Inget är klart

Måndag morgon. Brynäs spelar sin femte kvartsfinal i slutspelet och tankarna tumlar runt som ett kvarglömt löv i senvinterns blåsiga väder. Ena stunden klurar jag på vilka eventuella motståndare det kan bli i en semifinal. Andra stunden inser jag faktum och blir pinsamt medveten om att inget - inget - är klart. Det krävs en seger till. En till.

Silfverberg, Järnkrok och Wännström har firat stora triumfer i två matcher. Jag tror dom kommer att få annat att tänka på idag. Pebben visade exakt hur jobbiga Frölunda tycker Silfverberg och Järnkrok är. Hans armbåge mot huvudet mot en liggande CJ berättade mer om frustration än om något annat. Tror Frölunda kommer att gå hårt mot den här kedjan ikväll.

Därför hoppas jag att andra kliver fram och hittar vägar till ett avgörande. Jag blir inte överraskad om det blir Jonathan Granström. Han har retat upp Frölunda rejält och det vore väl trevligt om just han avgjorde? Tommy Jonsson kan också komma att avgöra. Han får byta sist och kan coacha laget därefter. Att han dessutom visat sig ha överraskande taktiska drag glädjer. Det kan komma att behövas.

Nu hämtar jag den lugnande medicinen och försöker koncentrera mig på annat i några timmar. Klockan 19.00 kommer pulsen, hettan och känslorna att skena iväg. Frågan är bara åt vilket håll?

Estetik, kreativitet och en knuten näve

Det har gått en dag sedan utskåpningen av Färjestad. När jag vaknade i morse var känslan av vällust kvar. Men som den självplågare jag är trodde jag mig veta att kvalseriespöket skulle besöka mig innan dagen var över. Så blev det inte. Jag njuter ännu.

När jag påminner mig om beslutsamheten i Niclas Anderséns och Jörgen Sundqvists fysiska backspel ser jag enkelhetens vackra estetik. Ofta är det spelare som dessa som visar i vilken form ett lag är. När dom defensiva pjäserna i ett lag är timade i sitt spel ger det en fingervisning om vilken sorts tillit det finns i laget.

När jag påminner mig om hur Carl Järnkrok och Jakob Silfverberg orädda kreativitet firar triumfer som får den mest luttrade förståsigpåaren i Gavlerinken - luttrade förståsigpåare kallar fortfarande Läkerol Arena för Gavlerinken - att resa sig upp när spelarnas risktagande resulterar i avgörande mål konstaterar jag stillsamt att det är något med årets Brynäs som väcker känslor hos många fler än bara hos mig.

När jag ser fokuseringen i Tommy Jonssons ögon när det återstår två minuter och ledningen är ointaglig förstår jag att han leder ett lag som är ute på ett mycket större uppdrag än det som handlar om att slå Färjestad i den 36:e omgången. Jag förstår att Färjestad har förstått det. Deras uppträdande igår kväll fick mig att förstå att dom inte gjort en dålig match. Dom blev bara medvetna om att dom var det sämre laget den där kvällen.

Jag kan inte låta bli att njuta just nu. Jag vet att det kommer att slå tillbaka, men jag gör det ändå.

För övrigt var det nya introt i Läkerol Arena en känslomässig rollercoaster som resulterade i att jag fick torka en tår av stolthet över att få tillhöra föreningen. För er som undrar så vill jag meddela att Niklas Czarnecki även igår kväll höjde en knuten näve. Jag tror det var för en tveksam offside.

Stabil i båset

Tommy Jonsson är tillbaka. Kan det skapa stabilitet? Jag tror det. Det är något med den där killen jag gillar.

Mer än en hockeymatch

På något sätt känns det som att matchen mot Luleå är mer än en hockeymatch. En seger kan betyda långt mer än tre nya poäng och en förlust att silly season inleds betydligt tidigare än vad en enkel supporter vill.

Luleå imponerade mot MoDo senast. Luleå är starka inför sin hemmapublik i avgörande matcher. I Luleå har man prenumererat på slutspelsbiljetter ända sedan Adam var länsman och jag tror det beror på något som finns i klubben och dess omgivningar. Det är som att själva tanken på ett missat slutspel skulle innebära att Norrbottensteaterns spegelbild skulle utplånas ur den Norra hamnens blå vatten, att Ormberget skulle bli något annat än ett begåvat rekreationsområde och att Gammelstadens vackra kulturminnen skulle ersättas med lyftkranar och en staty av Jarmo Myllys. Det vore som om Shopping skulle rivas, som om det skulle sluta blåsa svinkallt längs storgatan en januarikväll och som att ölen på Stadspuben inte längre skulle vara god. Ni förstår själva. Det kommer inte att hända.

Jag kan bara hoppas att Brynäs svarar upp på bästa sätt. Nolander är tillbaka i laget vilket innebär sju backar om man ska tro coach Tommy Jonsson. Alexander Sundström är alltså numer back. Markström har en match i kroppen och är säkert inte helt nöjd med gårdagens insats.

Kahnberg var glödhet och Molin var briljant mot SSK och jag hoppas det fortsätter så. Sundqvist vill säkert imponera på KHL-representanter. I den senaste hemmamatchen var en hel sektion bokad av NHL-agenter och dom får gärna vara där igen. Juniorerna visade upp sina allra bästa sidor den kvällen.

Nämen, vad säger ni? Är det inte dags att släppa pucken?

Kom igen nu, Brynäs!

Tradition, kunskap och spekulation

Då är det dags för match igen. Djurgården på hemmaplan står på programmet. Djurgården tillhör de klassiska lagen inom svensk ishockey och årets upplaga har överraskat på alla utom Hardy Nilsson och hans lag.

Djurgården förlorade senast och kommer alldeles säkert laddade till Läkerolen. Djurgården och Hardy har en tradition av att verkligen tycka illa om att förlora flera matcher i rad och jag tror inte den traditionen försvunnit.

Även om jag skulle ägna resten av livet åt att förstå ishockeyns alla dimensioner skulle jag ändå inte komma i närheten av Tommy Jonssons kunskaper. I inför-intervjun på klubbens hemsida säger han att Djurgården spelar en offensiv ishockey så det blir mycket åka skridskor imorgon. Det känns därför märkligt att säga att jag inte är lika säker på det. I min värld kommer Djurgården att överlåta initiativet till Brynäs och sedan kontra - hårt och beslutsamt. Ingen - allra minst jag själv - kommer att bli överraskade om Jonsson får rätt...

Jag vill gärna tro att Brynäs gör en bra match imorgon och att det betyder poäng. En sak är i alla fall säker. Imorgon möts två lag som kommer att kriga hårt för poängen och ni kanske inte blir överraskade om jag säger att jag hoppas att hemmalaget tar fler poäng än bortalaget

LHC, ryska björnar och uterinkar

Brynäs har fem raka matcher utan förlust och är obesegrade på bortaplan. Låter märkligt och konstigt, men så är det. På torsdag är det ny match. Det är dags för årets första besök i Kexfabriken i Linköping.

Jag undrar när LHC kommer igång på riktigt allvar? Blir det på torsdag eller väntar dom en omgång till? Jag hoppas på det senare. Vad tror du?

Tommy Jonsson sa inför matchen mot HV att smålänningarna skulle vara tvungen att göra årets bästa match för att slå Brynäs. Jag gillar den typen av uttalanden. Jag ser fram mot att få läsa vad Jonsson har att säga inför matchen mot Linköping.

Ingen ny klubb för Månsson ännu, ryska björnar spelar ishockey, en europaliga av ryska mått börjar ta form och ikväll kommer tusentals barn och ungdomar att spela ishockey på en oval nära dig. Ishockey har onekligen många dimensioner.

En tidpunkt som avgör

Noterar att coach Jonsson berättar att det blir samma lag mot Djurgår'n som mot Södertälje Sport. Det borde betyda Lindbäck i målet och det känns bra...

Hörni... Tommy Jonsson. Vad säger ni? Jag tycker att han verkar klok. Han hamnar ofta i skymundan bakom Czarnecki, men jag gillar intervjuerna med honom som publiceras på klubbens hemsida. Under matchen mot Södertälje studerade jag honom lite extra och han ser ut att vara lugn, medveten och - mest viktigt - ha spelarnas förtroende. Som jag ser det tre goda egenskaper hos en tränare.

Jag brukar alltid vara nervös inför avgörande matcher, men så här kvällen före har ett lugn infunnit sig. Spelarna ska spela en avgörande match där den egna prestationen avgör hur säsongen ska summeras. Tänk om livet före oss andra kunde vara så. Tänk om vi på förhand kunde veta ett givet datum och ett givet klockslag när vi på det mest konkreta av sätt kunde mäta vilket virket virke vi är gjort av. Visst vore det något att sträva efter.

Imorgon får dessutom dessa spelare ett stöd från kanske 8 000 personer som inget hellre vill än att spelarna uppnår sina drömmar och ambitioner för det skulle - i sin tur - betyda att våra förhoppningar infrias. Hur var det nu?

Vi kan - Vi vill - Vi ska! Tillsammans mot slutspel!