Visar inlägg med etikett Slutspel 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Slutspel 2010. Visa alla inlägg

fredag, april 09, 2010

Jag hade fel

Jag gillar inte att ha fel. Mina föraningar om att det skulle bli korta - riktigt korta - semifinalserier kom på skam. Det blev inte 4 - 0 i matcher för Djurgården och HV 71. Jag gillar inte att ha fel.

Däremot står jag kvar vid mitt ställningstagande som kom efter Brynäs kvartsfinalförlust mot Djurgården. Djurgården blir svenska mästare.

söndag, april 04, 2010

Karaktärsdanande segrar

Den här helgen har utvecklats från att vara en traditionell påskhelg till en helg som bäst kan beskrivas som examenshelg för Brynäs fleråriga ungdoms- och juniorsatsning. Igår vann J18 ett mycket välförtjänt SM-guld och ikväll kvalificerade sig J20 för att imorgon kunna försvara fjolårets guld.

I skymundan av det stora slutspelet gläds jag med klubbens ungdomliga framgångar. Först och främst för att klubben och dess spelare får känna på hur det är att spela avgörande matcher, men också för att det är särskilt roligt att långsiktiga och medvetna satsningar ger resultat.

Jag hoppas klubben ser att - om man har samma målmedvetenhet och uthållighet på seniorsidan - det kan ge den här typen av sportsliga framgångar.

Jo, jag vet att det kostar pengar att nå finaler i seniorsammanhang - mycket pengar - men juniorframgångarna kan ändå visa vägen för resten av klubben. Det kommer att ta tid, men vem trodde för fem år sedan att bägge juniorlagen skulle tillhöra den absoluta eliten?

Kanske är jag naiv, men jag är övertygad om att spelare som spelar stora matcher vid unga år - och vinner dom - har nytta av dessa erfarenheter när dom blir äldre. Kalla det gärna för karaktärsdanande segrar.

Vi får väl se om tjugotalet unga brynäsare bygger på sin egen karaktär imorgon. J18 visade trots allt vägen.

fredag, april 02, 2010

Seger för J18

Tillbringar en dag eller två i ett vårigt Stockholm och passade därför på att gå in på Hovet för att se Brynäs J18-lag spela SM-semifinal. Det var en trevlig upplevelse. Brynäs vann med 4-0.

Bredden i Brynäs lag fällde - i mina ögon - avgörandet. Visst har Brynäs backar som Viktor Berglind, Linus Bognesand och Alexander Sågström, forwards som Ludvig Rensfeldt, Dennis Fröland och Emil Molin, men det är ändå bredden som imponerar.

Färjestads bästa formation matchades extremt hårt under stora delar av matchen medan Brynäs kunde använda fler spelare.

Brynäs har ett antal spelare som mycket väl kan utvecklas till skickliga seniorspelare. Victor Berglind är en av dom. Han kan bli mycket, mycket bra. Det är som vanligt svårt att avgöra hur duktig en spelare är när han möter jämnåriga då det egentligen säger mer om årskullen än om talangen, men oavsett det skulle jag vara överraskad om vi inte fick se Berglind i ett a-lag nära oss om några år.

Hur som helst; Grattis killar! Ta hem en titel till Gävle imorgon!

Imorgon spelas det final.

Korta semifinaler

Jag kommer naturligtvis att få fel, men jag skulle inte vara överraskad om Djurgården och HV 71 vinner sina respektive matchserier med 4 - 0.

fredag, mars 26, 2010

Inte ett öga torrt

Jag sitter här med en klump i halsen. Inte för att Brynäs förlorat mot de blivande svenska mästarna utan för att den här kvällen blev den sista gången jag fick se Ove Molin i vår tröja. Det blev 858 matcher. 858 matcher som har förändrat min syn på ishockey, som fördjupat min kärlek till sporten och min respekt för en spelare som betytt mer för Brynäs än vad många utanför Gävle förstår.

Jag har redan skrivit vad jag känner för Ove Molin och hans karriär. När jag såg han glida runt på isen efter slutsignalen - med tårar som fastnat i slutspelskägget - förstod jag att Ove också förstått det vi andra försökt förbereda oss inför. Jag kommer att sakna honom nästa gång jag är i Läkerol Arena. Jag kommer alltid att sakna honom.

Tack Ove Molin! Ingen är värdig din tröja.

Desperathockey

Jag hoppas att Cz & co har modet att leda laget som om det vore desperationsishockey som ska spelas idag. En ishockey präglad av att morgondagen inte är något laget tänker på, en ishockey där spelarna inser att det är här och nu - inte där och då - historien skrivs och en ishockey där hjältar kan födas...



För övrigt hoppas jag på Läck. Du då?

Kom igen nu, Brynäs!

onsdag, mars 24, 2010

Kom till korta i korthet

Kort om folk på egen blå linje när Djurgården gör 1-0?

Kortslutning hos Ragnarsson när crosschecken träffar huvudet? Lauritzen blir borta på grund av hjärnskakning. Är övertygad om att Ragnarsson inte har någon avsikt att träffa illa, men tråkigt för Lauritzen och för oss som följer Brynäs.

Kortslutning i vårt bås när ingen - ingen - av alla de ledare som finns i båset klarar av att räkna till fem och sedan stanna? Tråkigt när spelarna inte får chansen.

Läck är inte kort, men vilken match han gör. Ingen skugga ska falla på honom.

Järnkrok är kort, men vilken skola han går i just nu. Han fyller 19 år till hösten och idag spelade han dryga 22 minuter slutspelshockey. Boxplay, powerplay och fem mot fem. Allt är redan sagt om Järnkrok, men jag kan inte låta bli att berömma honom. Briljant idag.

Grönholm gör sin bästa match i vår tröja. Korta kontrakt kräver sådana här matcher för att andra ska vilja skriva nya.

J-20 vinner första kvartsfinalen. En liten tröst, men en liten tröst.

Nervösa promenader som stör


Ny match mot Djurgår'n. Ser den på TV och lika bra är väl det. Mina bänkgrannar har börjat irritera sig på mina små nervösa promenader vid varje tekning.

Kom igen nu, Brynäs!

måndag, mars 22, 2010

Det finns saker som lindrar smärtan

Det hade varit enkelt att skriva ett inlägg som handlade om smärtan som uppstår när förhoppningar krossas, när drömmar vissnar och när verkligheten sätter oundvikliga spår i en naiv människas liv. Det hade varit än enklare att slakta laget man följer, hänga ut ledare och spelare för en dålig insats eller bara sitta och sura, sparka matchprogrammen framför sig och svära som vilken flåbuse som helst. Det hade varit enkelt.

Den här kvällen blev inte så smärtsam. Den blev en uppvisning av en motståndare som - åtminstone den här dagen - var mer än ett bättre lag.

Djurgårdens IF presterade en ishockey som jag tror - och håll nu i er - inget annat lag i Elitserien klarar av att spela. Den är aggressiv när den behöver vara det, den är känslosam och den är effektiv. Djurgården spelar en stor ishockey. Inte bara för att laget använder varje millimeter av uppspolad is utan också för att den innehåller många olika dimensioner.

Jag har nu sett alla tre matcher på plats och Djurgården har visat upp tre olika ansikten på sin ishockey.

När halva matchen gått och jag förstod att Brynäs inte hade något vaccin mot Järnkaminhockeyn studerade jag Djurgårdens avbytarbås. Där visade ledare och spelare engagemang och vilja. Deras match var inte slut bara för att den var avgjord. Det var som om alla ville visa varandra att en match ska spelas i 60 minuter oavsett resultatet på tavlan och oberoende vad motståndarna vill.

Idag var det klass rakt igenom hela Djurgården. Det smärtar att medge, men Brynäs var inte ens nära. Inte ens nära...

Det är bara en sak som lättar på det hårda tryck som vilar över mitt bröst den här kvällen och det är insikten om att det är en ny match på onsdag. På onsdag spelar den här matchen ingen som helst roll. Då står det 0-0 igen och det lag som gör flest mål vinner.

Det gör smärtan enklare att hantera. Kan det inte snart bli onsdag?

söndag, mars 21, 2010

En match att minnas

I morgon åker vi till Hovet för Match II. Jag förväntar mig ett annat Brynäs. Ett Brynäs där den sista droppen i lagets endorfinfyllda kroppar ska vara tömt. En match där Brynäs materialförvaltare ska tvätta mycket fuktiga underställ och - förhoppningsvis - en hemresa där spelare och supportrar sjunger segersånger i bussen tillbaka till Gävle.

Hovet badade i rött. Dom röda t-shirtarna skapade en mänsklig vägg och som på en given signal reste sig alla - och då menar jag alla - upp. Ur högtalarna hördes musik som förkunnade att "Vi är vinnare, vi är segrare. Vi är Djurgårdens ishockeylag".

Djurgården - Brynäs på Hovet. En kort intensiv mening som skapar förväntningar och känslor. Gårdagens match mellan lagen lämnade ingen av oss oberörd. Tvärtom kommer jag att - länge - se tillbaka på den 20 mars 2010 med ett sådant där fånigt leende på läpparna som man bara får när man är riktigt lycklig. Den som inte blev berörd av kampen mellan lagen, Marcus Nilssons elegans, Granströms inställning och den sanslösa inramning som Hovet igår bjöd på är en känslolös människa.

Djurgårdens hemmapublik skapade en klaustrofobisk och obehaglig känsla för oss med andra klubbfärger. Under den första perioden ville jag lämna arenan. Djurgården var bättre på isen, överlägsna på läktarna och segervissheten i deras ögon fick mig att nästan tro att mitt lag var slagna redan innan matchen var slut. Däremot visade Brynäs representationslag att dom är gjorda av ett helt annat virke. Det Brynäs gjorde igår förtjänar en hyllning - så är det bara.

När andra vikit ned sig och inväntat slutsignalen tittade brynässpelarna varandra i ögonen som om dom - till varandra - ville säga att det var för just dessa ögonblick man tränat tusentals timmar för att få vara med om. Varför då vara orolig? Jag hade önskat att jag varit en av dom. När Jonathan Granström slog in målvaktsreturen efter sex minuter av sudden death exploderade mitt inre i ett lyckorus på samma sätt som Hovets läktare vibrerade vid Djurgårdens ledningsmål. Det var vackert, stort och inspirerande.

Markström räddade, Grönholm och Sundquist tacklade, Dixon stretade emot, Hansen dödade tid, Molin manade på, Kahnberg och Lauritzen passade och Järnkrok underhöll. Ingen föll ur ramen och jag kan knappt föreställa mig hur känslan i omklädningsrummet var efteråt.

Djurgården har förstått värdet av att odla myten om sig själva som oslagbara. Man har skapat ett sammanhang där supportrar, ledare och spelare förenas i tanken om att Djurgården är något av Gud sänt. Missförstå mig inte. Djurgården har inget att skämmas över. En lång historia med många sportsliga framgångar i många idrotter ska man - enligt mig - vara stolt över. Jag vill tacka de 7 000 djurgårdare som skapade en inramning som saknar motstycke, men jag vill också skicka mer än ett tack till de tappra brynäsare som matchen igenom badrumssjöng och som när slutsignalen hördes mer tydligt och mer vackert än någonsin tidigare. Jag tror att laget inspirerades av det motstånd brynässupportrarna gav djurgårdarna på läktarna. Eller så var det precis tvärtom? Hur som helst; Bra jobbat ståplats!

Oavsett hur den här kvartsfinalserien slutar kommer jag att minnas lördagen den 20 mars 2010 med värme. Den lärde mig att inte ge upp, att motgång kan vändas till framgång och att majoriteten inte alltid har rätt.

Tack Brynäs - och Djurgården - för en idrottsupplevelse utöver det vanliga.

fredag, mars 19, 2010

Dröm blev vision

På vägen in till årets första slutspelsmatch i Läkerol Arena mötte jag spända supportrar, förhoppningsfulla barn i alltför stora supportertröjor och rutinerade rävar som varit med förr. Det är ytterst lite som förenar dessa människor, men en sak hade dom gemensamt; Drömmen om ett långt slutspel för Brynäs IF.

Drygt två timmar, en hockeylektion signerad Hårde Hardy och en uddamålsförlust senare hade den drömmen omvandlats till en vision.

Djurgården visade klass, stolthet, trygghet och målmedvetenhet. När laget kom i underläge inväntade man tillfället för att slå tillbaka. När Ove Molin i den tredje perioden tänt en hoppets låga hos oss på läktaren tog Djurgården fram brandfilten och släckte den på samma sätt som vinden gör med ett stearinljus som en sensommardag försiktigt lyser upp vår altan eller balkong.

Brynäs var aldrig riktigt nära. Rätt, eller fel? Det överlåter jag till dom som kan ishockey att bedöma, men i bilen på väg till nästa match tittade jag mig själv i backspegeln och erkände ett fullbordat faktum. Brynäs var aldrig riktigt nära.

Det ska sägas att Djurgården gjorde en riktigt bra match och i kombination med en blek insats av alltför många i hemmalaget kan hockeymatcher se ut på det sätt som den vi fick se igår.

Järnkrok och Rödin fick mig att mer än le, Dackell och Dixon att fundera och en Match II att grubbla inför. Den första - viktiga - matchen var över och Djurgården vann enligt mig fullt rättvist.

I morgon åker vi till Hovet för Match II. Jag förväntar mig ett annat Brynäs. Ett Brynäs där den sista droppen i lagets endorfinfyllda kroppar ska vara tömt. En match där Brynäs materialförvaltare ska tvätta mycket fuktiga underställ och - förhoppningsvis - en hemresa där spelare och supportrar sjunger segersånger i bussen tillbaka till Gävle.

söndag, mars 14, 2010

Tradition möter tradition

Brynäs möter Djurgården i kvartsfinal. Vi var många som hade hoppats att så skulle bli fallet. Inte för att vi tror att Djurgården ska vara ett enklare motstånd än något annat. Tvärtom är Djurgården ett svårt lag att möta. Laget slutade tvåa i seriespelet och det imponerar på mig. Däremot brukar det ofta bli roliga matcher när Brynäs möter Djurgården.

Tradition möter tradition, klassikermöte av rang, härlig stämning på läktarna och slutspelshockey när det är som allra bäst. Djurgården och Brynäs har många saker gemensamt. Under dom senaste 50 åren har lagen tillhört nationens främsta och har i perioder - var för sig och tillsammans - utvecklat vår sport. Det är två föreningar som dominerat sporten under perioder, men det är också två föreningar som brottats med sin egen tradition och haft rejäla svackor.

Nu befinner sig bägge föreningarna i en ny fas. Klubbarna har gjort rejäla omtag och nu börjar det ge resultat. När nu klubbarna ska mötas i kvartsfinal kommer vi att få se en matchserie där vi kommer att bli medvetna om att gårdagens segrar inte är någonting annat än gårdagens. Det ska bli intressant att se vilket lag som är bäst förberedda på att skriva ett nytt kapitel i sin klubbs långa historia. Vi vet alla att vi kan läsa historia, men att vi också kan skriva den här och nu.

På torsdag inleds slutspelet i ishockey och jag längtar.

lördag, mars 13, 2010

Vilka kliver fram?

Varje lag behöver spelare som lyfter sig i dom stora matcherna. Det handlar ofta om spelare som ska leda laget, men ibland också om spelare som vi inte visste hade det i sig.

Seriespel är en sak och slutspel en annan. Det finns spelartyper som fungerar i seriespelet, men som är ovärderliga i ett slutspel.

Det ska bli intressant att se vilka som är vilka i årets Brynäs. Granström och Sundqvist är spelare som gillar slutspelshockey, men vilka nya kliver fram. Blir det spelare som Lauritzen och Järnkrok?

Personligen tror jag mycket på formstarka Nordquist, Kahnberg och Molin. Jag tror också att det finns en spelare som det hittills talats ganska lite om i det här sammanhanget - Anton Rödin. Han kan - med sitt sätt att spela - passa in i ett slutspelande Brynäs.

Om jag längtar till torsdagen? Inte särskilt mycket. Bara lite. Trott det den som vill.

onsdag, mars 10, 2010

Någon ska bli över

Serien är inte färdigspelad och - trots det - börjar många supportrar att spekulera över vilka Brynäs ska få möta i kvartsfinal. Jag är en av dom.

Det finns många olika varianter att ta hänsyn till. Vilka kan välja vilka och vilka vill möta vilka? Vilka blir valda först och vilka får ensamma stå kvar på skolgården med en bubblande känsla av att inte blivit valda? Vem ska bli över när alla andra har valt?

Jag kan sitta hur länge som helst och fundera, spekulera och briljera. Det spelar det ändå ingen roll. Det ska spelas kvartsfinaler. Punkt slut.

Se nu för tusan att skaffa biljett till match 1 och 3. Inga ursäkter gäller. Du ska dit. Du vill inte missa Brynäs slutspelsäventyr 2010.