den länge och det alldeles oavsett hur den har kvartsfinalen slutar.

Jag kommer att minnas Niklas Svedbergs sanslösa match, jag kommer att minnas Jörgen Sundqvist och Niclas Andersens backspel, jag kommer aldrig att glömma när Jesper Ollas täcker skott i slutminuten för att hans lagkamrat ska få hålla nollan och jag kommer naturligtvis att i minnet tatuera in Jakob Silfverbergs match.

Varje gång Jakob var på isen styrde han alla på isen. Lagkamrater, motståndare och publik vill se regissörens nästa drag. Tack för uppvisningen den här kvällen, men glöm inte bort att det krävs en seger till för att det ska bli semifinal. Annars kan den här upplevelsen bara bli ett vackert minne och ingen historisk seger.

En blek kopia eller eufori?

Dags för ny match mellan Brynäs och Frölunda. Lagen har vunnit sina hemmamatcher. Det verkar som hemmaplan kan komma att avgöra. Match III var verkligen en slutspelsmatch. Känslor gick före finess stora delar av matchen. Där försvarande huvud förvillade sig bort i förhoppningen om att visa motståndarna kamp gjordes till slut tillräckligt många misstag för att hemmalaget skulle avgöra. Det mesta är sagt av andra, men jag ska lägga till, understryka eller kommentera något som andra redan sagt.

Jag tänker naturligtvis på Tommy Jonssons coachning. Jag tillhörde dom som efter match I och II ställde mig tveksam till att Jakob Silfverberg och Carl Järnkrok hade tyngd nog att avgöra matcher. Den förändring jag ville se var mer tyngd. Tommy Jonssons svar blev mer fart. Sebastian Wännström kommer in i formationen och ökar farten och det ger resultat. Deras insats tillsammans med Lavanders och Granströms kroppsspråk ledde fram till en euforisk taklyftarkänsla när Ryan Gunderson avgjorde under den plötsliga döden.

Det ska också bli intressant att se Kenta Johansson coacha laget. Jag tror Frölunda har större möjligheter att vinna om han gör det istället för att ständigt organisera domarkonferenser.

Nu väntar match IV i Göteborg. Frölunda kommer säkert att ta ett gigantiskt grepp om matchen, men min förhoppning - även om det bara är en förhoppning - är att Brynäs ska reda ut stormen och därefter jobba sig in i matchen. Med andra ord en repris av match II, men med förhoppningen om ett annat resultat.

Blir match IV en blek kopia av förra mötet i Göteborg? Kommer jag att få känna den euforiska känsla som bara en brynässeger kan ge? Vi får väl se!

Släpp pucken!

En stolt hundraåring

Det finns så mycket att säga, så mycket att skriva och så många osorterade tankar just nu.

Den gångna säsongen satte sina spår. Precis när representationslaget gick på is blev jag förälder. Intrycken från isen grumlades av sonens frågor om världen utanför isen. Min egen lycka håller i sig, men intrycken saknar struktur.

När sommarens första dagar får syrenen att blomstra på ett sätt som gör att man aldrig vill att det ska ta slut kommer jag på mig själv att fundera över vem som ska passa Widing. När sonens blick ingjuter hopp om en framtid värd att möta konstaterar jag att Ollas är efterlängtad, att Johansson mycket väl är en joker och att Gunderson ska bli spännande att se på isen.

Ägnade en kväll åt Honken. Såg final V från 1999 och mindes med värme vad han då åstadkom. Jag är säker att hans ord kommer om att få spela i Brynäs kommer från hans hjärta och inte är legionärens tillrätta lagda ord för att blidka supportrar.

Johan Larsson och Jakob Silfverberg har visat ungdomlig mognad när man väljer att stanna kvar trots dollar och äventyr som väntar. Järnkrok visade samma medvetenhet som han gör på isen när han resonerar likadant.

Jag kommer att skriva mer och ofta under den säsong som kommer. Det är en säsong jag längtar att möta. Den stolta hundraåringen ska ha mig som ständig följeslagare.

Kortisar

Jesper Ollas - Ny mas i laget. Jag tillhör den typen av supportrar som inte bryr mig om spelares ursprung och bakgrund. Välkommen och lycka till!

Andreas Dackell - Kaptenen förlänger. Bra och viktigt. Dackell såg hungrig ut och jag är ganska säker på att Färjestad fått det rejält jobbigt om Kaptenen spelat kvartsfinalerna. Jag tror Dackell kände det också och vill visa att Brynäs under hans ledning kan gå längre i ett slutspel.

Semifinalerna - Färjestad visade klass och AIK trötthet. Resultat därefter. Luleå och Skellefteå visade styrka, fart och vilja. Imponerades av Skellefteås sätt att vinna matcherna. Måste också berömma Adam Larsson.

Finalen - Färjestad. Inte för att jag vill det, men för att det brukar krävas att ett lag förlorar en final innan man vinner en.

Kvalserien - Växjö dominerar hela säsongen och firar redan under helgen. I smyg. MoDo blir kvar i Elitserien. Vinner allt som är kvar och då Tälje slår Rögle i nästa omgång avgör MoDo på hemmaplan. Trott det den som vill.