Tänker lite som man tänker om Las Vegas

Tycker inte en polisanmälan hjälper sporten att självsanera sig. Jag kan till och med tycka det skickar - om inte ett löjets skimmer över vår sport - så åtminstone ett hånfullt leende. Tro inget annat än att jag vill att Ekman ska ha ett kännbart straff, men jag tycker det är sporten själv som ska utdöma det.

Dom straffskalor som idrotten bygger upp har till uppgift att reglera beteenden hos spelare och ledare. Då spelare - som i det här fallet - inte följer den etik och moral vi kommit överens om ska också det korrigeras på lämpligt sätt. Jag kan inte tro att lekmän på ishockey gör det bättre än sporten själv. Det vill säga om sporten sätter sporten främst och inte den enskilde spelaren.

Ska man se något positivt i den här historien är det kanske just att det interna bestraffningssystem som finns inom sporten bör ses över, nyttjas och vara det regelverk vi håller oss inom. Inte försöker tänja på.

Jag tänker att man kan göra en parallell till Las Vegas. Ni vet; Whatever happens i Vegas, stays in Vegas...

Elitidrottens brutala baksida

Söndag. Ytterligare en höstdag som ger kraft har visat sig från sin allra bästa sida. Just den här dagen hade det inte behövts. Minnet efter gårdagens brynäsinsats värmer fortfarande och skulle av egen kraft kunna lysa upp ett mindre samhälle i Norrbotten en midvinternatt. Jag behövde inte ens använda helljuset på bilen när hemresan gick längs en öde E4 genom södra norrlands kustland.

Det här inlägget var tänkt att handla om hur Lars Jonson måste ersättas och det snabbt, om att Sundlöv borde starta en ny insamling av pengar till en backvärvning och om att Kristian Kudroc borde blivit väckt av en sportschef ståendes i portuppgången med ett kontraktsförslag i handen - men jag lyckades hejda mig.

Elitidrottens brutala baksida saknar alltför ofta medlidande med den som drabbas av hårda slag. Igår kväll skadade sig Lars Jonsson och det enda många supportrar har i huvudet är hur han ska ersättas.

Det är en sida av elitidrotten jag inte är stolt över. Självklart reducerar även jag ibland spelarna till teoretiska pjäser på en spelplan där deras mänskliga egenskaper inte alltid är det viktiga. Spelarna fyller en funktion, men inte som enskilda individer utan som byggstenar i ett lag.

Därför försöker jag hejda mig när jag lyssnar till vad telefon och tidningar berättar. Lars Jonsson har blivit skadad. Lars Jonsson och inte en bricka i ett spel. Personen Lars Jonsson har blivit skadad. Ingen annan och ingenting annat. Jag känner inte Jonsson, men jag vill ändå skicka en förutsägbar hälsning från oss supportrar.



Jag kan bara hoppas att Lars Jonssons skada är mindre allvarlig än vad dom första rapporterna redovisar och att han snart är tillbaka. Lars Jonsson kommer att vara saknad i varje byte ända fram tills dess nummer 20 återigen skrinnar in på Läkerolens nyspolade is. Jag ser fram mot den dagen...

Prognoserna är här

Den nya säsongen närmar sig med stormsteg. Nu är det två månader kvar till nedsläpp och bara veckor tills dess träningsmatcherna börjar. Idag presenterar Rosa Bladet sin sommarprognos av Elitserien 09/10.

Tidningen har återigen visat prov på att möta det behov landets hockeysupportrar har av att diskutera spekulationer, förhoppningar och lämpliga terapeutiska behandlingar när ångesten blir alltför svår.

Min egentliga inställning är att spekulationer bara skapar besvär - men visst rycks även jag med.

LHC vinner serien. Inget lag har bättre trupp och det brukar generera serieseger. Blir det SM-guld? Nja, jag tror mer på Frölunda i ett slutspel...

Timrå före Brynäs? Det finns förutsättningar för det, men den som tror att Timrås eventuella problem finns bland målvakterna tar fel.

Luleå utanför slutspel? - Skulle inte tro det. Ett slutspel utan Luleå är lika troligt som att Leksand spelar i Elitserien säsongen 09/10.

Det bästa för Rögle och SSK vore om Djurgården hamnade i Kvalserien. Då blir det stängd liga och minst 16 lag i Elitserien..

Sådärja. Då var spekulationerna igång igen. Jag kommer naturligtvis att få fel. Det blir kanske en final där Rögle spelar final efter att Kenny lämnat biltvätten och dragit på sig grillerna igen. En final där SSK står för motståndet...

Vem vet - innan säsongen börjar är allt möjligt. Det är det fina med lagidrott. Allt är möjligt. 55 omgångar ska spelas. 60 minuter x 55 matcher. Därefter räknar vi poängen och ser hur det gick.

Missnöje i alla lag

Sitter och går igenom delar av webben för att se om jag har några vänner som upplever den aktuella situationen på samma sätt som jag. Konstaterar att det finns ett utbrett missnöje på många ställen i landet. I Gävle var det många nackar som lutade framåt i går kväll. Jag mötte flera personer som hade den där mörka blicken som kännetecknar frustration och oro.

Läste att man i Luleå buade när spelarna kom in till match. Utan att ha någon egentlig åsikt och framförallt helt sakna inblick i klubben blir jag lite förvånad. Det är uppenbart inte lätt att ha två perspektiv samtidigt.

För mig är det självklart att stötta laget varje gång det är match. Det är riktiga poäng det spelas om och det är min klubb. Spelarna kommer och går, men klubben består. Därför är det alltid viktigt att klubben vinner sina matcher. Nu betyder inte det att jag saknar åsikter när det gäller enskilda spelares insatser, coaching eller styrelsearbetet. Tvärtom. Det finns mycket att diskutera, men är det rätt ställe att diskutera det innan match med tanke på det utsatta läge vår förening befinner sig i? Jag tycker inte det. Jag är en enkel supporter och min åsikt är inte mer värd än någon annan medlems.

Dom spelare och ledare som representerar Brynäs den här säsongen är dom som också ska se till att Föreningen Brynäs är representerad i Elitserien nästa år också. Om dom sedan spelar i Brynäs är en helt annan fråga och jag tänker aldrig diskutera den i samband med match.

Jag menar att det ur ett kortsiktigt perspektiv handlar om att vinna matcher och ur ett längre perspektiv bygga en förening och en organisation som kan utmana om titeln igen. För att kunna göra det krävs det att vi är representerade i den högsta serien. Jag tror det är bättre att stödja laget idag och diskutera förändring när serien är avslutad än tvärtom.

Varför lär jag mig aldrig?

I mitt förra inlägg var jag så djärv att jag antydde att jag trodde att det fanns andra skäl bakom Mikael Renbergs klubbyte än rent sportsliga. Ni som följt de senaste dagarnas offentliga såpa mellan pitebor, skånska simmare och klubbdirektörer vet att så var fallet.

Jag har inte tillräckliga kunskaper, insikter eller ambitioner att, i det här fallet, peka ut någon bov i dramat. Jag konstaterar bara att det i grund och botten verkar handla om pengar.

Av någon anledning springer jag omkring i den här världen och tror att alla som har förmånen att på heltid syssla med ishockey gör det av kärlek till sporten. Att dom, som jag, i ishockeyn funnit en vän som överraskar mig varje gång vi ses. En idrott där finess och styrka förenas, där taktik och strategi möter fart och kraft och där den enskildes prestation alltid står i direkt samklang med lagets insats för att göra den prestationen möjlig. Med andra ord precis som livet i sig.

Jag glömmer bort det allt som oftast. Alla vet ju att det är störst arena, mest publik, flest sponsorer och högsta lönen som avgör. Så har det alltid varit, men jag glömmer bort det när det är match.

Elitidrott idag handlar om pengar. Att jag aldrig lär mig.